Citat:
Hmm, vad jag vet så beslutar sig distrikten för att ställa sig bakom en(1) person och meddela valberedningen.
Media klarar inte av att granska politiska partier. Sannolikt för att dom inte förstår hur dessa fungerar. Senaste partiledarvalet hos C var riggat för att Annies kompis, Elisabeth Thand-Ringqvist, skulle vinna.
Dock började hon bråka med Daniel Bäckström som är stark i kommunala kretsar och gjorde sig därför omöjlig. Valet föll då på Muharrem som var beredd att ta på sig Annie-linjen.
Nu ska man välja partiledare igen. Och man använder samma metod.
Jag ska redogöra för den här under:
1. Medlemmar och kommunala kretsar lämnar sina nomineringar till distriktet.
2. Bland dessa medlemmar och kommunala kretsar finns företrädare från partistyrelse och valberedning. Deras jobb är att ”jobba in” rätt namn.
3. Alla distrikt kan nominera 3-5 kandidater.
4. Detta öppnar för att i ett län kan person A få 100 nomineringar, person B får 50 nomineringar och person C får bara 1.
5. Distriktet gör då en lista och placerar logiskt nog person C som trea.
6. Alla distrikt rapporterar in sina listor till valberedningen.
7. Helt plötsligt sitter valberedningen med en lista där alla distrikt nominerat person C någonstans på listan. Han måste ju vara jättepopulär!
8. I själva verket har person C kanske totalt inte ens fått topp-10 flest nomineringar. Det löser man genom att säga att man utgår från distriktens nomineringar, som man alltså varit med och manipulerat.
9. Den totala batchen på nomineringar redovisas aldrig. En krets kan däremot i sitt län begära att få se nomineringarna och får då se: Ja, person C hade ju visserligen inte ens 1% av nomineringarna men står ju sist på listan… så det kanske är logiskt i vårt distrikt.
Men i verkligheten har person C hanterats likadant överallt.
Det är på det sättet som politiker som ingen egentligen vill nominera på något magiskt sätt ändå får många nomineringar från distrikten.
Min personliga tro är att exempelvis Martin Ådahl och Ulrika Liljeberg, som helt saknar förtroende ute i rörelsen, kommer framhållas som heta alternativ.
Men i princip ingen har nominerat dem.
Stora delar av partiet vet också att det fuskas systematiskt med processen.
Varför partiet inte tvingas löpa gatlopp är helt oförklarligt.
Varför sitter hela partistyrelsen som misslyckats ihop med Murre kvar?
Varför sitter hela valberedningen som valde Murre kvar?
Varför redovisas inte nomineringarna från medlemmar och kretsar öppet län för län?
Svaret är enkelt: Man vill bara byta ut partiledaren till en annan person som kan tycka samma sak.
Dock började hon bråka med Daniel Bäckström som är stark i kommunala kretsar och gjorde sig därför omöjlig. Valet föll då på Muharrem som var beredd att ta på sig Annie-linjen.
Nu ska man välja partiledare igen. Och man använder samma metod.
Jag ska redogöra för den här under:
1. Medlemmar och kommunala kretsar lämnar sina nomineringar till distriktet.
2. Bland dessa medlemmar och kommunala kretsar finns företrädare från partistyrelse och valberedning. Deras jobb är att ”jobba in” rätt namn.
3. Alla distrikt kan nominera 3-5 kandidater.
4. Detta öppnar för att i ett län kan person A få 100 nomineringar, person B får 50 nomineringar och person C får bara 1.
5. Distriktet gör då en lista och placerar logiskt nog person C som trea.
6. Alla distrikt rapporterar in sina listor till valberedningen.
7. Helt plötsligt sitter valberedningen med en lista där alla distrikt nominerat person C någonstans på listan. Han måste ju vara jättepopulär!
8. I själva verket har person C kanske totalt inte ens fått topp-10 flest nomineringar. Det löser man genom att säga att man utgår från distriktens nomineringar, som man alltså varit med och manipulerat.
9. Den totala batchen på nomineringar redovisas aldrig. En krets kan däremot i sitt län begära att få se nomineringarna och får då se: Ja, person C hade ju visserligen inte ens 1% av nomineringarna men står ju sist på listan… så det kanske är logiskt i vårt distrikt.
Men i verkligheten har person C hanterats likadant överallt.
Det är på det sättet som politiker som ingen egentligen vill nominera på något magiskt sätt ändå får många nomineringar från distrikten.
Min personliga tro är att exempelvis Martin Ådahl och Ulrika Liljeberg, som helt saknar förtroende ute i rörelsen, kommer framhållas som heta alternativ.
Men i princip ingen har nominerat dem.
Stora delar av partiet vet också att det fuskas systematiskt med processen.
Varför partiet inte tvingas löpa gatlopp är helt oförklarligt.
Varför sitter hela partistyrelsen som misslyckats ihop med Murre kvar?
Varför sitter hela valberedningen som valde Murre kvar?
Varför redovisas inte nomineringarna från medlemmar och kretsar öppet län för län?
Svaret är enkelt: Man vill bara byta ut partiledaren till en annan person som kan tycka samma sak.
Och denna person är så vitt jag vet AnnaKarin Hatt.
