• 1
  • 2
2025-01-12, 15:11
  #1
Medlem
JEGS76s avatar
Svärmor avled 25 okt 79 år gammal.
Dagen efter hennes död började hennes man röja och "städa bort" henne ur huset. Bytte ut soffan två dagar efter hennes död. Hon önskade sig en ny soffa i flera år... Han har meddelat på FB att han kommer radera hennes FB-konto, eftersom hon har dött. Nu har han lagt upp i publika forumtrådar att ensamheten är svår varpå han söker ny kvinnlig kontakt.
Vi är mitt uppe i dödsboarbetet, hon är inte ens jordfäst än.
Att sörja är en sak. Att bli lite tokig i sitt sorgearbete är en annan. Men det är ju hädelse. Är inte detta att skända sin frus minne så vet inte jag.
Vad säger ni? Kommer detta kunna bli något juridiskt efterspel tro?
Citera
2025-01-12, 15:20
  #2
Medlem
Klandalfs avatar
Juridiskt efterspel?

Vilken lag menar du att han brutit mot?
Citera
2025-01-12, 15:27
  #3
Medlem
Alla sörjer på olika sätt vill du ha kvar några saker be om och få ta det du vill innan det rensas.
Upplevt samma själv tog ca ett år innan han svara på varför och i detta fallet klara han inte av minnena det blev för känslosamt så kan mycket väll va så att soffan du beskrev varje gång han titta på den blev det jobbigt alla diskusioner etc kom upp igen. Ha lite förståelse
Citera
2025-01-12, 15:36
  #4
Medlem
Ja, juridiskt efterspel bör det bli. Solklart brottsligt att gå vidare efter sin makas död. Det minsta man kan kräva är ju att den efterlevande sörjer bort minst ett antal år av det redan korta liv de ännu har kvar. Hoppas han låses in för gott för detta är inte okej.
Citera
2025-01-12, 15:39
  #5
Medlem
KlasLunds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av JEGS76
Svärmor avled 25 okt 79 år gammal.
Dagen efter hennes död började hennes man röja och "städa bort" henne ur huset. Bytte ut soffan två dagar efter hennes död. Hon önskade sig en ny soffa i flera år... Han har meddelat på FB att han kommer radera hennes FB-konto, eftersom hon har dött. Nu har han lagt upp i publika forumtrådar att ensamheten är svår varpå han söker ny kvinnlig kontakt.
Vi är mitt uppe i dödsboarbetet, hon är inte ens jordfäst än.
Att sörja är en sak. Att bli lite tokig i sitt sorgearbete är en annan. Men det är ju hädelse. Är inte detta att skända sin frus minne så vet inte jag.
Vad säger ni? Kommer detta kunna bli något juridiskt efterspel tro?

Något juridiskt efterspel kommer det aldrig kunna bli vad jag kan se. Tycker mer att det låter som att du och kanske några andra borde respektera den döde svärmoderns ex-mans sätt att sörja lite mer? Hur man än vrider och vänder på det tycker jag trots allt att det känns rimligare att röja 2,5månader efter någons bortgång än att som somliga låta allt stå kvar orört år ut och år in.

Nu går det självklart inte att säga att något sätt är mer rätt än något annat då det självklart varierar stort från fall till fall. Men att anklaga ex-maken för att inte ha rätt att känna sig ensam eller ha rätt att gå vidare med sitt liv låter inte schysst. Om jag plötsligt dog skulle jag ärligt talat vilja att min partner träffade någon ny att vara lycklig med så fort som möjligt hellre än att hon ska sitta och sörja en viss period först.

Det är inte en helt enkel fråga att svara på men hur är dialogen mellan er anhöriga i övrigt? Sen kanske du ska fundera på det du själv skrivit om att ni är mitt uppe i bodelningsprocessen trots att hon inte är jordfäst ännu. Låter lite som att ex-maken riskerar att bli lite smått överkörd pga att olika arvtagare plötsligt börjar intressera sig för en avlidens tillgångar.

Tänker osökt på det som hände millenietrilogins författare Stig Larssons fd sambo efter att han plötsligt gick bort i sin hjärtinfarkt. Tror knappast Stigs vilja följdes det mista och jag tycker att hans brorsas och farsas agerande näst intill är skamligt för att inte säga direkt stötande.

Vem är det som ska sitta mest i den nyinköpta soffan föresten? Är det du eller ex-maken?
Citera
2025-01-12, 17:05
  #6
Medlem
[quote=KlasLund|90681395]Något juridiskt efterspel kommer det aldrig kunna bli vad jag kan se. Tycker mer att det låter som att du och kanske några andra borde respektera den döde svärmoderns ex-mans sätt att sörja lite mer? Hur man än vrider och vänder på det tycker jag trots allt att det känns rimligare att röja 2,5månader efter någons bortgång än att som somliga låta allt stå kvar orört år ut och år in.

Det var TVÅ DAGAR EFTER, inte två månader...viss skillnad va?

Men man kan väl utgå från att han inte gillade den soffan utan mest gick med på den för hennes skull då.
Citera
2025-01-12, 21:38
  #7
Medlem
OlitBrands avatar
Citat:
Ursprungligen postat av JEGS76
Svärmor avled 25 okt 79 år gammal.
Dagen efter hennes död började hennes man röja och "städa bort" henne ur huset. Bytte ut soffan två dagar efter hennes död. Hon önskade sig en ny soffa i flera år... Han har meddelat på FB att han kommer radera hennes FB-konto, eftersom hon har dött. Nu har han lagt upp i publika forumtrådar att ensamheten är svår varpå han söker ny kvinnlig kontakt.
Vi är mitt uppe i dödsboarbetet, hon är inte ens jordfäst än.
Att sörja är en sak. Att bli lite tokig i sitt sorgearbete är en annan. Men det är ju hädelse. Är inte detta att skända sin frus minne så vet inte jag.
Vad säger ni? Kommer detta kunna bli något juridiskt efterspel tro?


Jag har varit med om skummare saker än detta, en ingift började slänga saker innan kroppen ens hade hunnit kallna och frågade inte den som skulle ärva om den önskade något.

Folk kan bete sig som idioter när människor dör tyvärr.
Citera
2025-01-12, 22:27
  #8
Medlem
KlasLunds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Sweetopia
Det var TVÅ DAGAR EFTER, inte två månader...viss skillnad va?

Men man kan väl utgå från att han inte gillade den soffan utan mest gick med på den för hennes skull då.

Jag vet inte om jag läste fel och missade om det var 2 dagar och inte 2månader det handlade om men som det är nu kvittar det eftersom det är så mycket som är extremt luddigt för att jag ska ta ställning.

Först och främst reagerar jag på att ts har synpunkter på hur sin sambos döde mammas efterlevande make sörjer, nån varningsklocka börjar plinga. Sen vet jag inte vad ts ville ha sagt med det om "soffan" men även den skrivningen skulle jag vilja få närmare förklarad för mig. Vad menas med att hon "önskade" sig en ny soffa under flera års tid?

Det är inte personer födda på 1800-talet vi diskuterar utan 40-talister... Vilken kvinna född på 40-talet går runt och "önskar" sig en soffa i flera år och varför är det ens en grej? Dom kanske var eniga om att soffan de hade var gräslig, maken ansåg dock att makans förslag på ny soffa var gräsligare och makan detsamma om makens...

Varför är det så känsligt för ts hur hans sambos döde mors efterlevande make hanterar sitt hem och liv?

Det blir ju inte bättre av att ts dessutom frågar om juridik... Det känns inte riktigt som att det är "mjuka" värden som känslor man värnar om man tar till juridiken.
Citera
2025-01-12, 22:46
  #9
Medlem
KlasLunds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av OlitBrand
Jag har varit med om skummare saker än detta, en ingift började slänga saker innan kroppen ens hade hunnit kallna och frågade inte den som skulle ärva om den önskade något.

Folk kan bete sig som idioter när människor dör tyvärr.

Man får ju tänka på att det för en ingift kan vara ganska knepigt att ha koll på folks relationer. Jag vet att många tycker det är konstigt att jag har en hyfsat nära kontakt med samtliga mina kusiner och i vissa fall även deras barn. För mig är det obegripligt varför man inte skulle ha bra kontakt med släkten om inget särskilt hänt. Åtminstone kusiner är inte mycket begärt att ha koll på, jag bara räkna efter hur många jag egentligen har så att någon med väldigt många kusiner kommer och blir kränkt över att jag har få. En viss typ av människor vore det orimligt att anse det rimligt att ha koll på alla sina kusiner då det knullas hejvilt till höger och vänster bland kusiner på vissa platser runt om i världen. Vill påtala att jag känner att man kan utgå från Sverige och svenska värderingar om det är något som går att enas kring? Jag har ca: 25kusiner.

Allt kvittar egentligen det viktiga är att komma ihåg att alla fungerar olika, visst finns det ofta "normer" man kan kika på men långt ifrån alltid. Just när det kommer till par som träffats på ålderns höst tycker jag ofta man hör skitsnack om den efterlevande make/maka, denne kände ju minsann bla, bla i endast 2år eller 5år, 10år eller kanske 45år. Inte 60 som jag som känt pappsen ens jag föddes.

Folk behöver sluta vara så förbannat giriga. Är man orolig för eventuella arv och ditten och datten har jag ett ypperligt förslag till samtliga, prata med varandra om era arv innan ni dör!!!! Blanda fan inte in svärsöner och svärdöttrar heller om "känslor" ska bedömas.
Citera
2025-01-12, 23:52
  #10
Medlem
Svärmor sa du?
Då har du ingenting att göra med vare sig hur han
bearbetar sorgen eller ett arv.
Citera
2025-01-12, 23:58
  #11
Medlem
Miffeds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av KlasLund
Jag vet inte om jag läste fel och missade om det var 2 dagar och inte 2månader det handlade om men som det är nu kvittar det eftersom det är så mycket som är extremt luddigt för att jag ska ta ställning.

Först och främst reagerar jag på att ts har synpunkter på hur sin sambos döde mammas efterlevande make sörjer, nån varningsklocka börjar plinga. Sen vet jag inte vad ts ville ha sagt med det om "soffan" men även den skrivningen skulle jag vilja få närmare förklarad för mig. Vad menas med att hon "önskade" sig en ny soffa under flera års tid?

Det är inte personer födda på 1800-talet vi diskuterar utan 40-talister... Vilken kvinna född på 40-talet går runt och "önskar" sig en soffa i flera år och varför är det ens en grej? Dom kanske var eniga om att soffan de hade var gräslig, maken ansåg dock att makans förslag på ny soffa var gräsligare och makan detsamma om makens...

Varför är det så känsligt för ts hur hans sambos döde mors efterlevande make hanterar sitt hem och liv?

Det blir ju inte bättre av att ts dessutom frågar om juridik... Det känns inte riktigt som att det är "mjuka" värden som känslor man värnar om man tar till juridiken.

Gällande soffan tolkar jag det så här:
Kvinnan hade under flera år lyft att hon önskade sig en ny soffa. Tydligen var hennes gubbe inte intresserad av det och därför blev det ingen ny soffa, trots att hon verkligen ville det. Nu när hon dött går det tydligen hur bra som helst att skaffa ny soffa. Nekade han henne en ny soffa bara för att vara tyken?
(Märk väl att det här kan vara en feltolkning från min sida)
Citera
2025-01-13, 02:44
  #12
Medlem
Merwinnas avatar
Naturligtvis blir det inget juridiskt efterspel, han har ju inte brutit mot någon lag.

Jag har också ibland förvånats över att änkor/änkemän/samboänkor/samboänkemän "går vidare" (som de själva brukar uttrycka det) så väldigt fort. Den avlidnas släkt och vänner befinner sig fortfarande i ett tillstånd av svår sorg och saknad, när en ny kvinna redan är där och river i sin föregångares kläder och smycken... Det är fruktansvärt sårande.

Jag kommer t.ex. ihåg när en vän till mig hade gått bort hastigt och oväntat - han var bara medelålders. På begravningsmottagningen, så var det enda änkan kunde prata om hur hon skulle hitta en ny man. "Det är svårt i den här åldern, för alla är ju upptagna. Om man ska ha någon måste man ta en ifrån någon annan kvinna. Gud kommer att förlåta mig om jag gör det, för Gud vill inte att jag ska vara ensam och olycklig."

Hon berättade även att hon redan (min vän hade varit död i fyra veckor) hade varit hos någon coach som gav råd om och sålde klädsel, smink och sådant för att förbättra sina chanser. Hon hade på sig en svart klänning med ett stort veteax fram, broderat med guldtråd, för coachen hade sagt att det skulle symbolisera på ett djupare plan att hon var en kvinna som uppnått sin fulla mognad och sin gyllene ålder... eller något sådant blaj. Ska kanske tillägga att även min avlidne väns föräldrar (såklart) var med och fick lyssna på detta.

Jag har även sett människor ta kontakt med någon som nyligen blivit änka, änkeman etc., och mycket intensivt göra dem sin uppvaktning alldeles för tidigt. Det är också hemskt! Kommer ihåg när en man i vänkretsen (OK han är snygg!) hade skrivit ett Facebookinlägg om sin hustrus begravning, hon dog i en galopperande och otäck form av cancer, och lämnade honom ensam med två små barn samt ett eget företag, en kombination som nästan är omöjlig. Det var flera kvinnor som svarade på inlägget med insmickrande kommentarer av typen att de gärna kommer och hjälper till med barnen och hushållet, och så hjärt-smileys etc.. Det var så uppenbart att det inte bara var barnen och hushållet de ville hjälpa till med!

Sedan finns det förstås alltid undantag, jag tänker t.ex på fall där äktenskapet varit väldigt olyckligt, men kontrahenterna ändå inte velat skilja sig på grund av moral/religion/hänsyn till barn och släkt etc., eller för att den ena eller båda inte skulle ha klarat ekonomin ensam. Då har det redan varit "färdigt" när den ena dör, det finns inget att sörja, inget att vänta på. Och även om en person dör efter en lång sjukdomstid där döden redan varit att vänta flera gånger, men läkarna lyckats rädda personen, eller om personen varit hjärnskadad, personlighetsförändrad, en grönsak etc. under lång tid. Så kan den som blir kvar uppleva att den redan sörjt klart, för den personen som han/hon en gång älskade hade egentligen inte funnits på länge, när den fysiska kroppen äntligen la av för gott. (Men även i sådana fall tycker man att den efterlevande kan ta hänsyn till den avlidnes anhöriga, och tänka på vad den säger och gör, när de är med och ser och hör på.)
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in