Mental spärr/dåligt självförtroende som förstör allt med tjejer

Jag är 26 år man från en mindre stad som nu dom senaste 5-6 åren lidit med ett oerhört dåligt självförtroende som i sig förstör i princip alla mina chanser med kvinnor.

Grejen är att jag under dom senaste 3-4 åren har haft kollegor/vänner som gång på gång har försökt ragga upp mig och har till och med öppet frågat om jag inte bara ska hänga med hem till dom men jag har bara nekat och sagt nej. Detta är tjejer som ser bra ut och är om du frågar mig helt utanför min liga om man bara skulle gå på utseende men trots detta så har jag tackat nej varje gång? Det känns liksom som en mental spärr som om jag är rädd att misslyckas totalt om jag skulle "våga" gå vidare.

Jag är inte oskuld men jag började dricka och gå ut relativt sent vid 19-års åldern och vid denna tid så använde jag alkoholen som ett sätt att då kunna boosta mitt självförtroende och detta funkade då jag under en 6månaders period gick hem med en ny tjej varannan vecka i princip. Ska tilläggas att det nu är 6.5 år sedan jag då senast hade någon form av sexuell relation med en kvinna.

Sedan flyttade jag utomlands och efter det har allt i princip bara gått utför. Som sagt även när jag har haft chanser på att gå hem med tjejer som utseendemässigt är nivåer över mig så tackar jag bara nej och skiter i det för att sedan dagen efter ifrågasätta i vad fan jag håller på med. Hur fan hamnade jag här och hur blir jag av med detta?

Mitt "game" om vi skulle säga så är oftast bra och att gå fram och snacka med kvinnor på krogen är jag oftast väldigt bra på men när det nu kommer till det där sista så foldar jag helt enkelt totalt bara.

Har nu också i senare år intalat mig själv att materiella saker och ting ökar självförtroendet så jag har gått och i princip köpt en helt ny garderob, klockor för brutala summor (Rolex, Omega etc.) samt en liten lyxigare "bil" för runt miljonen. Detta är dock inget som hjälpt över huvud taget.

Så vad fan ska man göra nu? Mina närmaste vänner börjar skaffa barn och köper hus/lägenhet
med sina partners samtidigt ökar detta bara min ångest att jag måste hitta någon att börja bygga min framtid med. Men samtidigt så vågar jag för fan inte ens ta med en tjej hem?

Någon som varit/är i samma sits och vet något sätt att komma ur denna onda spiral? Gå till en psykolog? Behandling? Vad fan ska man göra?

Det kan lätt bli en ond spiral.
Som skruvar ner sig utan egentlig anledning.
Gå till en psykolog.
det finns två varianter
1. de som försöker få dig att få nya perspektiv och förstå varför det låser sig utan orsk
2. de som är mer inriktade på att du skall pröva nya betenden
nr 2 går fortast, men jag hade nog börjat med nr 1 för att förstå mig själv lite bättre i grunden och sedan fortsatt med nr 2.
--------
Börja med vuxenterapin på vårdcentralen. Har du gott om pengar kan du ta ngn privat kanske.

Gör tvärtom vad du brukar.

Sälj bilen och klockorna och ge det till välgörenhet och ta ut kvinnorna på äventyr. Säg till dem att sätta ögonbindel på dig så att du inte ser, för du såg ju innan så kommer dem - kvinnorna - leda dig rätt framöver.

Jadu,

För att berätta var jag själv varit med om så var jag alldeles för snäll med tjejer tidigare. När jag sen kom på vad jag ville göra i livet så dras de mer till en. Så självförtroende är en sann nyckel. Med det sagt så menar jag självklart inte att man på något sätt ska vara otrevlig bara inte vara en mes.

Till saken: Ofta när man behöver bättra på sitt självförtroende så är det bra att börja i en arena som spiller över till en annan. Säg att du börjar träna och då känner du dig självuppnådd plus att du känner dig snyggare. I samma anda så kanske du då känner när du har en tjej på kroken att "ja, varför skulle hon inte vilja gå hem med mig? (klart hon vill. Jag är grym!)"

Fråga dig själv, och dela med dig här; varför skulle hon inte vilja vara med dig? Varför förtjänar du inte att vara med henne? Varför får inte du vara lycklig?

Ett STORT tips är att INTE jämföra dig med andra. Det hjälper dig inte. Så länge det inte sporrar dig till att bli bättre, jobba hårdare och kämpa längre så är jämförelse helt meningslöst.

Du har ju bevisligen "game" om tjejerna raggar på dig. Fortsätt göra som du gör där. Inga speciella klockor/kläder behövs.

-En lösning är att när du har någon på tråden och hon frågar om ni ska hem är ju att bara säga ja. Som att du låtsas som att du har självförtroende och det är någon form av alter ego som för din talan. Medans skriker fegisen "ditt andra jag" att ni bara borde gå hem. Men efter du sagt ja så är det bara att göra.

-En av de bästa sakerna man kan göra är att förklara för henne hur du känner. Hon är ju inte farlig och kommer antagligen inte skratta ut dig utan tycka att du är gullig som är nervös inför henne. Tjejer är bra på det sättet.
Om du ska dricka så är det bättre att säga ovan än att bli full.

-Sänk ribban! Börja inte pang på med att ta henne i säng. Börja med en promenad hem efter jobbet om hon är din kollega. Jag antar att du fortfarande kan prata med tjejer? Öva på kolleger, ta ett steg i taget och bygg upp självförtroendet genom att "träna upp muskeln"

Det var de tips jag kom på och vissa säger emot sig själva men du får välja och vraka.

Lycka till!

Träning, hobbies, självutveckling, lär dig lite om mode. Är du trygg i dig själv alstrar de it, kom ihåg ommman inte älskar sig själv varför skulle andra göra de

För ca. 3 år sedan så hade jag en tjej jag jobbade med som rent utseendemässigt var en 10 poängare. Jag tänkte att jag oavsett inte hade någon chans med henne så jag ignorerade henne helt. Hon slutade senare på jobbet men en dag så träffade jag henne ute på krogen runt stängningstimmarna. Hon gick fram till mig och vi satt och drack lite och hade lite småprat bara. Vid mitt bord var då två andra kompisar som hon inte kände och när dessa gick på toa så började hon viska i mitt öra något i stil med att hon alltid velat ha mig etc. etc. kommer ej ihåg helt men hon ger mig då sen en helt öppen invit till att dra hem till henne och knulla.

Direkt när detta hände gick 1000 tankar i min hjärna och jag går helt enkelt bara från bordet och säger nej tack typ. Dagen efter så satt jag med ångest hela dagen och tänkte vad fan jag håller på med. Jag tror helt ärligt jag skulle kunna ha Megan Fox framför mig helt naken men jag skulle fortfarande inte ens ha kulor för att kolla henne i ögonen.

Kanske har du rätt i att jag nästan bara borde berätta för henne att Ja jag vill gå hem med dig men sedan förklara att jag är nervös eller liknande.

Jag vet fan inte jag har reflekterat över detta väldigt länge om hur och varför jag ens har blivit såhär?

Ska kika på psykologer imorgon och boka något möte kanske hjälper mer än vad man tror.

Jag tror snarare att det är din självkänsla som hindrar dig. Självförtroendet är ytligt och kan vara en falsk fasad. När du stärka din självkänsla så är även ditt Självförtroende trovärdig.

Jag tycker inte att du ska jämföra dig med någon annan alls men lev ditt liv enligt dina värderingar.

Ja det är ju just det att jag känner att jag inte riktigt älskar mig själv. Jag jämför mig konstant med andra och har i princip bara negativa tankar i huvudet typ som varför skulle x tjej ens vara intresserad av mig? Jag är oattraktiv samt lite kortare än snittet. Samtidigt så ignorerar jag alla kanske mer positiva tankar om mig själv.

Känns som att du ej kan kontrollera dina tankar, hade rekommenderat meditation, träning och möjligtvis en kur på nån medicin. Det är ett jobb asså, vi har alla destruktiva tankar, som gamla indierna sa the mind is the greatest friend and the worst master

Här håller jag inte alls med. Man ska inte förklara det för en date. Det är en dålig idé. Man kommer bara framstå som svag och som en simp.

En man ska ha pondus och visa sig som en ledare som kvinnan kan känna sig trygg med. En man kan visa sig sårbar när relationen är etablerad. I början kan man visa lagom sårbarhet. Visa man som en man för mycket sårbarhet i början så kan jag garantera dig att det kommer bara få en kvinna att förlora respekten för honom.

Jag misstänker att du är en kvinna sedan du give ett sådan råd?

.

Du kan vara något på spåret kanske är dåligt formulerat av mig och att jag har blandat ihop självkänsla och självförtroende.

Kanske också kan vara relaterat till prestationsångest? Nu när jag tänker tillbaks till mina yngre dar så var jag väldigt lovande i min sport jag spelade som liten. Var en av dom främsta i Sverige och enligt många hade jag en väldigt ljus framtid men när det väl kom till kritan så fallerade mitt psyke och jag kunde inte prestera på min normala nivå. Detta är något som sedan upprepas flertalet gånger i mitt liv och det är kanske kopplat till mitt brutalt dåliga självförtroende eller självkänsla?

Oavsett vad så måste jag fixa detta jag kan inte fortsätta leva på detta sätt