Jag vill ingenting

Hur kickar man igång sig själv? Jag har inga mål, ingen motivation, ingen vilja att göra någonting. Allt gör detsamma. Inget känns direkt kul. Jag söker frenetiskt efter saker jag ska känna nåt för men hittar inget. Allt jag gillat förr är ointressant. Hittar inga nya intressen. Jag ligger för det mesta i sängen och har inte varit utomhus på dagar. Jag vill inte träffa nån heller.

Jag har varit deprimerad förut och har haft liknande symptom då, men jag tror det här har mer med ADHD att göra. Eller ADD snarare. Jag är inte ledsen. Jag vill leva och tycker det finns mycket kul, men inget är tillräckligt kul för att få mig aktiv. Jag väntar på utredning så tar ingen medicin.

Hur tar man sig i kragen? Jag kämpar med att försöka borsta tänderna varje dag. Det är på den nivån.

Jag har massor med idéer.

Men man måste kanske känna att idéen fungerar för en själv.

Gå med i förening.

Åk utomlands på korta weekends.

Skaffa en liten katt.

Köp en begagnad cykel eller elcykel.
Skaffa en hållare för mobilen.
Cykla till okända spännande platser där du bor.

Gå med i en kör

Skaffa rutiner. Motionera. Gör saker du gillar regelbundet. Odla vänskap.

Det är sant som du säger, ADD utan glädjekickar blir som en depression.Jag förstår också att det inte är en depression för då är man plågad, detta är bara glädjelöshet. Jag får inte mycket glädje av saker folk blir glada av. De stressar mig. För mig är det superviktigt att både tvinga mig lite (ja bara lite) och sedan försöka ta hand om mig så att jag inte är trött. Att börja med stora saker tror jag inte på. Men att försöka hitta glädje i saker som inte är jobbiga. Ibland kan jag få kontakt med glädje i musik. Eller bara sitta på stranden om sommaren. Jag har tur för jag är samtidigt lättroad, kan finna intresse i det mesta och i det lilla. Om man inte har glädje av intressen kan det ju bero på depression, trötthet eller att man inte får glädje vad man än gör. Tror det går att öva upp glädjen om man tar bort halvroliga saker som snor energi, som t ex spela trista TV-spel, kolla på filmer man inte gillar eller slökolla på youtube.

ja va i samma situation o de som hjälpte mig va o bita ihop o ta kål på känslo livet genom o lyssna på slayer 24/7 i lurarna (även i sömnen) o lyfta bråte o gymma sten hårt o kuta milen varje dag o pressa kroppen så hårt de går varje dag utan vila tills man gråter o knappt orkar stå. sen meditera o göra andnings övningar =)

Ja, man får nog ta och tvinga sig till att göra saker. Det dumma med ADD är tyvärr att den där inre motorn saknas om man inte känner 130% för något. 100% är inte nog så spärren är så himla hög från tanke till handling. Därav funktionsnedsättningen. Man måste liksom veva igång sig manuellt för minsta lilla.

Det där är min akilleshäl i min ADD och just det som gör att ingenting blir gjort. Totalt inkompetent när det gäller att skapa och upprätthålla rutiner. Jag blir så trött på den här hjärnan. Allt du föreslås skulle jag önska att jag kunde få liv i.

Jag känner så igen mig i allt du beskriver. Det gäller att ta små myrsteg och sen acceptera att det behövs vila efteråt. Jag är som tur var också lättroad. Hjärnan är väldigt aktiv, det är värre med kroppen. Där krävs det verkligen nåt alldeles extra för att kicka igång mig. Kanske det räcker till en början att bara gå ut och sätta mig i friska luften i 10 minuter. Att åtminstone känna att man varit utanför dörren även om jag inte gjorde nåt mer aktivt än så. Det är så himla svårt om vintrarna att ta sig bort från skärmar. Hoppas att vårljuset kan dra bort mig från dem snart. Svårt detta.

Jag har faktiskt tänkt på det att det är nåt jag aldrig testat. Att träna stenhårt alltså. Musik 24/7 hjälper mig också. Somnar till tv:n. Men att vara fysiskt aktiv har jag aldrig lyckats få till, fast alla säger ju att det ska vara bra för psyket. Jag får väl börja med nån sorts sängliggande träning så att inte kroppen går i chock

Fast tandborstning är något man har som rutin.

Låter inte som ADD, vilket jag har. Mina tänder är kassa istället för att jag tidigt i livet blev beroende av kaffe för att fungera (vanligt vid ADHD problematik). Jag borstar tänderna många gånger om dagen.

Även avsaknad av glädje är mer indikation på depression.

Vid ADHD så har du problem med dopaminet vilket är en signalsubstans för motivation.

Vid depression tror de att det är serotonin och liknande som istället är i ofas.

Jag har i hela mitt liv till exempel aldrig klarat av att ligga i sängen en dag, ens vid de djupaste depressioner, bara när jag som barn och ung låg och läste böcker och åt godis. Dvs bara myste i vardagen till en bra berättelse.

Samma sak med att ha det skitigt omkring mig eller ostädat. Jag kan inte tänka eller få något gjort i kaos. Det är därför en rutin att alltid bära ut disk till diskhon och slänga smutsiga kläder i tvättkorgen osv.

Jag tror mer på att du är deprimerad. Sedan så säger de att människor kan bli det delvis pga ADHD och bli bättre med medicin av det skälet men det är fortfarande depression som är problemet då.

de ska du absolut prova =) människo kroppen e evolutionärt byggd för o köras slut på o psyket mår prima av de. visst de e jobbigt o riktigt jävligt när man knappt orkar gå hem från gymmet o kollapsar o svimmar på gatan o får ett jack i pannan för man lyft bråte på 230 kg tills hela kroppen brinner men de hela e en bevisad metod som dom använder i american military samt fängelser :P psyket bryts ner o kan sen byggas upp med bra rutiner o disciplin =)

Det är väldigt vanligt vid ADD att inte ha rutiner och en inre motor. Att inte kunna städa, borsta tänder, glömma att äta, gå in i ADHD-paralys. Jag skulle kunna bombardera dig med klipp och länkar angående det. Eller så kan man bara kolla på Pernilla Wahlgren och Markoolios tv-program, haha (när det gäller städning, ordning och rutiner alltså. Borsta tänderna verkar de klara). Det är ofta ett av de stora grundläggande problemen. Det har både med dopaminet (den sk inre motorn) och oförmågan att prioritera de tusen idéerna och tankarna som vill ha utlopp samtidigt. Jag har ett adhd-team och en psykiatriker som inte bedömer att jag är deprimerad utan högst troligt har ADD. Men diagnosen och medicineringen är inte spikad än.

Önskar jag hade din typ av ADHD för då skulle jag åtminstone kunna ha det lite trevligt hemma! Tyvärr sitter min hyperaktivitet endast i tankarna och inte i handlingarna.