Jag drog för övrigt igång 386 DX:en här i helgen. 40 MHz, AMD givetvis, fanboy som jag är

Jag hatar den redan, men köpte skiten för den hade snyggt moderkort.
Försökte installera Win 95. 2 timmar och 17 minuter senare var vi 46% igenom installationsprocessen.
Datorfanskapet är så herreheldretiskt trögt att till och med hårddiskhelvetet (Seag-Gate 170 MB) spenderar 95% av tiden på att sitta och vänta på att packa upp sina cabriolet-filer. Det här är en hårddisk från 1992. Den fladdrar knappt alls, men när den väl gör det är det otroligt befriande att höra att datorn fortfarande är igång.
När det vid ett tillfälle varit tyst i nästan 40 minuter och jag inte orkade gå runt bordet för att titta på skärmen, öppnade jag chassit och fann att det nästan gick att steka ägg på processorn. Detta till trots, orkade den knappt mesa igenom installationsprocessen, trots vida överkantrade systemkrav (baseline 386 och 4mb RAM, denna är snabbaste 386an med 8mb ram).
Datasatan hann inte ens bli långsam i realtid, då den är för långsam för att vara långsam. Jag som tänkt underklocka den... tur att jag valde AMD och slapp det problemet
Vaknade vid 5:49 tim och då väntade äntligen en sista omstart för att snäcka igång 95 1.0 A. Det var en relief. Intel hade väl gjort det på halva tiden, jag hade åtminstone inte somnat.
Så nu sitter jag här med min 386:a och Win 95A och Harpan som tar nästan 25 minuter att starta. Vad var grejen med AMD?