Citat:
Ursprungligen postat av
kulturstrateg
Jag tycker bara det är plastigt och cringe med hymner/inmarschlåtar. Ok om man har kört den i många decennier, som YNWA, Forever blowing bubbles och några till. Men att som svenska lag knåpa ihop krystat sentimentala låtar som man gjort de senaste 15 åren är bara pinsamt.
Snart skiter Poseidon är pinsammast av alla. Kille som knappt lämnat målbrottet som sjunger och rekord i pseudosentimental text. Melodin är inte mycket att hänga i granen heller. Att alla sjunger blir bara en nackdel om låten är pinsam.
Tack för att du sätter ord på exakt den känsla jag har.
Vill först poängtera att jag inte har något emot Kenta G, Djurgårn's klassiska orkester etc.
Men något med "Snart skiner" har alltid fått mig obekväm. Är nog det att folk verkar finna ett djup i den texten som helt enkelt inte finns.
Födda ur hav och himmel står vi kvar för vi glömmer aldrig denna stad - märklig mening med ett forcerat slutrim. Det känns hopräfsat
men där nyckelordet "hav" räcker för en sentimental Gbg-faktor.
Vi såg hur du halta, vi såg hur du sprang med tårar på kinden och hjärtat i brand - pretentiöst så det förslår. Ja, vi fattar att fotboll präglas
av känslor men kom igen. Blir lite grann att måla upp "svåra tider" för att billigt anknyta till folks sentimentala känslor kring samhället förr.
Varför ser folk en storhet i låten, istället för hur obrytt den snickrats ihop med ett par klyschor till trigger-words som ska bära upp allt?
Sen kanske jag stör mig mer på låten just pga det du nämner, alla jävla kopior som dök upp och ska vara finstämda, balladaktiga hymner. Tycker fan allt jag hört har varit otroligt krystat, inte en enda av de som skrivits efter "Snart skiner" har någon själ utan det är verkligen karbonpapper och bleknad version av den.
