Citat:
Ursprungligen postat av
Malapagos
Jag har inga barn själv och tror inte jag kommer ha det, men man vet aldrig.
Men en fråga till er som har barn. Hur fan orkar ni? Vad motiverade er att frivilligt skaffa barn?
Vad är charmen med avsevärt mindre tid på dagarna, förkortad livslängd, mer stress, ökade kostnader, oro och försummelse av den egna personen, försummelse av den egna hälsan?
När hör talas om att någon väntar barn så är det nästan så man vill beklaga sorgen.
Livet är så kort, är vitsen med livet att ni ska slava åt en unge?
Finns det inget mer meningsfullt, roligt och spännande att göra på dagarna efter jobbet än att fortsätta jobba hemma, fast gratis?
Min gamla mor sa alltid "att skaffa barn är inte 40.år av ständig lycka, det. Är 40 år av oro!!"
Med mina syskon kan jag hålla.med.henne, när vi växte upp.
Själv har jag ett par stycken. Älskar det, det håller mig ung. Nu måste jag träna, för att orka med spolningarna. Vi delar intressen, vi har roligt.
Förstår att egocentrerade människor hellre satsar på sig själva, det tar mycket tid och pengar. I mitt fall ser jag det som en investering för framtiden