Tibet, resa på "egen hand "

Nu har jag förstått att man inte kan resa till och i Tibet på egen hand, utan det krävs någon form av arrangemang via en kinesisk resebyrå.

Blivit dock nyfiken på andra delar av världen

Det ska ju gå ett tåg upp till Lhasa bl.a som visst ska minska risken för höjdsjuka, mot om man flyger direkt in i Tibet.

Hur mycket kan man arrangera själv och hur länge innan besöket i Tibet måste all guidning och dyl ansökas?

Är tåget någon fördel och vad kostar det egentligen?

Att minska risk för höjdsjuka genom att ta tåget tror jag inte på – den högsta järnvägsstationen ligger på 5100 m.ö.h. medan flyget med tryckkabin landar i Lhasa på 3400 m.ö.h. Tåget påstås också vara trycktätt, så det var konstgt att gardinerna fladdrade i alla tunnlar. När jag åkte dit 2009 kunde man fortfarande resa ensam (men jag uppmanades av min tyska resebyrå att inte skriva tibetanska ortsnamn på min visumansökan). Sedan har jag hört att man numera som utlänning bara kan resa till Tibet om minst fem andra med samma pass (nationalitet) reser med. Kineserna vill inte ha utlänningar i Tibet. På varenda hustak i Lhasa ligger en skjutklar kinesisk soldat.

Tror inte man kan fixa allt själv tyvärr, är rätt mycket restriktioner och guider m.m som måste bokas i förväg

Oavsett om man kan eller inte kan resa till Tibet på egen hand, så tror jag det är ett sämre alternativ. Jag har varit där några gånger under de år jag bodde i Kina och har då valt ett "mellanalternativ" med bokade guider. Även om några av mina vänner på dessa resor pratar flytande kinesiska, är dialekten och vetskapen om hur man bokar, vad man får och inte får göra, samt vad som är värt att göra, lokala angelägenheter. På pappret kan det låta som en fantastisk upplevelse att i sakta mak från hästryggen ta sig fram i ett fantastiskt landskap, övernatta i tält, äta mat tillredd i naturen och ta del av den lokala kulturen. Efter 3 dagar i ett blåsigt töcken av beigegrå sandstorm, ont i röven utav bara h***e, stelfrusen av svinkalla nätter, hungrig och uttorkad pga. brist på ätbar mat, dricka och diarré, är det mindre kul. Det var enda gången vi inte respekterade våra guider, så resten av äventyren var riktigt bra. Kina har utvecklats en hel del sedan 2012, då jag var i Tibet senast och idag är det mer komplicerat att åka till autonoma områden. Det går om man vill och det finns kinesiska resebyråer som hjälper dig med alla bokningar.