hur vet man att man är schizofren?

Förklara, nvm, såg att du ångrade dig. BRA, för det är nämligen ett absurt påstående att sjukförklara majoriteten

Jämföra terapi med SSRI? Jämföra effekt? Eller behandling? Eller vaddå?

Det finns ju ett otal studier gjorda där terapi jämförs med SSRI eller en kombination av dem. Och skillnaden i effekt verkar dessutom knappast vara särskilt stor.

Överjaget menar att man istället för att ge folk terapi kan man anställa en sköterska som administrerar SSRI till terapihugade. Detta skulle bli billigare för samhället. (Sen beklagar sig samhället att ungdomarna verkar vara så fixerade vid droger, inte så konstigt när dom lär sig att använda psykofarmaka för att komma tillrätta med dåligt mående.)

(Fast nu ser jag att vi diskuterar det gamla skötebarnet terapi-medicin igen, i en schizofrenitråd. Så det här få väl bli mitt avslutande inlägg i den här tråden hoppas jag.)

Enligt DSM-IV bör följande vara uppfyllt för att diagnosen schizofreni skall kunna sättas:

a) Minst 2st A-symptom (se nedan) ELLER "bisarr vanföreställning" ELLER "kommunicerande röster"
b) Social/Yrkesmässig dysfunktion
c) Duration minst 6-mån.
d) Inga affektiva symptom
e) Inga substanser inblandade (läkemedel, droger, etc).


A-Symptom:
1 - Vanföreställningar (Paranoioda, Megalomana, Depressiva osv)
2 - Hallucinationer
3 - Desorganiserat tal
4 - Desorganiserat beteende
5 - Negativa symptom (Affektiv avflackad, Sänkt tal, Viljelöshet etc)

Forst, det gar ju inte att fa diagnosen "schizofren". Schizofreni ar en valdigt bred rubrik. For det andra, schizofreni behandlas inte med terapi eller neuroleptiks pa en antingen eller basis. Forst och framst maste schizofreni behandlas med droger. Minskar aterfall och okar terapi-deltagande. Nastan bara paranoid schizofrena som hoppar over drogerna som begar valdsbrott.

Schizofreni behandlas med "paket", som inkluderar KBT, droger och familje-terapi. Det ar inte samma sak som att saga att det alltid behandlas sa, men det ar det mest onskvarda. Som nagon skrev tidigare, det har ar ett valdigt kostsamt behandlingsatt, for ingen vet vad de effektiva komponenterna ar i varje behandlingsmoment.

For fansen av ironi, om KBT anvands for att minska aterfallsrisken sa aterfaller fler (Durham, R. C. Guthrie, M. Morton, V. Reid, D.A. Treliving, L.R. (2003) Tayside-Fife clinical trail of cognitive-behavioural therapy for medication resistant psychotic symptoms. British Journal of Psychiatry. Vol. 182, pp. 313-313.)

Men vad innebär schizofreni egentligen? Begreppet "bisarr" låter ju väldigt värderande. Vem är det som bestämmer vad som är bisarrt? Är det doktorn som har tolkningsföreträdet innebär ju det en väldig makt? Är det släktingarna som tolkar en svårbegriplig "protest" från en introvert ynglig som "bisarr" hamnar vi ju i mycke värderande.

Det måste ju också skifta mellan olika tidsepoker, så att det som uppfattades som avvikande vid en tidpunkt inte är det under nästa osv. Schizofreni verkar alltså vara sånt som avviker från en tänkt normal utveckling (tala begripligt, ha städat omkring sig, går till jobbet, jobbar, har relationer etc).

Desorganiserat beteende verkar också mycket flytande och vagt. Var går gränsen? Och kan inte desorganisationen ha många skäl?

Nej, jag tycker det här kan ifrågasättas!

Visst har doktorn tolkningforetradet, men sa svart ar det faktiskt inte att definiera bisarrt. Som A-symtom kan bissart vara att tolka sina egna tankar som nagon annans, eller att tro att nyhetsupplasaren pa tv laser upp ens egna tankar. Disorganiserat beteende kan manga ganger identiferas pa spraket. Patienten producerar en sprak-grot helt utan mening. Schizophrena har ocksa ofta katatoniska problem. Till exempel fastnar i vissa obekvama stallningar valdigt lange som kan se valdigt bissart ut och ge problem.
Schizofreni avviker inte fran normal utveckling pa ett sa latt satt (stada etc). Till exempel ar schizofrena individer ofta offer for valdsbrott.

Visst ar det valdigt flytande, och lakaren/psykologen maste utnyttja sin diskretion. En viktig del av diagnosen i DSM-IV som den tidigare postaren missade ar att inga andra diagnoser far passa in battre pa symtomerna. Kriterierna gar hela tiden framat, och ett verktyg som DSM are valdigt viktig for kommunikationen mellan lakare/psykologer och folk inom vetenskapen. Ocksa viktigt for att skapa homogena grupper av patienter. DSM ar inte perfekt, men det gar framat.

Ett problem med att sätta en diagnosstämpel (ett namn, en kategori) är att man missar det som utgör just denna persons historia. Eller innebörden och meningen med symtomen. Dom ses inte längre som uttryck för något som patient A vill förmedla, utan som uttryck för ett generellt namn: schizofreni (av olika grader och former).

Om patient A ger uttryck för tankar om att känna sig kontrollerad eller att någon läser tankarna kan ju det faktiskt vara uttryck för att A känner sig styrd och kontrollerad av omgivningen (familj, skola, etc). Det kan vara en person som är så väluppfostrad att det inte finns någon annat sätt att uttrycka denna protest (mot känslan av att vara kontrollerad av föräldrarna) att det enda sätt att protestera är att bete sig avvikande eller uttrycka sig disorganiserat och i det disorganiserade uttrycket förmedla något av problematiken.

Problemet med det här sättet att tänka är att det inte går att göra generella förklaringar, utan man får tillsammans med patienten varsamt skräddarsy en förståelse.

Så tänker jag.

Vad jag forstar sa menar du att en person som visar schizofrena- symtom kan gora sa av andra orsaker an att vara schizofren.

Ja, det ar helt mojligt. Da ar det ju ocksa mojligt att personen kommer att bli feldiagnoserad, behandlingen kommer troligvis inte att hjalpa och allt slutar i en soppa av massa pengar i sjon, tid bortkastad och personen ar fortfarande sjuk. Sa det ar ju viktigt att diagnosen blir ratt

Du skriver att man tillsammans med patienten maste skraddarsy en forstaelse. Det ar det man ofta gor, men kanske inte alltid. Nu ar det ju sa att det finns massa universiella variabler som man har identifierat som viktiga nar man valjer behandlingmetod for schizofreni. Variabler som har att gora med patientens familje och sociala situation och historia.

Man kan inte ju inte bemota en schizofren patient tabula rasa, som att orsakerna for att den har patienten har utvecklat schizofreni kan vara i princip vad som helst. Da blir det ju valdigt svart att valja ett behandlingssatt om man identifierar en orsak som inte finns i literaturen. Och om lakare/psykologer gar in tabula rasa sa ar det ju mojligt att alla ger sin egen orsak. Blir ju ocksa en javla soppa

Javisst, det ar ju sa det gar framat. Identifierar nya orsaker och dar till nya behandlingsatt. Men vem fan orkar Det far forskarna halla i.

Jag tror att bara att benämna någon som schizofren... ja, eller vi får väl säga psykos, för vid schizz så ska ju symtomen ha varat en viss tid, så placerar man in någon i en viss kategori och betraktar denna personen på ett visst sätt. Sedan är det svårt för patienten att ta sig ur denna kategori.

Bara det att tänka att det finns en viss sjukdom som har namnet schizofreni ställer till med en del problem.

Om jag förstått dig rätt, SweeeB, så tror du verkligen att det finns en sjukdom med namnet schizofreni. Själv är jag inte lika säker på det.

Sjukdomskategorierna kanske underlättar för personalen i sin kommunikation, men jag tror nackdelarna med sjukdomsklassifikationen inom psykiatrin - för paatienternas del (även det är ju en kategori eller kategorisering) - är till större nackdel.

Ja, jag tror att det finns en grupp av schizofrena sjukdomar (paranoid schizofreni, disorganiserad schizofreni, katatonisk schizofreni etc). Jag ar dock osaker pa om de negative symtomen ar en del av schizofreni-diagnosen eftersom de nastan alltid ar kvar aven med lakemedel.

Jag tror att schizophreni ar en distinkt grupp sjukdomar for att de ofta involverar samma orsaker och symptomer. (forstorad tredje ventrikel, hogre ratio av glutamate an dopamin, skevd familjekomminikation)

Jag tror att det ar pa bade gott och ont att fa en diagnos. Men det far vi skriva om nan annan gang