Citat:
Ursprungligen postat av
Zeusy
Jag tror att det kan finnas många anledningar.
- Den omogna: Man är helt enkelt inte redo än
- Den egoistiska: Man vill inte ta ansvar för någon annan än sig själv
- Den rädda: Man tror inte att man klarar av det. Kanske p.g.a. en egen svår barndom, förlossningsskräck e.d.
- Den självskyddande: Man har svårt att få barn och intalar då sig själv att man egentligen inte vill
- Den bekväma: Man tror inte att man orkar med det
Min fråga riktar sig snarare till er som väljer bort att skaffa barn, trots att ni har goda förutsättningar att kunna ta hand om barn. Hjälp mig att förstå er.
Och till er som inte kan få barn men som vill ha så beklagar jag verkligen. Det är inte en fråga ställd till er.
Varför vill man INTE ha barn?
Jag är 38, och har aldrig velat och kommer aldrig skaffa barn, jag ska ge dig min bästa förklaring.
1. Jag är självisk och älskar mitt nuvarande liv. Jag är en person med otroligt många intressen och hobbies, från naturliv, matlagning, film, spel, sport, musik, fordon, resor och framför allt att ses med vänner och familj och dricka öl. Jag vill inte förändra något. Jag jobbar också bara 60%, vilket jag KAN göra eftersom jag lever ganska billigt trots många intressen, bara betalar för mig, har bra hyra och nice lön. Det ger mig minst 16 timmar till per vecka till mina intressen, och jag känner ingen stress eller så heller, mår bra av det mental och fysiskt också. Med barn kan man glömma 60%, då är det 100% som gäller + att enorm del av min tid går till barnet, nej tack!
2. Jag gillar inte barn. De skriker, luktar, är stökiga, smutsiga, kommer hem med sjukdomar varje vecka från skolan och man kan inte ha riktiga diskussioner med dem. Ser inget positivt med det. Har noll intresse att "lära dem allt jag kan" som Baloo hade sagt eller sprida mina gener eller ta något samhällsansvar, vi är överbefolkade och kommer vara det så länge jag lever trots allt. Nej, ser bara elände och inget kul/värt för mig med barn. Och, nej, det är inte ensamt, har massa familjemedlemmar + många nära vänner, folk jag känt i 30 år och kommer känna hela livet etc, vissa har barn men vi hinner ses ändå + jag gör mycket saker i vardagen, många besök på krogen, på idrottsarenor etc etc så träffar så mycket folk ändå. Plus att jag klarar mig bra själv, jag är inte den som måste konstant ha någon att prata med. Kan lätt var i stugan en vecka själv och njuta.
3. Jag vill inte ha fler att oroa mig för. Jag älskar verkligen min familj, men ibland kan det vara överväldigande. Har hela livet oroat mig för mina systrar och hur de ska klara sig från att bli attackerade av folk etc + även snubbar blir lätt rånade och utnyttjade idag. Jag oroar mig för hur mina föräldrar ska bli om några år när de blir ännu äldre etc. Jag behöver inte fler att oroa mig över, det är nog som det är. Skulle man ha barn skulle det vara 100% ångest och oro över dem varenda dag, det skulle ta kål på en mentalt. Nej, jag lever hellre utan det och kan må bättre. Att skaffa barn är helt enkelt att bjuda in mer problem.
Så man kan vända på det, varför VILL folk ha barn egentligen? Livet leker för mig, jag är genuint lycklig med bra hälsa och relationer som det är!