En fröjd och skönt att leva ensam som man?

Finns ett par anledningar till det. Till gruppen ensamma män räknas också frånskilda män som också har förstörts i relationer till en kvinna och möjligen fått egendom vänner och barn fråntagna från dom. Till den gruppen tillhör också män som inte lyckat med tjejer öht och lider av psykiska störningar och stor skam påtvingat från samhället. Självmord bland män är relaterat till misslyckanden med relationer. Män begår självmor för att de upplever att de inte har något hopp eller framtid kvar. Kvinnor utför självmordsförsök på milda sätt som ett rop på hjälp och alla samlas kring dom för att ge stöd och kvinnor får uppmärksamhet oavsett vad. Skyddade varelser.

En man som inte har de problemen och är nöjd med sin ensamhet lider inte på de sätten. Har män också vänner så klarar de sig långt.

Relationer och barn är nice men män som är realistiska förstår att sånt inte är givet om du inte är kvinna och vissa blir utan och de som finner frid i det lever hälsosamma och rika liv.

Å andra sidan så tvivlar jag på att kvinnor inåt mår särskilt bra av att inte ha ungar i senare år.

Alla älskar frihet och få göra precis vad de vill göra... ofta går det hand i hand med att vara singel. Jag tror de flesta av oss som trivs med att vara singel inte direkt har någonting emot förhållanden, bara det indirekta som att dejta och anpassa sig - d.v.s. göra saker man inte vill göra.

Nej vi män kan göra så ett helt liv.
Så länge man får det sociala ibland utanför hemmet så är det inga problem.

Vi är inte alls lika mycket av ett flockdjur längre.

Har levt som särbo här nu några månader och det var väl skönt, ett tag i alla fall. Nu saknar jag henne så in åt helvete. Nu kanske inte alla är som jag, men jag tror ändå att den dan unkisen träffar någon som han blir förälskad i så vill han fan inte bo ensam längre.

Och det är med att inte kunna göra vad man vill om man bor ihop med någon undrar ju jag vad det innefattar, att som snubbe t.ex. inte kunna klä sig i kvinnokläder eller?

Ja, alla män är inte som dig.


Tur det

Håller med dig där 😅

Hehehe.

Nej, här går man sin egen väg förstår ni, efter sitt eget huvud alltså. Och behöver inte ha någon MGTOW-pastor som t.o.m. ska tala om för en när man ska gå på muggen.

bara massa svammel.

vi har rätt.

Min erfarenhet är ungefär likadan, från dess att jag var runt 22-25 (svårt att säga) så lade jag märke till att nästan alla tjejer jag kom i kontakt med hade partner. Jag var också upptagen så det var en gemensamhetsgrej att alla hade någon men som du säger, så fort en tjej gjorde slut så tog det 1-2 veckor i värsta fall tills hon hittade en ny kille.

Det är nog för att det är så oerhört lätt att skaffa en kille så de tjejer som vill ha en kille kan lätt få det, de tjejer som inte vill ha och är singlar sitter nog mest hemma eller isolerar sig.

När mitt nuvarande förhållande tar slut, det kommer det med säkerhet göra, kommer jag inte försöka hitta någon ny att bo med. Nä jag är färdig med det dramat utan kommer lägga all kraft på barnen den tid vi har tillsammans och bara njuta av stillheten man har för sig själv.

Nu är det ju ungefär lika många killar som tjejer som lever i Sverige (räkna bort incelblattar) så det finns givetvis ungefär lika många singeltjejer som singelkillar. Ren logik.

Så här är det på riktigt. OBS! Förstå att det är normer jag pratar om nu, den stora massan.
Sen att det finns undantag och knepiga personer av båda könen är självklart.

När man är ung så är det inte lika jobbigt att vara singel. Man har fler vänner och förhoppningsvis får man ligga regelbundet.
När man blir äldre vill man bilda familj och ha ett förhållande. Man vill bygga upp något tillsammans med en partner. Ju äldre man blir desto färre umgås man med och de man umgås med är oftare flyktiga bekanta som grannar, arbetskamrater och så. Man har väldigt få riktiga vänner och det gäller män i större utsträckning än kvinnor. Så de flesta vill inte leva ensamma. Så är det.