Citat:
Ursprungligen postat av
Airikur
Mmm. 1800-talet verkade mycket hårdare och tuffare än 1700-talet.
Ja och nej. Jordbruket effektiviserades enormt under 1800-talet. år 1800 ansågs "ett hemman" kunna livnära en familj, 1860 ansågs 1/4-del hemman som lämplig lön åt klockaren och hans familj. Prästen hade 3/4-dels hemman i lön och på det var han en herreman.
Vi fick en befolkningsexplosion utan dess like vilket räckte både till utvandring, industrins expansion och en framväxt av pigor och drängar (helt plötsligt överlevde en massa barn som inte kunde ärva gården).
Bl.a. började man inhägna djuren och odla på resten. Tidigare hade man inhägnat odlingarna och djuren fick gå huller om buller på almänningar. Lägg där till maskiner som drogs av hästar (för att inte tala om bytet till hästar från oxar).
Tröskningen utvecklades från att man manuellt skar med lie och buntade halmen i kärvar, till hästdragna tröskor som senare blev traktordragna. När man skördade för hand tog det slitsamma månader att få in spannmålet, men med den nya skördetröskan kunde alltihop avklaras på ett par timmar.1
Vi kan mycket mer om 1800-talets missväxtår (tex 1863) för att främst vilhelm moberg skrev sina föräldrars historia. Raskens och utvandrarna är en del av svenskt kanon (men han skrev om föräldrarnas upplevelser inte de egna).
Men de finns böcker som: Byskomakaren Jonas Stolts minnen från 1820-talet. Anteckningar från Högsby socken i Småland . Hade nog varit intressant att läsa den typen av litteratur.
