Citat:
Det pågår ett jävla skådespel inom svensk nutidspolitik. Nick Alinia (född 1995 i Skellefteå, så han bär på en klassisk 30-årskris med tillhörande Napoleonkomplex) är en exiliranier som spelar mer försvenskad än kungen själv. Han har fått för sig att han tillhör någon jävla aristokrati och står milvis över alla andra invandrare, bara för att han har lyckats nästla siig in hos Carl Follin, köra BJJ med Barkenbom och agera knähund åt SD-toppen Jessica Stegrud.
Det absolut mest bisarra i hela den här soppan är att Nick och Stegrud numera är ett bekräftat par. Logiken är helt makaber. Stegrud är 54 år, Nick är 31. Här har vi en SD-topp som profilerat sig stenhårt på "etniskt ursprung" och svensk kulturkanon, som har vuxna barn sen tidigare förhållanden, och som nu skaffat en iransk toyboy. Tänk om de trycker ur sig en unge ihop – var hamnar måttstocken i hennes egen etniska renhetspolitik då? Det visar ju bara hur jävla ihålig hela deras ideologiska fasad är.
Hela det här sällskapet är helt sjukt. Stegrud glider runt som en personlig kamerakvinna åt sin 20 år yngre pojkvän när han ska leka tuff på stan. Hans så kallade "journalistik" tillsammans med Christian Peterson och Assar går i princip ut på att trycka upp mikrofoner i ansiktet på darriga pensionärer, avdankade Miljöpartister på Mynttorget eller förvirrade AFA-muppar på centralstationen. Om den här pajasen nu har så jävla stora bollar på internet, varför drar han inte ut till den riktiga betongen? Varför åker han inte till förorten och kör sin mikrofon-taktik mot gängen där? Det vågar han såklart inte. Han lider av ett uppenbart mindervärdeskomplex och befinner sig förmodligen någonstans på spektrumet med sin maniska blick.
Exiliranier i Europa har historiskt sett ofta haft en bakgrund från den gamla plundringseliten som flydde vid revolutionen, och Nick kör nu det klassiska kortet: han viftar maniskt med den gamla iranska lejon- och solflaggan (Pahlavi-flaggan) för att verka "fin", leker stenhårt pro-Israel, slickar SD-röv och spelar på exakt alla kort som passar Tel Aviv- och högernarrativet för att bli accepterad av de "fina" svenskarna. Men han fattar inte hur jävla fartblind han är.
Han är en nyttig idiot som är fartblind och en svartskalle. Ja visst, han kör det persiska kortet och säger inte att han är svensk obviously. Han är som Hitlers mångåriga vän Ernst Röhm. Röhm var bög och det såg Hitler mellan fingrarna med ett tag. Sen när det passade Hitler så fick Röhm enkelbiljett till koncentrationslägret. Det är samma med Nick, när han uppnår det han vill uppnå så innebär det en enkel flygbiljett till Teheran. Egentligen undrar man varför man bryr sig, de som är blonda och blåögda blir kvar för att avla framtida arier själv.
Det går käpprätt åt helvete så fort det hettar till för den här typen av "husblattar". Historien har gång på gång visat att det aldrig fungerar för en icke-svensk att ta sig in i de svenska finrummen på det där sättet. De blir utnyttjade så länge de har ett värde som sköld mot rasismanklagelser, men så fort de har spelat ut sin roll kastas de under bussen direkt.
Glitcharna i hans fasad har redan börjat visa sig. Så fort han får kritik eller blir kränkt plockar han och hans kumpan Christian Peterson fram en amerikansk "sue"-taktik och försöker stämma folk civilrättsligt på löpande band. Han stämde en V-politiker och han drog igång en tre år lång rättsprocess mot Bianca Meyer för att hon kallat honom "nazistpyssling" i en humorpodd. Facit? Han förlorade stort i tingsrätten, fick noll kronor och tvingas nu pröjsa rättegångskostnaderna själv. Det osar så mycket osäkerhet och ekonomisk desperation att man kan ta på det. Han tror att han har tagit sig in i den svenska elitens finrum, men i själva verket är han bara verktyget som de vita kostymgubbarna skrattar åt bakom ryggen på.
Hur länge dröjer det innan Nick blir dumpad av ytterhögern och inser att han bara var en bricka i spelet?
Det absolut mest bisarra i hela den här soppan är att Nick och Stegrud numera är ett bekräftat par. Logiken är helt makaber. Stegrud är 54 år, Nick är 31. Här har vi en SD-topp som profilerat sig stenhårt på "etniskt ursprung" och svensk kulturkanon, som har vuxna barn sen tidigare förhållanden, och som nu skaffat en iransk toyboy. Tänk om de trycker ur sig en unge ihop – var hamnar måttstocken i hennes egen etniska renhetspolitik då? Det visar ju bara hur jävla ihålig hela deras ideologiska fasad är.
Hela det här sällskapet är helt sjukt. Stegrud glider runt som en personlig kamerakvinna åt sin 20 år yngre pojkvän när han ska leka tuff på stan. Hans så kallade "journalistik" tillsammans med Christian Peterson och Assar går i princip ut på att trycka upp mikrofoner i ansiktet på darriga pensionärer, avdankade Miljöpartister på Mynttorget eller förvirrade AFA-muppar på centralstationen. Om den här pajasen nu har så jävla stora bollar på internet, varför drar han inte ut till den riktiga betongen? Varför åker han inte till förorten och kör sin mikrofon-taktik mot gängen där? Det vågar han såklart inte. Han lider av ett uppenbart mindervärdeskomplex och befinner sig förmodligen någonstans på spektrumet med sin maniska blick.
Exiliranier i Europa har historiskt sett ofta haft en bakgrund från den gamla plundringseliten som flydde vid revolutionen, och Nick kör nu det klassiska kortet: han viftar maniskt med den gamla iranska lejon- och solflaggan (Pahlavi-flaggan) för att verka "fin", leker stenhårt pro-Israel, slickar SD-röv och spelar på exakt alla kort som passar Tel Aviv- och högernarrativet för att bli accepterad av de "fina" svenskarna. Men han fattar inte hur jävla fartblind han är.
Han är en nyttig idiot som är fartblind och en svartskalle. Ja visst, han kör det persiska kortet och säger inte att han är svensk obviously. Han är som Hitlers mångåriga vän Ernst Röhm. Röhm var bög och det såg Hitler mellan fingrarna med ett tag. Sen när det passade Hitler så fick Röhm enkelbiljett till koncentrationslägret. Det är samma med Nick, när han uppnår det han vill uppnå så innebär det en enkel flygbiljett till Teheran. Egentligen undrar man varför man bryr sig, de som är blonda och blåögda blir kvar för att avla framtida arier själv.
Det går käpprätt åt helvete så fort det hettar till för den här typen av "husblattar". Historien har gång på gång visat att det aldrig fungerar för en icke-svensk att ta sig in i de svenska finrummen på det där sättet. De blir utnyttjade så länge de har ett värde som sköld mot rasismanklagelser, men så fort de har spelat ut sin roll kastas de under bussen direkt.
Glitcharna i hans fasad har redan börjat visa sig. Så fort han får kritik eller blir kränkt plockar han och hans kumpan Christian Peterson fram en amerikansk "sue"-taktik och försöker stämma folk civilrättsligt på löpande band. Han stämde en V-politiker och han drog igång en tre år lång rättsprocess mot Bianca Meyer för att hon kallat honom "nazistpyssling" i en humorpodd. Facit? Han förlorade stort i tingsrätten, fick noll kronor och tvingas nu pröjsa rättegångskostnaderna själv. Det osar så mycket osäkerhet och ekonomisk desperation att man kan ta på det. Han tror att han har tagit sig in i den svenska elitens finrum, men i själva verket är han bara verktyget som de vita kostymgubbarna skrattar åt bakom ryggen på.
Hur länge dröjer det innan Nick blir dumpad av ytterhögern och inser att han bara var en bricka i spelet?
Ernst Röhm som skrivet tidigare satt inte i koncentrationsläger
