Dags att börja bojkotta svenska "julbordet"?

Jag får ångest av att bara tänka på julbordet, frosseriet och hur man får äta rester en vecka senare. Förra året var första året jag inte åt julmat och saknaden har inte kommit tillbaka, jag blir bara illamående jag tänker av tanken.

I vårat grannland Norge består julmaten av antingen lutfisk, pinnekött (fantastiskt lammkött) eller tjocka revben. Typ så. Det är liksom en vanlig middag, ingen vansinnig buffe av halvfabrikat som vi har det i Sverige.

Egentligen är det inga unika maträtter i Sverige sett till övriga året, det skulle väl då möjligtvis vara Janssons och skinkan förståss men i övrigt är det en äcklig blandning av alla möjliga rätter. Julen ska vara avkopplande och få tid att umgås med nära och kära, men det känns som att alla i min omgivning känner stress över maten, julklapparna, inredningen och allt vad julen innebär.

Fler som tänker som jag?

Jag får ångest av att bara tänka på julbordet, frosseriet och hur man får äta rester en vecka senare. Förra året var första året jag inte åt julmat och saknaden har inte kommit tillbaka, jag blir bara illamående jag tänker av tanken.

I vårat grannland Norge består julmaten av antingen lutfisk, pinnekött (fantastiskt lammkött) eller tjocka revben. Typ så. Det är liksom en vanlig middag, ingen vansinnig buffe av halvfabrikat som vi har det i Sverige.

Egentligen är det inga unika maträtter i Sverige sett till övriga året, det skulle väl då möjligtvis vara Janssons och skinkan förståss men i övrigt är det en äcklig blandning av alla möjliga rätter. Julen ska vara avkopplande och få tid att umgås med nära och kära, men det känns som att alla i min omgivning känner stress över maten, julklapparna, inredningen och allt vad julen innebär.

Fler som tänker som jag?

Jag håller med TS, det svenska julbordet ÄR extremt överskattat. Den här bufféidén funkade i hushåll där kvinnan var hemma hela dagarna och hade hela december på sig att laga mat. Det funkar inte riktigt så i det moderna samhället. Dessutom är många av rätterna väldigt otidsenliga och "festmat" som allt färre tycker om. Sill och Jansson är sånt som är på väg ut. Grisfötterna, ålen och doppet i grytan är redan borta.

I andra länder äter man en mer rimlig julmåltid. Kanske kalkon med potatismos och vinbärsgelé eller som de finska lådorna eller den tyska julkorven. Det är en måltid med några få rätter och så är det bra så. I Sverige håller vi på i dagar, och äter och äter och det är sju sorters sillar och tio sorters skinkor och skinkpålägg och leverkorv och sylta och ostar och ägg och... Det blir bara äckligt.

Sedan finns det givetvis de som säger att man själv väljer vad man vill ha på sitt julbord och om jag vill ha fyra rätter och nöja mig där så står det mig fritt. Ja, naturligtvis. Men här pratar vi om ett riktigt julbord, så som traditionen bjuder. Och det blir bara mindre lockande för varje år. Och faktum är att jag tror att den här traditionen (liksom många andra) är på väg ut. Jag kan inte se dagens tjugoåringar med alla sina specialdieter och proteinpulver och Uber-mat ställa sig att koka risgrynsgröt om tio år. Den svenska julbordtraditionen kommer att dö med dagens fyrtiofemåringar.

Grisfötter säljs på mitt närmaste ICA. Dock inget för mig…

Ja, säljs gör det. Man kan till och med få dopp i grytan på sådan där plastkorv som man kan köpa syltrefill i, som stelnad fett som typ stearin. Däremot är det inte många som köper längre och lyckligtvis är sånt borta från var mans julbord sedan länge.
https://lecora.se/produkt/grytdopp-500g/

Jag får ångest av att bara tänka på julbordet, frosseriet och hur man får äta rester en vecka senare. Förra året var första året jag inte åt julmat och saknaden har inte kommit tillbaka, jag blir bara illamående jag tänker av tanken.

I vårat grannland Norge består julmaten av antingen lutfisk, pinnekött (fantastiskt lammkött) eller tjocka revben. Typ så. Det är liksom en vanlig middag, ingen vansinnig buffe av halvfabrikat som vi har det i Sverige.

Egentligen är det inga unika maträtter i Sverige sett till övriga året, det skulle väl då möjligtvis vara Janssons och skinkan förståss men i övrigt är det en äcklig blandning av alla möjliga rätter. Julen ska vara avkopplande och få tid att umgås med nära och kära, men det känns som att alla i min omgivning känner stress över maten, julklapparna, inredningen och allt vad julen innebär.

Fler som tänker som jag?

Ja, säljs gör det. Man kan till och med få dopp i grytan på sådan där plastkorv som man kan köpa syltrefill i, som stelnad fett som typ stearin. Däremot är det inte många som köper längre och lyckligtvis är sånt borta från var mans julbord sedan länge.
https://lecora.se/produkt/grytdopp-500g/

Känner igen mig lite.
Men varför får just julbordet skulden för en upplevt stress ? Det betyder ju inget i sig. Det är ju för fanken bara mat, presenter och umgänge.
Vad är det som känns så stressigt ?

Jag får ångest av att bara tänka på julbordet, frosseriet och hur man får äta rester en vecka senare. Förra året var första året jag inte åt julmat och saknaden har inte kommit tillbaka, jag blir bara illamående jag tänker av tanken.

I vårat grannland Norge består julmaten av antingen lutfisk, pinnekött (fantastiskt lammkött) eller tjocka revben. Typ så. Det är liksom en vanlig middag, ingen vansinnig buffe av halvfabrikat som vi har det i Sverige.

Egentligen är det inga unika maträtter i Sverige sett till övriga året, det skulle väl då möjligtvis vara Janssons och skinkan förståss men i övrigt är det en äcklig blandning av alla möjliga rätter. Julen ska vara avkopplande och få tid att umgås med nära och kära, men det känns som att alla i min omgivning känner stress över maten, julklapparna, inredningen och allt vad julen innebär.

Fler som tänker som jag?

Jag får ångest av att bara tänka på julbordet, frosseriet och hur man får äta rester en vecka senare. Förra året var första året jag inte åt julmat och saknaden har inte kommit tillbaka, jag blir bara illamående jag tänker av tanken.

I vårat grannland Norge består julmaten av antingen lutfisk, pinnekött (fantastiskt lammkött) eller tjocka revben. Typ så. Det är liksom en vanlig middag, ingen vansinnig buffe av halvfabrikat som vi har det i Sverige.

Egentligen är det inga unika maträtter i Sverige sett till övriga året, det skulle väl då möjligtvis vara Janssons och skinkan förståss men i övrigt är det en äcklig blandning av alla möjliga rätter. Julen ska vara avkopplande och få tid att umgås med nära och kära, men det känns som att alla i min omgivning känner stress över maten, julklapparna, inredningen och allt vad julen innebär.

Fler som tänker som jag?