Är vi egentligen styrda av "minsta motståndets lag"?

Följer vi alltid "path of least resistance" (vägen med minst motstånd)?

Om vi alltid väljer den väg som känns enklast eller mest fördelaktig, innebär det då att vi utan undantag fattar beslut utifrån vad som upplevs som bäst i stunden? Alla faktorer – även känslor – skulle då räknas in vid själva beslutsögonblicket.

Jag kan verkligen inte komma på något undantag. Man kan ångra ett beslut i efterhand, men i stunden kändes det ju ändå som det bästa alternativet.

Om detta stämmer, varför utnyttjas inte detta tankesätt mer? Borde det inte vara en nyckel till all typ av förändring – både för oss själva och för andra?

✔ Sluta röka?
✔ Börja spara pengar?
✔ Äta nyttigare?
✔ Få sitt barn att göra läxan?

Ta exemplet med rökning. Man vet att det är ohälsosamt, men ändå röker man. Varför? För att behovet av den "bra känslan" – lugnet, vanan eller vad det än är – väger tyngre i just den stunden än argumentet om framtida hälsorisker.

Men om vi vet att vi alltid väljer det som känns mest fördelaktigt i stunden, borde vi då inte kunna påverka våra val genom att förändra hur vi upplever för- och nackdelarna? Om vi vill sluta röka måste vi få "nej-sidan" att väga tyngre – antingen genom att förstärka de negativa aspekterna av att röka eller genom att göra fördelarna med att sluta mer påtagliga.

Lättare sagt än gjort, förstås. Men stämmer det här resonemanget? Vad tänker ni?

Men det finns ju saker som är precis tvärt om ju?

Som träning, utbildning eller spara mycket pengar för att köpa bostad? Exempelvis. Finns tusentals

Ifall jag är otränad efter inte rört en hantel på 10 år och jag väljer att träna ändå om och om igen i misär och smärta i månader även fast jag hellre hade inte gjort någonting Då tar jag ett aktivt beslut att göra något som jag helst inte vill göra just nu; för att få det resultat jag önskar längre fram. Hur många människor sparar pengar för att köpa en bostad och hade hellre vid olika tillfällen köpt en resa, eller kläder eller något man tycker om där och då men istället gått emot det man vill i stunden för att uppnå något längre fram för att köpa bostaden.

Path of least resistance handlar väl snarare att alltid välja de alternativ som underlättar för en själv att uppnå de mål man jobbar för? Att vara ens egna bästa support och inte göra saker svårare än de behöver vara.

Så nej. Baserat på ditt resonemang så anser jag att vi inte alltid tar den lättaste vägen. Allt i livet som har stor betydelse och är värt något på riktigt kommer inte för att man alltid gör det man vill; utan man gör det man behöver göra för att uppnå det man vill.

Vet inte varför du kände dig nödbedd att översätta ett vanligt svenskt uttryck till engelska.

Människan är lat av naturen. Självklart är minsta motståndets lag något som vi applicerar i allt vi gör. Så till den milda grad att det mesta av vårt liv är uppbyggt kring detta idag; microvågsugnar, diskmaskiner, elsparkcyklar o s v.

Finns nån undersökning som uppmätt lycka hos människor, där vinnarna var nån primitiv stam som jobbade typ 9 timmar per vecka för att få ihop mat och sedan mest sjöng och dansade. Det skulle nog vi också göra om vi inte var fast i löneslaveri.

Människan har en inbyggd strävan, denna är alltid att nå bättre resultat för Mig. Det första vi skaffar oss när vi får pengar är oftast bekvämligheter.

Läkemedelsindustrin är enorm eftersom så få människor relativt sett väljer att jobba hälsoförebyggande.

Men det hänger också ihop med utvecklad intelligens och impulskontroll, som har med frontalloben att göra. Små barn vill ha allt nu. Det krävs målinriktning och vilja att överkomma något för framtida vinst. Alla som försökt sluta röka vet detta, då det är enkelt att sluta, men oerhört svårt att inte börja igen.

På det stora hela så stämmer minsta motståndets lag även om det finns undantag eftersom det inte är en av fysikens lagar.

Minsta motståndets lag är så kallad heuristik.

Heuristik, av klassisk grekiska εὑρίσκειν, "upptäcka", "finna", är en metod, enkel procedur eller tumregel baserad på en kombination av empiriska observationer och obeprövade teorier som kan ge ofullständiga men för situationen tillräckliga och användbara svar på olika frågor eller kunskapsunderlag inför beslut.
De svar som nås är ofta generella och någorlunda korrekta, men behöver andra medel och metoder för att faktiskt kunna bevisas.

Ett tydligt exempel på detta är påståendet ”om man ute till havs ser fåglar, kan man anta att land finns i närheten”. Genom att använda redan känd kunskap har ett påstående genererats, som kan bevisas genom att exempelvis använda en kikare eller genom en kalkyl med sjökort. Påståendet i sig är inte ett faktum då det är osäkert och oprecist, men dessa egenskaper är två av heuristikens karaktärsdrag.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Heuristik


Jag försökte aldrig sluta röka, förrän det blev jobbigt att fortsätta röka.
När jag väl kom till den punkten att det var jobbigt att fortsätta röka, så var det väldigt lätt att sluta röka.

Ah, jag tror att vi kanske pratar om samma sak men från lite olika vinklar. Jag håller helt med om att vi ibland väljer att göra saker som känns jobbiga i stunden för att uppnå något bättre i framtiden – som att träna fast det är tufft, studera fast det är tråkigt eller spara pengar fast man hellre hade spenderat dem.

Det jag menar är att vi alltid fattar beslut utifrån vad vi i just den stunden bedömer som det bästa valet. Och det bästa valet behöver inte vara det enklaste eller mest bekväma i stunden – det kan mycket väl inkludera argument som ”detta ger mig en större belöning längre fram.” Så även när vi väljer en svårare väg (som att träna trots att vi egentligen inte har lust) gör vi det för att vi ser en tillräckligt stor fördel med det på lång sikt.

Så jag menar inte att vi alltid väljer det som känns lättast just nu, utan att vi alltid gör det val som vi – baserat på våra överväganden i stunden – tror är det mest fördelaktiga totalt sett.

Ah okej.

Kan ju säga såhär. Jag har fan dock inte tagit det bästa beslutet för stunden varje gång. Agerar lätt på impuls; mer i yngre år än idag som vuxen. ADD. Jag kan säga att jag fan gjort sjukt idiotiska saker i mitt förflutna och inte en chans de skedde pågrund av att jag valde det bästa för mig i stunden. Snarare så gick man på vad som var ”kul” eller ”spännande” än nödvändigtvis vad som var bäst för stunden för mig eller andra.


Ifall du dock menar att varje beslut vi tar är alltid det bästa beslutet för oss där och då och kan inte skett något annat val; då kommer vi in på determinism vs fri vilja filosofi

Kanske helt ute o cyklar

Ja, absolut! Men hur blir det om dessa känslor räknas i i beslutet? – vad händer om vi inkluderar känslorna i själva beslutsprocessen? I de situationer du beskriver vägde ”kul” eller ”spännande” helt enkelt tyngre än risken för negativa konsekvenser i just den stunden. Det betyder inte att det var det bästa valet objektivt sett, men det var det valet som kändes mest lockande eller givande där och då utifrån hur du upplevde situationen.

Minsta motståndets lag är en ganska bra grej att vara medveten om. Ofta väljer man att avstå från att göra saker om det inte ger konsekvenser eller ger någonting som man vill ha.

T.ex så väljer man att hinna bli klar med en viktig arbetsuppgift innan deadline, inte för att det är lätt, men för att det är jobbigare att missa deadline. Alltså helt i linje med minsta motståndets lag.

Ah jag förstår. Ja men det tänker jag säger sig självt. Detta är filosofisk fråga

Vi hade aldrig tagit det val som vi tog om det inte var vad vi kände var bäst för stunden. Varför va det vårat bästa val vi tog baserat på vårt perspektiv i stunden? För att vi tog det beslutet. Hade det inte varit det bästa beslutet baserats upplevelse där och då; hade vi inte tagit det beslutet.

Lite flummigt men poängen går fram

Om det är detta du försöker komma åt; så håller jag med.

Ja, nu tror jag att vi är helt på samma bana!

Men då väcks en intressant fråga – varför pratas det inte mer om detta sätt att se på beslut? Borde det inte vara en ganska stor grej? Om det stämmer att vi alltid gör det val som känns bäst i stunden, betyder det ju att vi faktiskt kan påverka våra framtida val genom att förändra hur vi upplever för- och nackdelar i olika situationer.

Och borde inte det vara av enormt intresse för alla som jobbar med beteendeförändring – psykologer, coacher, lärare, familjerådgivare och många fler?

Alla lever med en bild av sitt framtida/ideala jag. Det framtida jaget kan i de flesta fall uppnås. Varför är det framtida jaget bättre? För det agerar på ett bättre sätt, har bättre vanor och beteendemönster.
Varför blir folk deprimerade av att de aldrig når sitt idealjag, de orkar inte förändra sina vanor just nu. Man kan öka motivationen genom att främst öka obekvämligheten i att inte förändra sig, men folk kan inte mindfucka sig själva till den känslomässiga grad som krävs.
Därför måste folk i princip hamna i ett tvingande livstillstånd för att förändra sig, och inte ens då är det säkert att förändring sker.

Som med överviktiga och missbrukare.

Ett tänkbart sätt är att ”framkalla” sitt idealjag. T ex om det är att sluta röka är man sitt idealjag under 10 sekunder per dag. Under den tiden lever man sig verkligen in i den personen och tänker och upplever som den. Ex vad skönt det är att ha slutat rökt och att man har mer pengar över. Sen ökar man tiden man tränar sig själv varje dag tills man blir den personen dygnet runt.

1 med penna och papper skriv ner och definiera precis den personen du vill vara.

2 träna

3 träna oftare, i olika situationer

4 träna mer

5 träna tills du konstant och kongruent är ditt bästa jag

6 eftersom du nu är rik skickar du mig en miljard kr som tack.

Vet inte riktigt hur du menar? Varför kan vi påverka framtiden mer för att vi alltid väljer det val vi känner är bäst i stunden?

Jag tänker väl såhär att vi är aldrig samma person som vi var för 1 sekund sen dvs vi konstant förändras, vi har nya insikter, upplevelser, värderingar , känsla av moralisk kompass (kan vara hundra tals olika faktorer) osv osv som undermedvetet får oss att känna att ett viss beslut är det vi tar för det stämmer överens med dessa faktorer. För att vi alltid förändras som individer så förändras även dessa faktorer och därav är det öppet för att ens val blir annan i framtiden. Jag kan ta ett beslut idag som är helt rätt: men om en vecka kan ett annat beslut o exakt samma situation vara den rätta.

Men vi kan alltid förändra framtida beslut genom att arbeta på oss själva tänker jag väl


Vi går om på determinism Vs fri vilja här känner jag; i min tanke bana iaf. Dvs va det beslut som togs det enda beslutet som kunde tagits och var alltid enbart det; kunde inte vara på något annat sätt (determinism) eller tog jag ett aktivt val efter att jag vägt alternativen av fri vilja?