Citat:
Ursprungligen postat av
Amazon-mannen
Jag förmodar att herr Kapten är en bildad och berest herre, så jag må undra om han inte utsett någon att kamma hans mattfransar när han seglar på de sju haven?
Kanske är ni en händig och agil herre som vill göra det själv och då vill jag rekommendera Mattfransbalsam från känd handlare i London och efterföljande kammning *ej borstning*
Jag begagnar mig själv av denna produkt och efter att ha studerat mattfransarna i biblioteket och rökrummet gav jag min butler klara direktiv om hur mattfransbalsamet skulle påföras. Han tog sig an uppgiften och ägnade återstoden av påsken åt mattfransskötsel. Naturligtvis sköttes det med yttersta ackuratess men jag är orolig att yngre butlers inte vet hur mattfranskammen skall hanteras. Lär de sig inget i butlerskolorna idag?
Nåväl, dedikerade mattfranskammar är av yttersta vikt för ett gott resultat, men vi får inte i vår berusning över alla de modeller som finns, glömma bort accesoarerna så som ovan nämda mattfransbalsam och mattfranssaxen. Själv begagnar jag mig av en tolv tums Shefffieldsax ursprungligen från ett tyskt väveri och som jag nu finjusterar franslängden med.
Bäste Herr Amazon - man
Var hälsad.
Jag tackar jag, bildad och bildad, man är till största delen en självlärd man. En så kallad autodidakt är man visst, och jodå, man har rest både hit och dit i sina ungdomens dagar. I alla kompassriktningar och i alla väder.
När det rådde stiltje på böljan den blå kunde man sitta uti sin kajuta och ibland meditera på Fäderneslandet i Norden den sköna. Att begrunda hemmets trygga och lugna vrå där man så sakteliga kunde dricka ur sin pipa i biblioteket eller på verandan emedan husan fejade och kammade dessa alla fransar.
Oh, dessa fint knutna långa mattfransar som seglats in från Orienten eller genom Sidenvägen rest på kamelens rygg, genom stäpp och bergskedjor och till sist skog.
Knutna av små barnahänder under det Persiska rikets stekheta solsken. Långt, långt borta i staden Quom eller i Ishfahan under galandet, som av en tupp, av en bindgalen Muhammedan uppe i sin spira.
Dessa mattfransar. Med doft av saffran och kamelskit.
Nu en gång för många år sedan när Kaptenen anlände hem så upptäckte han att hushållerskan hade rymt.
Att införskaffa en butler vore kanske i sin ordning men då bedrövelsen var djup och sinnet tungt så bordlades allt tills vidare.
Tanken att ta med sig hem en Hottentott vid nästa resa fanns men skeppet såldes med all dess last, rigg som segel.
Kaptenen gingo in i tystnaden som en eremit.
Sjökorten veks ihop en gång för alla och den gamla slitna loggboken fann sin plats i hyllan för att aldrig öppnas mer. Passadvindarna skulle aldrig mer smeka hanses kind och aldrig mer skulle han slicka i sig saltet som Stilla havets brus lämnat på läppen.
I tystnaden vandrade han som en vålnad. Det var en tung och svår tid.
Ibland kom en smärtsam längtan att dra ut på havet igen men den dröjde längre och längre och till sist var den borta.
Kaptenen stannade klockan. Han vred aldrig upp den igen.
Det var en dyster och mörk tillvaro. Han sökte i de gamla profeternas verk. I heliga skrifter. I filosofernas arbeten och samlade skrifter.
Och en dag, som en blixt från klar himmel så förkunnades det för honom att det som apan äro för människan - så skall människan vara för övermänniskan - ett åtlöje eller bitter blygsel!
Kaptenen sken som en sol.
Allting blevo klart i hans öga.
Han var äntligen framme och i hamn.
Inga Hottentotter eller pigor och gummor skall äntra hans boning, hans skepp och kabyss.
I sitt sinne behövdes varande stillhet och betraktelse.
En stilla ro.
Och dessa mattfransar av siden och ibland bomull skulle nu endast skönjas i hans öga, vårdas på hans sätt och då uppstår kast med snärt som en uppenbarelse.
Och vid den har jag hållit mig fast.
Bäste herre.
Ett råd i all förtroende.
Fransbalsam som nämnts tidigare i all ära men lite väldoftande rakvatten kan göra susen likaså.
Och jodå, vid sällsamma tillfälle kan en bra, tung och lång sax behöva gagnas vid trimning.
Ni har gjort ett mycket bra val där.
I fridens namn
Far väl
