Ryska troll köps

Krim och östra Ukraina ligger förvisso 200 mil bort, men alla som följt försvarsdebatten och medierapporteringen de senaste åren hyser rimligen få tvivel om att Ryssland hyser aggressiva avsikter även mot Sverige. Jaktplan kränker våra gränser, en undervattensfarkost våldgästar Stockholms skärgård, misstänkta spioner siktas på Gotland och vad som sägs vara drönare observeras vid militärövningar. En nedfallen TV-mast utanför Borås, ett flygledningshaveri på Arlanda och en cyberattack mot våra massmedier tillskrivs ryssarna. Nya raketer i Kaliningrad utmålas som ett hot mot hela södra Sverige, ett påstått spionplan avvisas från Kiruna och riksdagsvalet sägs utgöra en måltavla för påverkansoperationer.

Problemet är att inte en enda av dessa ”incidenter” överlever den mest basala faktakontroll. Påverkansoperationerna mot valet blev det ingenting av, ”spionplanet” var ett klimatforskningsplan, Försvarsmaktens ”säkra bevis” för ”undervattensintrånget” visade sig vara ett tekniskt misstag och spionerna på Gotland var av allt att döma vanliga turister. Drönarna trodde inte ens Försvarsmakten själv på – ryssarna saknar drönare som kan flyga så långt – och raketerna i Kaliningrad ersatte i själva verket betydligt farligare missiler och ingick i ett sedan länge aviserat moderniseringsprojekt. De kränkande ryska jaktplanen gör enligt flygvapnet banala navigeringsmissar, precis som när amerikanska, tyska och danska plan råkar snedda över våra gränser, och är dessutom färre i dag än före Ukrainakonflikten.
TV-masten? Några lokala ungdomar hade klättrat upp i den innan den föll i backen. Arlandas flygledningsproblem? Telia hade slarvat vid serveruppdateringen. Senast polisen hade något att säga om cyberattacken mot massmedierna sökte man efter de skyldiga i Israel.

Det är alltid spännande att läsa Mikael Holmström. Skådas inte en utländsk husbil på Öland – misstänkt spioneri i hans värld (DN 171012) – så flyger något nattetid över en skärgårdsö, enligt Holmström troligtvis en rysk drönare (DN 160604), eller så överträder ett ryskt klimatforskningsplan sitt flygtillstånd, eftersom det är ett spionplan, om man ska tro Holmström (DN 160518). Hos Holmström kan en radiosignal från skärgården vara ett nödrop från en rysk undervattensfarkost (SvD 141019), en arbetsbåt av plast vara ett ubåtstorn (DN 150111) och Gotland vara utsatt för ett »ökat« och »topphemligt« hot från Ryssland (DN 160918).

Den röda tråden i denna Holmströms journalistik är att olika uppgifter från öppna eller – ofta – hemliga militära källor presenteras som sanningar, till synes utan faktagranskning eller källkritik. Särskilt bekymmersamt blir det i de fall där Holmströms påståenden antingen blivit otvetydigt motbevisade eller kraftfullt och systematiskt dementerade av till exempel landets statsminister, marinledning och ÖB, och hans »nyheter« helt eller delvis visat sig bygga på anonyma källor.

Nu fylls våra dagstidningar med nya rapporter om ryska ubåtskränkningar, hybridkrig och fingerade kärnvapenattacker mot svenska mål. I dag avfärdas skeptiker regelmässigt som medlemmar av ”Putins svenska brigad”. Tonen har blivit allt gällare, i takt med att Nato trycker på för att få använda svenskt territorium inför en framtida konflikt med Ryssland. Säkert kommer även Göransson att klassas som agent för främmande makt i Dagens Nyheter. Det är ett imponerande material han har samlat och han vet hur han ska presentera det. Hans bok kommer att reta gallfeber på somliga och bekräfta vad andra länge har misstänkt.