Citat:
28 år gammal, med drömmar som aldrig uppnåddes. Passar inte in någonstans, även om jag kan verka normal på utsidan. Har försökt offra allt för att göra något extraordinärt och nu står jag utan inkomst och snart utan boende. Alltid trott att det någon dag ska klicka, men det blir tvärtom. Istället för att utvecklas, så avvecklas jag.
Inte för att utmåla mig själv som offer, men det känns som livet ger mig möjligheter och hopp. Sedan slår det ner mig totalt, precis innan mållinjen.
Nu är jag den jag aldrig ville bli. En parasit som inte tillför något annat än stress och oro hos mina anhöriga, både ekonomiskt och emotionellt.
Jag vill ta mitt liv, men vet vilken smärta det skulle orsaka. Samtidigt är smärtan för min familj att se mig som en looser mycket mer långdraget. Tar jag mitt liv så är det intensivt, men kanske kan dom gå vidare med sina liv tillslut. Funderar helt ärligt på om jag i längden gör en tjänst till både anhöriga och samhället.
Har försökt, men jag kan inte anpassa mig till samhällets normer och jag vägrar vara en looser. Jag är allt eller inget, sån har jag alltid varit.
Vet inte vad jag försöker få ut utav det här. Ingen kommer kunna hjälpa mig. Det är som att jag hoppas att gud hör mig, även om jag inte ens är religiös. Men ibland känns det som att någon sadistisk jävel utanför denna värld njuter av att se mig falla, gång på gång. Eller kanske är det bara att jag aldrig lär mig av mina läxor, istället för att gå runt väggen så försöker jag stånga mig igenom den. Vill nog bara skylla på något/någon annan... Smart. Gg wp eller ska man säga bg bp.
Får se om man loggar ut, men det känns som det är dags.
Inte för att utmåla mig själv som offer, men det känns som livet ger mig möjligheter och hopp. Sedan slår det ner mig totalt, precis innan mållinjen.
Nu är jag den jag aldrig ville bli. En parasit som inte tillför något annat än stress och oro hos mina anhöriga, både ekonomiskt och emotionellt.
Jag vill ta mitt liv, men vet vilken smärta det skulle orsaka. Samtidigt är smärtan för min familj att se mig som en looser mycket mer långdraget. Tar jag mitt liv så är det intensivt, men kanske kan dom gå vidare med sina liv tillslut. Funderar helt ärligt på om jag i längden gör en tjänst till både anhöriga och samhället.
Har försökt, men jag kan inte anpassa mig till samhällets normer och jag vägrar vara en looser. Jag är allt eller inget, sån har jag alltid varit.
Vet inte vad jag försöker få ut utav det här. Ingen kommer kunna hjälpa mig. Det är som att jag hoppas att gud hör mig, även om jag inte ens är religiös. Men ibland känns det som att någon sadistisk jävel utanför denna värld njuter av att se mig falla, gång på gång. Eller kanske är det bara att jag aldrig lär mig av mina läxor, istället för att gå runt väggen så försöker jag stånga mig igenom den. Vill nog bara skylla på något/någon annan... Smart. Gg wp eller ska man säga bg bp.
Får se om man loggar ut, men det känns som det är dags.
Låter som klyschor, men du är så ung & har hela livet framför dig! Dina ekonomiska problem går att lösa. Jag hade så svår ångest att jag inte visste hur jag skulle orka leva en kvart i taget när det var som värst & var där flera gånger i år. Nu mår jag "bra" & har bara vanlig ångest. Jag har skulder & har haft sådan ångest & skuld i långa perioder. Det kommer att ordna sig för dig & du är så värdefull för alla som älskar dig! Häng kvar & lita på mig. Så många som har skulder osv! Det kommer att ordna sig för dig. Livet är rätt kämpigt för de flesta av oss ❤️. Stor kram till dig!
