Kingdom Come Deliverance 2

Oki, då missade jag den för jag tror aldrig jag hann rida 15km på Pebbles.
Du får gärna skicka PM vad jag missade för jag blev lite nyfiken.


Jag spelade om ettan för en tid sen och då de sålde alla DLC:er till bra pris så köpte jag dessa men tyckte inte riktigt de höll måttet.
Var rätt trista extra uppdrag man fick får jag väl ändå säga.
Kanske blir det bättre på tvåan, det vet jag inget om men jag tror jag väntar tills de kommer på rea igen.
Håller annars med om huvudspelet, riktigt bra. Har än så länge spelat runt 80 timmar och har nog rätt mycke kvar då jag fastnar i allt annat än själva storyn hela tiden. Har kommit till staden iallafall.

Kan lika gärna försöka se om jag minns hur spoilers fungerar.

Se där ja, det missade jag helt. Man kanske ska köpa tillbaka pebbles om det går då. Hittade någon tråd med frågan som jag såg när jag googlade annat men läste inte svaret.

En lite tråkig sak i detta spel, samma sak med ettan och många andra spel också. Man blir lite för rik bara genom att plocka lite fina prylar från de man dödar längs vägen. Problemet är att det är ett helvete att sälja prylar.
Det var ännu enklare i ettan när mjölnarna köpte allt och dessutom blev rikare och rikare för varje dygn när de fick nya pengar. Närmaste mjölnare i ettan hade nog 20-30000 groschen att handla för när man kom med drösvis med prylar man plockat ihop.

Tror jag har en bugg här…

När jag gör potions, så har jag inga möjligheter att välja ”Pour”, utan bara destillera. Vilket inte blir rätt alltid.

Fler som har problemet?

Tryck på phial

Jo men då kan jag bara destillera? Kan inte hälla över brygden.

Någon som testat hardcore mode som släpptes igår? Är inte så intresserad själv, jag brukar tycka om när såna lägen gör att man måste äta och dricka och sånt för att överleva, men så är det ju redan. Att bli av med waypoints och kompass för kartan låter mest irriterande, tillbringar redan för mycket tid på att leta var jag ska hela tiden.

Håller fortfarande på att spela 2:an på normal svårighet, men spelade igenom första på hardcore med alla negativa perks för några veckor sedan, jag antar att det är likvärdigt med 2:an.

Tyckte det var helt ok, väldigt inlevelsefullt, man får ingen UI alls vid strider och måste verkligen hålla koll på hur fienden svingar vapnet. Kartan kunde jag nästan utantill eftersom jag spelat igenom spelet till 100% alldeles innan. Jag gick vilse i skogen en gång och kunde inte hitta ut, blev tvungen att ladda om till slut.

Men visst var där irritationsmoment. En negativ perk är att man går i sömnen. Jag gick och lade mig efter att ha stulit all rustning från Rattay armor och vaknade sedan upp i en svinstia med ett litet staket. Problemet var att jag inte kunde hoppa över detta tre decimeter höga staketet för jag var knökfull med stulet gods. Blev tvungen att ladda om för det kändes som att det skulle gå snabbare än att droppa allting och sedan plocka upp allting individuellt.

Tramsigt gimmickupplägg

Sitter och spelar annat just nu så har inte hunnit med det. Sparade lite utav storyn bara för att kunna se det sen i hardcore när det släpptes..

Det som är positivt med hardcore är att du lär dig spelet mycket bättre. Du börjar inse hur viktigt sånt som potions i det här spelet faktiskt är.. Världen blir mer realistisk och du behöver använda sängen mer och ta några dagar att heala upp dig. Måste ha med dig mera grejer så du kan laga armors och vapen on the fly och se till att allting verkligen hålls i toppskick..

Sen det där med kompassen kan verka jobbigt... Men ärligt talat så tar kompassen och karta upp alldeles för mycket tankeverksamhet... Ställer du in dig på att rida emot kompassriktning hela tiden så kommer du aldrig lära dig kartan överhuvudtaget... Tar du bort det istället så kommer du mycket lättare börja känna igen den där busken, den där skogen eller det trädet. Man får mer fokus på hur kartan nu ser ut. Så man vet nästan ändå alltid vart man är.


Ska du spela hardcore råder jag dig att köra med alla perksen samtidigt bara för achivements och det blir faktiskt mycket roligare. Den allra jobbigaste perken kommer vara den som gör att allt ger mycket mindre exp.. Men det finns Henry's fox potion man kan göra i alchemy som ger 50% mer exp i två dagar om man vill kunna levla lite bättre.

Nu är spelet färdigt för mig, tog mig drygt 130 timmar och det var riktigt bra även om vissa delar i spelet blev lite långrandiga.

Har gjort de flesta sidouppdrag också men kanske lämnade 5-6 stjärnor kvar varav vissa var sånna som man kunde göra om och om igen.

Nu föll jag in i Valheim igen och började från början där, slaktat mitt första troll och ska gå och ta första slutbossen innan man sätter igång och planerar sin bas ordentligt, just nu bara ett ruckel.

Så nu är jag även klar! 235 h fördelade på flera månader! Och det har varit en härlig resa från utblottad förnedrad tiggare till fullfjädrad riddare och duelist!
Jag gjorde i stort sätt varenda quest i spelet och det var hyfsat standard på de flesta men som jag tidigare antytt så är de aldrig i närheten så välskrivna och intressanta som Witcher 3 bjöd på! Det saknas både tyngd men också mystik. Det närmsta vi får när det gäller det är ett par nedgrävda ben i skogen eller en seriemördare som ger sig på utsatta kvinnor.

Main storyn lyckas fånga en på tillräcklig nivå. Det är framförallt karaktärerna som är både välskrivna men också oerhört underhållande från den vulgära polacken till ärkefyllot Dry Devil. Många gånger skrattade jag tilll och humorn var både skitig men träffsäker!
Henry är en stabil protagonist och Capon mognar ju desto längre storyn lider.
Jag höll mig borta från ett Brokeback narrativ vilket var det enda wokeanpassade som fanns vilket var en oerhörd lättnad. Spelets bästa stunder är när main storyn blir som mest intensiv. Antagonisterna fyller en tillräcklig funktion och Istvan, Eric och Von Bergow vill man hemskt gärna hugga svärdet i. De når dock aldrig upp i de yttersta nivåerna som man ser i många jrpgn eller i de bästa tv-serierna. Ibland känns det som det saknas en ordentlig antagonist som gör att man fastnar.
Det finns några riktigt episka scener men spelets absoluta höjdpunkt och bästa scen är utan tvekan uppgörelsen med Markvart von Aulitz. Den scenen bär tunga stenar över axlarna och lämnar en jobbig eftersmak.

Musiken är stämningsfull men når aldrig Skyrims nivåer och det hade behövts lite mer variation och jobb för att ge spelet mer av en själ. På tal om Skyrim så känns Kingdom Come på alla sätt en vidareutvecklad modern version i sättet man levlar upp och hur man tacklar alkemi etc. Vissa saker är bättre, andra delar känns ganska livlösa och trista.

Spelet är vackert och flera av slottsmiljöerna är delar som ger spelet en speciell prägel och själ. Tyvärr är de bägge kartorna och miljöerna runt omkring alldeles för generiska, livlösa och tråkiga. Det är lite skog här och där och nån sjö och vattendrag. Utöver det är det lite av en besvikelse och här finns en hel del som kan förbättras.
Detsamma gäller kontrollen och spelmekaniken och menyerna som är oerhört slöa och klumpiga. Realism my ass. Flera av vapnen och spelsätten känns både värde och meningslösa. Det är inte alls tillfredsställande att hugga ner någon som det är i from Softwares alla spel. Det är alldeles för segt på många sätt.


Ska man sätta ett betyg så är ändå 8.5 ett ganska rimligt betyg. Det är ett riktigt bra spel men som dras ner av en del brister. Det är inte i närheten av Witcher 3 eller Elden Ring men står ändå på stadiga ben och har en egen identitet!