Dejting känns hopplöst, varje gång jag öppnar upp blir jag bortvald

Tvärtom, det är ett mycket uppskattat socialt beteende att vara trevlig och visa intresse för sina medmänniskor. I de allra flesta sammanhang. Det gäller bara att agera förutsättningslöst, inte med den uttalade ambitionen att få ihop det. Undantaget Stockholm där folk är för pressade så där krävs en större finkänslighet och tajming.

Men nu var ju syftet just att få ihop det. Och nej, det är i allmänhet inte socialt accepterat att gå omkring och ta kontakt med okända människor på stan, även om man är "trevlig". Visst, pensionärer och gamla tanter kommer säkert uppskatta det, men övriga befolkningen? Nej.

Allra minst kvinnor i fertil ålder.

Vilken diagnos/sjukdom hade TS egentligen, jag har scrollat igenom några sidor men hittar det inte.

Ärligt talat så är de här tipsen ganska bra, de gäller även om du kommer som nyinflyttad till en ort där det är lite svårt att lära känna folk.


Alla vi har väl varit olyckligt kära, en sån misär när man är där, på riktigt. Att kunna söka på nätet borde vara lite enklare, men det finns nog ändå vissa förhållningsregler att hålla sig till.

#1 Inte i onödan "outa" sig själv, berätta för ingående om ens egna svagheter och laster
#2 Inte dejta i panik, för att man känner sig nere eller ensam - risken är att du kommer att må ännu värre efteråt.
#3 Inte heller lova guld och gröna skogar. Var bara hänsynsfull, försök vara lite maskulin och bekväm med dig själv.

Lycka till nu!

Menar så klart inte att man ska gå fram och prata på med random personer. Men som kvinna i fertil ålder har jag uppskattat när kontakt uppstått på stan men det bygger förstås på att man är med om något tillsammans, och tar tillfället när det uppstår.