När fick du insikt om att du var en idiot?

Hej Flashback!

Provocerande rubrik, jag vet, men jag skulle vilja diskutera med andra ödmjuka själar om när, hur och varför ni insåg att ni kanske inte var så begåvade, smarta eller kloka som ni en gång trodde.

För min del kom den första riktiga reality checken när jag för några år sedan läste en teknisk IT-utbildning. Jag gick in med inställningen att det skulle vara en enkel match – men slutade med att hoppa av efter att ha misslyckats på en spärrtenta. Visst, min motivation och disciplin var långt ifrån på topp, men jag kan inte låta bli att tro att min begränsade begåvning också spelade en stor roll.

Med åren har jag dessutom börjat ifrågasätta min egen intelligens utifrån vissa livsval jag gjort – eller snarare inte gjort. Kanske handlar det mer om ignorans/lathet än ren dumhet, men jag misstänker att de två egenskaperna ofta går hand i hand.

Jag har en känsla av att Flashback är fullt av andra idioter som jag själv, men många saknar tyvärr självinsikten att inse det. Istället går de runt och ser sig själva som oändliga källor av visdom och kunskap.

Vad säger ni? Har ni haft liknande uppvaknanden?

När jag började på nytt jobb och fick en mobiltelefon de gör en massa uppdateringar och har noll logik vart jag ska hitta information för att kunna ta reda på saker jag kan behöva i mitt jobb.

Då insåg jag att min förmåga att ta till mig ny teknik nådde sitt zenit för länge sedan. Teknik-idiot således.

Oj, det dröjde. 35-40 kanske. Men jag utvecklas långsamt. Som ung så jämförde jag mina starka sidor med andras svaga.

Varenda människa är delvis smart, delvis dum.

Ingen är perfekt.

Men jag började inse mig grundlurad när jag var 40.

Jag insåg till slut i vuxen ålder att Kiruna inte är ett eget land

Jag har insett att jag tyvärr är för snäll mot andra och fattat fel beslut många gånger. Jag borde varit mer ego och tänkt mer på att välja vägar som ger ett bekvämt liv.

Nu funderar jag mest på hur jag ska komma ur ekorrhjulet…

Är väl först i vuxenåldern jag förstod att jag varit en idiot.

Det var i somras. Jag skulle dammsuga lite i trädgården (redan där borde varningsklockorna gått igång) men det gick inte då påsen var full, så jag gick och letade nya. Efter cirka 30 minuter inklusive samtal till nära och kära klyver jag atomen, det är ju bara att tömma påsen och återanvända.

Det känner jag igen. Att vara för snäll är egalt med att fatta fel beslut, om man hjälper människor som inte förtjänar det. Ekorrhjulet kan du komma ur genom att downsiza om du har inkomst eller pengar. Det är smart att inte stanna i ekorrhjulet om man vet vad ens ekorrhjul är, men väldigt lätt att hamna i nya ekorrhjul.

På mitt senaste arbete så insåg att jag kanske inte är den jag trodde jag var. Alla på jobbet engagerade sig och ville det mesta utav sitt arbete. Jag trodde jag hade arbetsmoral och kunde arbete men nej sa det. Jag är extremt lat och undviker allt från arbete och ansvar.

Du kanske kan bli handläggare på nån myndighet nånstans? Då är du plötsligt top notch. Fast det blir mycket interaktioner med idioter.

Du är förmodligen inte dum. Du är bara lat. Har du kommit in på en teknisk utbildning och inte fullföljt det för att du stött på hinder så är det för att du har gett upp helt enkelt. Ingen är född med kunskap, man skaffar sig den genom att utmana sig själv.

Haha ja kanske det!