Kronisk smärta, hur står du ut?

Idag har jag influensa och huvudvärk. Jag hanterar huvudvärken genom att integrera den i min person som en känsla som ska finnas där och kännas skön snarare än en känsla som jag måste värja mig från som smärtsam.

Vad beror era smärtor på?
Skador eller bara ångest?

Precis, smärta och värk är ju såpass vanligt så hade ju hoppats på bra tips.
Se ljuset i tunneln, syftar du på att se fram emot döden här eller?

Mitt hem är ju min kropp, som jag begår övergrepp på varje dag för att få förtjäna min plats i samhället.
Bostaden jag sover i är inte min, den äger någon annan. Jo men visst, den tycker jag om att ha i ordning.

Har du huvudvärk från morgon till kväll tre-sextio-fem?

Fin approach, fortsätt skina vackra själ <3

Visste inte att känslor kan orsaka smärtor (bortsett från hjärtekross), men absolut tror de spelar in.
Har skador mellan kota L1 till Th4, men varför de gör ont har jag inte riktigt koll på..

Värk upplevs varken i kilogram eller liter men när jag hade denguefeber på en safariresa i Afrika med Rosa Bussarna så kändes hettan som om jag befann mig i köldhålet typ Sibirien eller Nordkalotten under strängaste vinter.
Jag trodde att malarian hade tagit mig men det var det inte. Termometern av kvicksilver i tältet under gassande tropisk sol var oroad för att explodera av värmen men jag chillade eftersom jag hade fyllt mig med oxynorm.
I övrigt är jag sällan sjuk. Virus, bakterier och parasiter måste ta sig in i kroppen men hur de ska lyckas med det är deras bekymmer att lista ut.
Värk gör mer ont och känns värre när man upplever den som inte tillhörande en själv.

Min företagsläkare remitterade mig till smärtrehab hos regionen. Där blev jag förebyggande sjukskriven 25% för att kunna gå på alla vårdbesök hos dem under några månader. Ett multimodalt team av läkare, arbetsterapeut, sjukgymnast och psykolog hjälpte mig minska smärtan. Framförallt fick jag lära mig sätt att leva med den. Hittade flera fysiska hjälpmedel den vägen.
Jag kan verkligen rekommendera smärtrehab.

Är du hjälpt av badkaret så spinn på det. För mig är det bastu som är räddningen. Tog tag i att skaffa mig en egen vid den insikten.

Wow, om det var menat eller ej så startade det igång väldig många tankar som har snurrat runt de senaste timmarna, alldeles för många för att försöka sammanställa i någon form av text. Får ta och fortsätta fundera på dessa och möjligtvis utforma någon slags plan för att eventuellt utföra dem, är troligtvis inte tillräckligt emotionellt stabil för att ta några stora beslut just nu.
Kan tom. relatera till ditt nickname, är född i lejonetstecken fast känner mig mer som det fega i trollkarlen från oz.
Både min kropp och själ säger att jag är på fel plats, är nog dags att släppa illusionen om att det går skapa ett tryggt liv och istället möta det "heads on" och göra det som känns rätt.
För det är ju trots allt bättre att dö i ett tält på savannen än att hoppa en bro för att man inte känner att man platsar in.


Tack för att du har tagit dig tid att svara i denna tråd.

Jag har något som jag upplever märkligt, mest för att det finns ingen förklaring när jag förväntade mig att svaret skulle vara enkelt.

Runt min nacke, hals och axlar så har jag nästan hela tiden ett visst obehag. Starkt obehag om jag har något som ligger mot det området öht. Dvs en t-shirt räcker och allting tyngre än det ger större obehag, något som övergår i smärta efter kanske 5-10min. En tröja blir ett stort besvär, en jacka är väldigt jobbig. Ryggsäck är inte att tänka på. Även utan kläder finns det alltid något där som känns. Att inte sitta eller stå spikrakt med stöd från resten av kroppen gör att smärtan kryper fram snabbt.

Har varit hos flera allmänläkare, fysioterapeuter, sjukgymnaster och en kiropraktor. Jag har jobbat mycket lutad över ett skrivbord men ingen säger det är orsaken. En gav förslaget att det var en genetisk förskjutning av skelettet. Jag förväntade mig här att alla skulle omedelbart säga "jaha, skrivbordsnacke, det är sjukt vanligt idag med alla kontorsarbetare. Ja då gör man såhär och det blir vanligen bättre om x månader eller y år". Istället har jag har fått flera övningar för att stabilisera diverse muskler som ska ge upphov till detta men upplever att det knappt hjälper. Svårt att säga om jag bara inte gjort det tillräckligt dock.

Undersökningarna på plats har bara visat fullt normal rörlighet överallt och inget ömmande går att hitta. Artros eller andra förklaringar har inte nämnts. Jag kan lyfta tungt och röra alla delarna bra men likförbannat har jag ont nästan hela tiden. Kämpat som en dåre på att hitta en kudde som passar bra för mig i sängen bl.a. Jag tror jag sover hyfsat hemma men kan vakna stel och svagt ömmande i mina berörda områden.

Så, för att svara på TS. Jag har inte lärt mig att leva med det men har en massage grej som man sätter runt nacken som hjälper för stunden (en slags slag-massage). I övrigt begränsar jag min utgång när man behöver ha jackor och tröjor på sig. Har förut gått mycket i naturen med matsäck men det blir mycket av en irriterande process numera där någon annan måste bära packningen eller lämna allt vid bilen. Jag upplever att jag stänger av mycket utåtagerande och fokuserar på jobbet för att försöka inte tänka på det. Försöker stå och sitta så ergonomiskt och korrekt som möjligt men är tyvärr ganska lång så absolut ingenting är i min optimala ställning.
Försökte få en egenremiss för slätröntgen men det gick inte. Känner mig som en hypokondriker om jag ska börja gripa efter halmstrån och vrida om armarna på läkare för att få göra grejer jag inte vet är relevanta. Det märks dock att om man inte riktigt pushar och brer på (med mina symptom) så kommer det inte bli mycket annat.

EDIT: Jag gillade INTE att man gjorde den namnändringen - det känns liksom som en "tam benämning" på nått sätt.

Sjuk sedan 20+ år. För många symptom för att lista men ligger rent tekniskt på en sk mild variant av ME/CFS (jag har således ungefär 50% arbetskapacitet samt motsvarande i vardagen). Starka smärtstillande mediciner (dock på låg dos). Div dopingpreparat. Experimentella mediciner. Div kosttillskott. Div substanser. Jag har under årens gång förvandlat mej själv till en egenkörande försökskanin.

Egentligen står jag inte ut periodvis men ovanstående substanser håller mej ovanför vattenytan sas och jag kan då acceptera att läget är som det är. Det inger oxå ett visst hopp inför framtiden. I ett omedicinerat tillstånd så har livet så låg kvalitet att det knappt finns någon alls. Hade ett sånt här tillstånd kunnat framkallas på något sätt, tex genom ett gift/injektion, så hade det använts för att få folk att prata och erkänna i div sammanhang (det gäller btw över hela smärtspektrumet - inte bara denna åkomma - eftersom konstant smärta även på en låg nivå långsamt bryter ner dej mentalt). Faktum är att denna åkomma starkt påminner om effekterna av toxiner som verkar på centrala nervsystemet - det är oxå extremt vanligt att patienter inom min kategori även känner sej bokstavligt talat förgiftade - inkl mej.

En gång i tiden så signalerade ju smärta en situation som innebar potentiell livsfara och som manade kroppen att till varje pris komma undan den situationen - det var så vi överlevde. Idag är många smärttillstånd istället helt kontraproduktiva i evolutionär synvinkel. Det pågår jätteintressant forskning om nya generationer av smärtstillande mediciner men när man sitter mitt i skiten så vill man ju att all sådan forskning skulle gå 10 ggr snabbare.

Generellt finns det bara en person som kan svara på det - patienten (om det inte är uppenbart för övrigt då genom undersökningsfynd). Har mött dom som med bestämdhet säger att deras åkomma är orsakad av deras trauma och ångest m m - och då är det sannolikt så. Samtidigt finns det en jävla massa som vi idag inte kan mäta med något instrument och därmed är grundorsaken till ett tillstånd okänd helt enkelt. Det har blivit lite populärt att förklara nästan all typ av smärta med nån form av ångest men verkligheten är sannolikt långt mer komplex (vilket senaste forskningen faktiskt hintar åt). Läkare i allmänheten borde inte dra slutsatsen att bara för att något inte går att mäta idag (somatiskt) så innebär det automatiskt en psykologisk komponent (det är inte heller alla läkare som gör men det har som sagt blivit populärt tyvärr). I mitt eget fall är det snarare smärta som i sin tur skapar ångest och depression - inte tvärtom - det tog mej bara några få år för att nå den slutsatsen.

Har hört talas om något liknande, smärtmottagning kallas det här. Kanske värt att titta närmare på, men ibland när jag pratar om mina problem med vården så kan jag känna mig som en bluff.. Låt oss säga att jag sitter i en bekväm fåtölj, är helt fokuserad på samtalet och känner mig inte speciellt påverkad av smärtan. "Hur känns smärtan" blir jag frågad, "Eeerhm, längsmed ryggraden?"
Det tog mig liksom 1år och 8månader av "gnällande" kring min orkeslöshet innan de tog ett blodprov, visade sig att jag hade rejält dåliga järnvärden och även vitaminbrist.

Får gratulera till bastun! Om du någon gång besöker Helsingfors, så kan jag rekommendera simhallen Yrjonkadun som har en flera våningar hög sådan.
(Bastukulturen är fantastisk i Finland, precis som man kan tänka sig)