Debatten om högkvalificerade invandrare

Ja, i Japan är konservatismen stark. Men det har fördelar som inte tas med. I japan är lojaliteten med i alla sammanhang. Familjen går först. Man är inte intresserade av andra än sina närmaste. I den gemenskapen ingår även arbetskollegor eller studentkollegor. Att inte vara intresserade av andra än familj och kollegor handlar om respekt för andras integritet. Den som rest med kollektivtrafik i Japan vet vad jag talar om. För att få träna eller utöva något krävs oftast en rekommendation från en ansedd person. Det är inte skämmigt att misslyckas om man inte lovat att lyckas. Japaner tycker om att driva med sig själv. Status nås mer om man är bra på något än att man är född i en förmögen familj. Om man som utländsk får jobb eller utövar något i Japan så blir du inte tilltalad förrän du bevisat att du presterat bra. Det finns en särskild vördnad för äldre eftersom de dels är bärare av levd strävsamhet som gjort det lättare för dem som kom senare och dels för att de är levd folklig mytologi. Sammantaget får du ett supereffektivt samhälle på alla nivåer.

Precis med liberalt sinnade som Milton Friedman anser japanerna att fri marknad och avregleringar är förutsättning för att inte auktoritära regimer ska ta kontrollen och omvänt höja individens egenvärde. Det var ju så man en gång blev ett ekonomiskt och teknologiskt under. Även om Japan är konservativt så är de alltså inte mot liberala system med en ekonomisk eller politisk maktelit. Man ser ju gärna upp till sina ledare och de företag som tjänar grova pengar. Poängen är att dessa eliter också ska gynna folket. Att nativiteten är låg anser nog alla är ett bekymmer. Men japan vill inte lösa det som man gjort i Västeuropa som blivit oigenkännligt helvete med sin mångkultur. Ett kulturellt vakuum är lika meningslöst som färg i mörker.

Man får högre lön än annars och ta del i utvecklingen av högteknologisk produktion vilket gör det möjligt att avancera på hemmaplan. När jag studerade var det många som reste till USA som gästforskare eller var med i ett forskarteam, vilket var en lyckad väg in i en karriär här i Sverige. Andra reste till USA för att träna idrotter. De som tränade eller tävlade i kampsport reste till Thailand eller Japan. Den som ville studera religion åkte till Indien. Men få om ens någon åkte dit med krav på medborgarskap.

Det finns strikta sociala normer mot eliten att inte heller skryta om sin rikedom och leva ganska måttligt, därutöver tjänar japanska vdn mycket mindre jämfört med deras anställda än i väst. Även en stark pliktkänsla existerar bland japanska företagare mot både anställda och nationen.

Jo, det finns många bra saker med Japan även ifall det är svårt att hantera att varje ny generation nästan minskar med hälften sedan nästan 40 år tillbaka. Ekonomi är dock inte allt och japaner har bra levnadsstandard trots att ekonomin inte växer.

Enda argumentet jag kan komma med när det gäller import av högkvalificerade invandrare är väl att det kan bli för mycket av det goda. Alltså själva VOLYMEN av invandring är alltid något som kraftigt förändrar ett samhälle och allt det är kanske inte av godo.

Säg att det kommer hit 5 miljoner indier, alla välutbildade och drivna. Företagen blomstrar. Men det blir en enorm press på bostadsmarknaden, svenskarna själva har inte längre råd att bo och blir hemlösa och så vidare. Grundproblemet är här att det skapas obalanser och slitningar som alltid vid snabba förändringar.

Sedan såklart, 5 miljoner indier till Sverige, vi skulle inte leva kvar i Sverige längre utan i Svindien eller vad det skulle kallas. Bollywood kanske?

Kort sagt, vi svenskar skulle känna oss ganska vilsna och vi skulle känna en enorm press i konkurrens om både jobb och bostad.

Det finns fler argument, men det kanske vi svenskar inte skulle bry oss om egentligen, men när fattigare länder exporterar kvalificerad arbetskraft så är det givetvis negativt för det fattiga landet som fortsätter att vara fattig. En del skulle kalla det fö ratt man plundrar fattiga länder på kompetens.

Nu har inte Sverige gjort det utan man har tagit emot lågkvalificerad arbetskraft till största delen, men flera andra länder har fokuserat mer på just arbetskraftsinvandring än vad Sverige har gjort.

Denna arbetskraftsinvandring är också lågkvalificerad och skiljer sig inte alls från Sveriges invandring. Alla turkar som kom som "gästarbetare" till t.ex Tyskland eller alla mexikaner i USA har varit till stor nackdel för dessa länder och för tyskar och amerikaner.

Det blir ju som om du tar in flitiga unga indiska män som söner i din familj som om de ska fylla rollen som arvet du lämnar efter dig. Till och med ifall de är artiga och beter sig anständigt och kan tjäna ihop pengar så är de ju inte dina arvingar och de bär inte på din historia. Vi är inte essentiellt ekonomiska varelser utan tribala varelser med behov att vara spirituellt anknutna till vår omgivning. Allt som är av sann värde i livet kan inte mättas med pengar.

Jag förstår inte varför svenskar skulle vilja att högkvalificerade invandrare tar deras arbeten. Dessutom leder det till att lönerna hålls nere även i dessa branscher.

De fyra senaste inläggen i denna tråd besvarar frågan och borde markeras med 'Låt stå' för svenska folket 👍

Den politiska aspekten av detta förtjänar att belysas. Ett närliggande exempel är Baltikum -- särskilt Estland och Lettland -- där stora ryska minoriteter kvarstår sedan sovjettiden. Detta har skapat långvariga spänningar och risker, inte minst med tanke på att deras lojalitet i en potentiell konflikt med Ryssland inte kan tas för given.

Översatt till det svenska sammanhanget och ditt exempel: även om Sverige inte gränsar till Indien, skulle en diaspora på fem miljoner högkvalificerade indier sannolikt utveckla egna institutioner, ställa krav på politiskt inflytande och potentiellt kunna påverkas av den indiska staten -- direkt eller indirekt. Volymen, gemensam kulturell identitet/sammanhållning samt höga kvalifikationer hade snart omvandlats till politisk kraft.

Ironiskt nog har den svenska invandringspolitiken -- trots alla problem -- hittills undvikit just detta scenario genom sin fragmentering: invandringen har varit splittrad på många olika folkgrupper, ofta med låg IQ och låg socioekonomisk position, vilket minskat förmågan att bygga en gemensam, koordinerad maktbas. Det är förstås ingen önskvärd ordning i sig, men det har tillfälligt förhindrat att starka diasporaintressen kunnat växa fram. Det finns en slags "tur i oturen" över att invandringen varit så dysfunktionell.

Så angående frågan om högkvalificerad invandring handlar det främst om att avfärda den nyliberala Homo Economicus, komma in i matchen och inse att människan är en kulturell varelse såväl som en zoon politikon (re: Aristoteles). Politiken måste utformas med detta i åtanke -- något som ligger långt ifrån det styrande etablissemangets utgångspunkter.

Det vore helt ok tycker jag ifall storbolag bevisade kompetensbrist inom ett visst område och sedan importerade gästarbetare för att jobba inom dessa områden, och utan möjlighet att få medborgarskap. Specialistforskare av olika slag eller AI-forskare och liknande kan vara exempel på sådana arbeten, liksom möjligen sjuksköterskor och läkare i några glesbefolkade delar av Sverige. Möjligen även inom mer lågkvalificerade arbeten som äldrevård och städning.

Jag tycker det är ett problem när bolag vill importera gästarbetare inom områden där arbetsbrist inte råder.