Citat:
Det var exakt så jag menade också, att empati egentligen inte har nånting med saken att göra. Både empatiska och empatilösa personer kan utföra ett sånt här dåd, en empatisk person måste dock utsättas för extrem påfrestning för att bli kapabel till det medan en empatilös (psykopat) kan göra det "för skojs skull".
Det finns otroligt många variabler.
Jag tror det Reservkonto reagerar på var att man lägger ansvaret på individen när man uttrycker sig "upplever sig illa behandlad". Precis som om personen har fantiserat ihop att den blir illa behandlad när verkligheten är att många personer med sån här problematik faktiskt blir illa behandlade.
Det korrekta vore att säga:
"Hämndmotivet är ett vanligt motiv där man hämnas en grupp eller samhället som behandlat personen illa".
Det är inga inbillningar och påhitt (upplevelser) att dessa blir behandlade som skit.
Det finns otroligt många variabler.
Jag tror det Reservkonto reagerar på var att man lägger ansvaret på individen när man uttrycker sig "upplever sig illa behandlad". Precis som om personen har fantiserat ihop att den blir illa behandlad när verkligheten är att många personer med sån här problematik faktiskt blir illa behandlade.
Det korrekta vore att säga:
"Hämndmotivet är ett vanligt motiv där man hämnas en grupp eller samhället som behandlat personen illa".
Det är inga inbillningar och påhitt (upplevelser) att dessa blir behandlade som skit.
Kanske blir man mindre empatisk när man är deprimerad, ser slutet av sitt liv som en befrielse, har blivit utfrusen först i det lilla men sedan i det stora?
Jag har oerhört svårt att sätta mig in i den typen av tankar att döda någon.
Men jag ” lyssnar” noga på de i tråden som försöker förklara utifrån sitt perspektiv och sina erfarenheter. Det är lärorikt, men svårt, skulle säga omöjligt att sätta sig in i det. Men jag tror på de känslor som beskrivs. ” man känner det man känner” så att säga.
Ja, jag anade den underliggande betoningen från @ reservkonto. Upplevd, det är förstås ett ord som kan uppfattas som att det skulle saknas grund för det upplevda. Men jag tänker att det kan faktiskt vara på olika sätt. Det kan både finnas en verklig grund för den upplevda orättvisan, vilket jag tänker kan stämma på RA. Men sedan finns det ju upplevda orättvisor som mer sitter o en persons tolkningar, eller om man ska säga överdrifter och att man fastnar i det som upplevs orättvist. Dit hör kanske rättshaverister?
Men, även där kan det ju finnas en grund i botten av sanning. Problemet blir väl när man försöker få rätt, visa på, fortsätta att bli upprörd över saker som man inte kan ändra så lätt.