Citat:
Javisst är ljuset väldigt "skumt" och dunkelt av sin natur!Eftersom du aldrig KAN nå ljushastigheten så är det självklart en teoretisk diskussion. Skulle du nå den så kunde du aldrig lämna den, så att säga, för tid upphör att ha betydelse.
Det fanns en bok jag försökte hitta, som tog upp det - dom färdares inte *I* men nära den hastigheten och universum tog .. slut. Men inte vad dom färdades i. Minns inte exakt hur men som alltid så återkom dom nånstans kring där dom startade men i ett alternativt universum. Ett där dom återkom, eh.
Men grundtanken är att saker som har ljushastighet, som t.ex fotoner, aldrig ser tid. Det är inte så att ljuset på sig väg från solen till oss "upplever distans", för distans är en fråga om tid. När man tänkt på det "länge nog (i tid)" så inser man att tid är suspekt.
Det fanns en bok jag försökte hitta, som tog upp det - dom färdares inte *I* men nära den hastigheten och universum tog .. slut. Men inte vad dom färdades i. Minns inte exakt hur men som alltid så återkom dom nånstans kring där dom startade men i ett alternativt universum. Ett där dom återkom, eh.
Men grundtanken är att saker som har ljushastighet, som t.ex fotoner, aldrig ser tid. Det är inte så att ljuset på sig väg från solen till oss "upplever distans", för distans är en fråga om tid. När man tänkt på det "länge nog (i tid)" så inser man att tid är suspekt.
För tänk er alla fotoner där ute som har ”oturen” att aldrig stöta på något objekt att smälla in i, de fortsätter ju istället att i evigheternas evighet befinna sig i denna ”tiden 0” medan dess färd genom ett expanderande universum hela tiden ger den ”ny rymd” att ta sig igenom,, i en aldrig sinande ström!
Fotonen hamnar i samma trubbel som när vi går uppför en rulltrappa som samtidigt rullar neråt, vi rör oss framåt men kommer ändå inte ur fläcken!
Fotonen kommer med andra ord att i ”evig tid” stå helt ”stilla i tiden” medan den rör sig evigt långt utan att för den skull komma sig någon vart, och ja, det är lite skumt faktiskt…
