Deltagande i VC, skillnader skidskytte och längd

Ja, som rubriken lyder.

Varför är det så stora skillnader i deltagandet mellan sporterna?

- Tävlingsprogram?
- Skidskyttarnas upplägg med "trimestrar"(har jag sett någon kalla det) och att det finns tid för återhämtning/träning däremellan?
- Inflation i skidskyttarnas VM, inte lika "stort" att vinna ett VM som går varje år?

- Sliter längdåkning mer? Flera distanser, olika åkstilar samt allt från sprint till 5-mil?

mm

Vad ska man göra för att höja statusen på VC för längdåkarna så att fler åker mer?

Några frågeställningar och frågor som dök upp, så ,där bara.

Kom gärna med förklaringar samt även idéer!

ORDET ÄR FRITT!

Jag gillar att kolla på längdåkning. Skidskytte intresserar mig inte på samma sätt.

Däremot känns det som om skidskyttarna har tävlingar 172 gånger mer på en säsong, typ och de ställer alltid upp på tävlingarna.

Så nej, jag fattar inte varför halva världscupen ska stås över för svenska längdskidåkarna.

Är trött på Johan Olsson arvet och vill ha skärpning framöver. Prioritera segrar i världscupen och inte bara 2 veckor på en säsong bara för det är mästerskap 3 av 4 år.

Att vinna den totala världscupen är Stort. Det borde vara dags att satsa på detta för vissa åkare, men icke.

Nu sitter jag inte inne på några lösningar, men det finns ju längdskidåkare (inte svenska) som åker merparten av säsongens lopp och gör det bra.

Känns som att man inte vågar satsa på detta i Sverige eftersom de ska toppas form hit och dit för vissa perioder.

Ska man lära sig klara av att köra en hel säsong, så måste man väl satsa på att göra detta också?

Det finns ju några grundläggande skillnader mellan längdskidor och skidskytte som jag tror bidrar till att deltagandet blir olika:
- i skidskytte så kör alla allt vilket gör att betydligt fler (i teorin i alla fall) har chansen på att vinna eller placera sig högt i totala världscupen. I längdskidor har man två olika stilarter och väldigt olika tävlingsformer vilket gör att det blir en hög grad av specialisering. Väldigt få eller nästan ingen alls åker därför allt ("även om jag åker riktigt bra har jag ändå igen chans på totalen"). Därför blir det (i teorin) väldigt få som har chansen att vinna eller komma högt i totala världscupen
- i skidskytte har man mästerskap varje år medan man i längdskidor har VM vartannat år och då tror jag VM blir viktigare ("man behöver ta chansen när chansen finns") och då gör man allt i sin makt att förbereda sig på ett optimalt sätt (och i det ingår inte att åka allt i världscupen)

Sedan tror jag man får släppa idén om att fler borde åka allt eller nästan allt i längdskidor. Vill man uppnå det så får man nog drastiskt minska antalet lopp till 10-15 per säsong och det vet jag inte om någon vill ha.

En annan aspekt många glömmer är ju att skidskyttet ofta har en vilodag mellan sina lopp medan längd kan köra sina lopp 3 dar i rad. Den där vilodagen ska absolut inte underskattas, särskilt inte om man adderar det ytterligare 10-12 tävlingshelger på en säsong eller vad det nu kan vara.

Sen funderar jag på den totala belastningen mellan sporterna, jag vill inte nedvärdera skidskyttarnas prestation i spåret men dom måste ju trots allt hålla igen tillräckligt mycket för att kunna skjuta 2-4 gånger på vallen. Den absolut maximala belastningen finns inte på samma sätt och jag undrar hur det påverkar återhämtningen efter loppen.

Sen finns det ju den faktorn med just skyttet där en svag åkform för dagen faktiskt kan räddas upp med en starkare prestation på skjutvallen istället. Är du sliten och har en dålig åkform så finns det ändå ”nåt att köra för”. Åker du ett lopp som längdskidåkare när du är sliten kan det ge större konsekvenser med sämre/längre återhämtning som följd och sämre träningsmöjligheter inför nästa lopp.

Nu kan jag räknat lite fel men Frida åkte 32 WC lopp förra året Linn åkte 33 lopp rätt bra närvaro ändå.
tittar man på skidskyttar Vittozzi 34 Hanna Ö 30 å Tandrevold 36 som exempel

Linn missade alltså inte många lopp förra säsongen två lopp dom i Gällivare

Världscup, tour de ski, VM , olika stilarter, distans och sprint blir mycket. Att blanda ihop allt som man gör nu ger effekten att åkare står över tävlingar. Här behöver man fundera på om man ska göra förändringar tex planera om, stryka något av ovanstående, separera sprint och distans mera eller låta det vara som det är och leva med att åkare står över vissa tävlingar.

Det gick ju bra för tarjei bö att vila ett par lopp

Nog för att det är tråkigt att de inte satsar på totalen, men för egen del tycker jag det är ganska tråkigt att följa åkare som kör Diggins poäng-maximeringsstragi. Jag vill se svenskorna kämpa om segrar i lopp inte rada upp 3-10-placeringar.

Vi har fått se Skistad konsekvent slå de bästa svenskorna komfortabelt i sprinten på våren två gånger nu och jag är övertygad om att en stor anledning är att de tävlar mer. När det då finns en så pass skicklig specialist räcker inte deras kapacitet.

Många kloka ord och synpunkter.
Stämmer ju ganska bra in med mina egna tankar.

Man skulle ju vilja se mer av alla i alla tävlingar men med längdåkningens skilda grenar kanske det är en utopi?

Som någon skrev är det ju kanske inte så roligt att se åkare ställa upp och vara nöjd med att fixa poäng för totalen. Det ska ju vara kamp, tävling också?

Har Tds för stor inverkan på totalen, är Tds för hårt program? ska man ta bort "backen" och kanske ha det som en enskild....hmmm..."jippotävling" (med VC-poäng?).
Då kan ju specialister få visa upp sig samtidigt som "icke-specialister" få ytterligare en återhämtningsdag.

Bara några tankar.

Någon som på rak arm kan tala om hur många lopp man har i skidskytte resp längdåkning?

en annan tanke, som just bara är en tanke, är att längdskidåkarna ligger närmare max-prestation och under längre tid i varje lopp och att det sliter mer på kropparna.