Citat:
Tack för att du tog mina första rader på helt rätt sätt, för jag sa/skrev det med glimten i ögat.
Jag håller helt och hållet med dig!
Det system som vi nu har är totalt åt he***te - det gynnar fuskare och sviker de som är i behov.
Men om systemet hade blivit mer effektivt, kreativt och framför allt mer individuellt och personligt - så tror jag att de flesta hade kunnat få den/det stöd, hjälp, träning, utbildning eller sysselsättningar som var en och behövde och blev gynnade av.
I nuläget så mjölkas systemet av fuskare, vilket gör att det finns färre pengar till resurser. Det gör också att fler misstros och kanske inte får hjälp alls. Hade de haft ett bättre system för att sålla ut dessa fuskare så hade det funnits mängder av kapital till att möta behövandes behov.
De riktlinjer och den praxis de följer är en sådan smal linje att många faller utanför och blir offer för dessa rigida och mossiga institutioner. Edit: Detta är det jag hade i åtanke då jag skrev att jag förstod deras beslut. De har "mallar" som de måste gå efter. Och oftast har inte handläggarna så fria ramar, utan är påpassad uppifrån för att ej "slösa" pengar. Det finns i nuläget inte mycket flexibilitet heller, utan allt är mer eller mindre svart eller vitt - och du måste passa in helt och hållet i de fåtalet "kakformar" som de bestämt att alla ska ingå i. Slut-Edit.
De exempel jag gav var önsketänkande om att dessa institutioner skulle se varje individ för dennes personliga förmåga, situation, egenskaper, potential, förhinder, önskemål, kunskaper, svårigheter och gränser - och utifrån detta anpassa åtgärder eller lösningar som skall införas.
Det spelar ingen roll vad man tittar på i Sverige idag, allt är helt förkastligt och oacceptabelt.
Vi klampar rakt ned i fördärvet. Känns som att se en tågkrasch eller annan katastrof i slowmotion.
Jag hoppas att vi alla unisont (Sverige, Världen) kan vakna till och sätta lite hjul i rullning för en fungerande, bra och harmonisk tillvaro för alla. *drömmer & fantiserar*
Ny Edit: Såg att du specifikt frågade: Jag försöker (utan minsta aggression) bara förstå vad du menar när du säger att grava svårigheter med sociala omgivningar inte är ett mentalt hinder.
Där menade jag att ibland, ganska ofta, så behöver "problematik i sociala situationer" inte betyda att man ej kan utöva vissa yrken eller sysselsättningar. Att det ena ej behöver utesluta det andra. Allt beror helt på individen ifråga, varje fall är unikt och man skulle önska att de kunde bedömas som sådana.
Man kan finna yrken/sysselsättningar där individen ej utsätts för en social omgivning - då är ju den mentala problematiken ej ett hinder för utförande av en sysselsättning.
Jag håller helt och hållet med dig!
Det system som vi nu har är totalt åt he***te - det gynnar fuskare och sviker de som är i behov.
Men om systemet hade blivit mer effektivt, kreativt och framför allt mer individuellt och personligt - så tror jag att de flesta hade kunnat få den/det stöd, hjälp, träning, utbildning eller sysselsättningar som var en och behövde och blev gynnade av.
I nuläget så mjölkas systemet av fuskare, vilket gör att det finns färre pengar till resurser. Det gör också att fler misstros och kanske inte får hjälp alls. Hade de haft ett bättre system för att sålla ut dessa fuskare så hade det funnits mängder av kapital till att möta behövandes behov.
De riktlinjer och den praxis de följer är en sådan smal linje att många faller utanför och blir offer för dessa rigida och mossiga institutioner. Edit: Detta är det jag hade i åtanke då jag skrev att jag förstod deras beslut. De har "mallar" som de måste gå efter. Och oftast har inte handläggarna så fria ramar, utan är påpassad uppifrån för att ej "slösa" pengar. Det finns i nuläget inte mycket flexibilitet heller, utan allt är mer eller mindre svart eller vitt - och du måste passa in helt och hållet i de fåtalet "kakformar" som de bestämt att alla ska ingå i. Slut-Edit.
De exempel jag gav var önsketänkande om att dessa institutioner skulle se varje individ för dennes personliga förmåga, situation, egenskaper, potential, förhinder, önskemål, kunskaper, svårigheter och gränser - och utifrån detta anpassa åtgärder eller lösningar som skall införas.
Det spelar ingen roll vad man tittar på i Sverige idag, allt är helt förkastligt och oacceptabelt.
Vi klampar rakt ned i fördärvet. Känns som att se en tågkrasch eller annan katastrof i slowmotion.
Jag hoppas att vi alla unisont (Sverige, Världen) kan vakna till och sätta lite hjul i rullning för en fungerande, bra och harmonisk tillvaro för alla. *drömmer & fantiserar*
Ny Edit: Såg att du specifikt frågade: Jag försöker (utan minsta aggression) bara förstå vad du menar när du säger att grava svårigheter med sociala omgivningar inte är ett mentalt hinder.
Där menade jag att ibland, ganska ofta, så behöver "problematik i sociala situationer" inte betyda att man ej kan utöva vissa yrken eller sysselsättningar. Att det ena ej behöver utesluta det andra. Allt beror helt på individen ifråga, varje fall är unikt och man skulle önska att de kunde bedömas som sådana.
Man kan finna yrken/sysselsättningar där individen ej utsätts för en social omgivning - då är ju den mentala problematiken ej ett hinder för utförande av en sysselsättning.
Det största felet som jag ser det är att man straffar de som verkligen behöver ha hjälp för att det finns så många som bara roffar åt sig allt de kan.
Resurserna finns nog men fokuserar på fel saker tycker jag. Jag tror att det ff är många fler fuskare än de som verkligen behöver ha hjälp när det kommer till ekonomniska bistånd ivf.
Förstår vad du menar med det sista, tack!
Tycker dock ff att om RA hade ett läkarutlåtande så borde det vara det som gäller utan att någon ifrågasätter det.
Mår man dåligt har man nog redan genomgått ett helvete innan man har kommit i kontakt med läkare, gått på utredningar, testat en massa mediciner och andra verktyg och slutligen nått till ett förhoppningsvis bra läge utifrån sitt mående.
Att behöva då börja om med FK el någon annan myndighet och försvara sig som individ med alla sina bra och dåliga förutsättningar i livet, bli ifrågasatt, höra hur de resonera på sitt eget sätt om ens framtid är inte värdigt en människa som kanske redan har nått botten.
Då ska man komma ihåg att en läkare ofta ställer frågor för att hjälpa. FK gör det för att de är misstänksamma och försöker hitta ett sätt att inte betala ut några pengar, eller så lite som möjligt.
Stackars människor som sitter i dessa rävsaxar säger jag bara.