De pyttesmå striderna du aldrig tar med din partner

Kära medborgare,

Ska man leva ihop med någon måste man förstås lära sig vissa grundläggande saker. Bland annat att man inte kan tjafsa om minsta skitsak, utan man lär sig att ta saker med en klackspark för husfridens skull. Jag talar om de pyttesmå sakerna som kanske retar dig en gnutta, men som egentligen är helt ovidkommande i det stora hela. Saker som inte är värda att ta ens en liten diskussion om.

Jag har ett kul exempel med min fru. Vi har mycket träredskap i köket. Dessa ligger ofta i vatten, vilket som bekant förstör trä. Nästan dagligdags fiskar jag upp något redskap/kökskniv i trä ur vattnet. Jag försökte i början av vårt förhållande påpeka detta ett par gånger, men inser att det inte är värt det. Saker går att ersätta, och det är helt oväsentligt. Men lite störande.

Det roligaste i det hela är att hon är övertygad om att hon aldrig lägger dessa saker i vatten. Jag fiskar förstås upp dessa redskap ur slasken med ett litet leende (nu för tiden), för att hon är underbar på tusen andra sätt.

Har du några kul exempel ur ditt liv?

Kul att du tycker det fungerar bra. Jag och min fru har ett långt förhållande. Vi har alltid påpekat för varandra om det är något man stör sig på. Det känns som man värnar om framtiden tillsammans på det sättet, inga onödiga friktioner som skaver.

Donnan jag är med för närvarande tycks ha en mild grad av dyslexi. Vi kommunicerar oftast på spanska då hon är från ett Sydamerikanskt land. I början rättade jag hennes stavfel men nu har jag gett upp helt och hållet. Hon ville att jag skulle lära henne engelska i början på vår relation men eftersom hennes svenska är så usel så tänkte jag att det är bättre att lära henne med den biten först.

Intressant tråd! Jag å exet gjorde precis tvärtom då vi var omogna å toxiska horungar.

Vi tog alla strider vi kunde med varann iprincip, tyckte jag att hon stökade ner å inte städa efter sig så skulle hon få höra det. Då det störde mig enormt då hon var så äckligt lat. Blev ett pissigt sätt att leva i å jag har idag lärt mig att man inte kan ta alla strider. Hoppas nästa tjej jag träffar har insett det samma.

Edit; idag undrar jag om det inte borde vara någon form av utbildning i skolan kring förhållande. Tror alla hade mått bra av att iallafall lära sig något om hur man lever med en partner. Folk idag flyttar ihop - förökar sig å fuckar upp samhället ännu mer. Blir bara värre å värre

Kul tråd. Hälsosamma relationer står pall för att man skojar lite om friktionsytor trots allt.
Jag har totalt gett upp att be min fru att knyta loss hundbajspåsen hon av någon outgrundlig anledning fått för sig ska knytas i öglan i hundkopplet (så hårt som möjligt) när hon går ut och springer. Det går inte att knyta upp helvetet till påsjävel utan att riskera att påsen går sönder (vilket har hänt), och risken är att jag trycker en oskyddad näve i hundskit (det har också hänt), så jag måste alltid knyta loss påsen innan jag kan sätta öglan runt min autistkänsliga hud.
Jag sa till några gånger I början av beteendet, och när det inte funkade upprepade jag min önskan, denna gång med emfas på att det känns lite trist att inte känna att hon tar hänsyn till mig. När inget förändrades tänkte jag att hon trots allt med sin dumma lilla ladybrain inte är kapabel till just det här, så det känns oetiskt att göra en grej av något jag bara kan skita I. Allt handlar inte om mig och mina känslor.

Jag tror att min fru är galen på min hög av strumpor jag envisas med att sparka av mig under vardagsrumsbordet och först efter några dagar bära till tvättkorgen. Hon tycks dock låta mig hållas utan vidare tjat, så det kanske får bli hennes tillskott till tråden!

Det där med att passa tider är väl inte min kärrings starkaste sida i alla fall, om jag nu ska klaga på något.

Min fru sätter aldrig, jag upprepar: ALDRIG i en ny soppåse när hon slänger soporna.
Irriterande men lite roligt när jag varje gång kan ropa ”Älskling! Är det OK om jag sätter i en ny påse?” med ett snett, lite frustrerat leende på läpparna.
Dessutom sköljer hon ur filmjölkskartongen men inte riktigt. Tillräckligt för att det ska skvimpa ut gammal torr fil på mina händer när jag viker ihop paketet.

När gubben inte släcker lamporna efter sig. Framförallt på övervåningen eller i källaren. Eller övriga ställen man knappt är på.

Köksrelaterat här också.

Jag är noga med köksknivarna. De ska hållas skarpa med bryne och De ska handdiskas och torkas omedelbart efter att de används.
Min fru har en vana av att lägga dem i diskmaskinen vilket får en ven att bulta i min tinning.
Jag knyter handen i fickan och tar tre djupa andetag varje gång.

Vitlökspressen är också en grej.
Jag använder inte detta köksverktyg. Jag använder microplan eller kniv. Min fru använder vitlökspress.
Däremot menar hon att den är "svår att diska" och låter den ligga kvar i slasken efter allt annat är diskat. Jag har prövat att inte rengöra den och jag lyckades hålla ut i fem dagar.

Det här är en grej tag stör mig på något oerhört med min fru. Jag rensar alltid ur pressen direkt jag använt den, och tillbaks i lådan, hon gör det i princip aldrig, utan den ska ligga och torka ihop fullständigt, sen köras i diskmaskinen och blötas upp, och SEN först ska man rensa ut den

Helt efterblivet enligt mig, men har gett upp och ens påpeka det längre

Det jag stör mig mest på att är att hon aldrig kan slänga grejer efter sig, eller ställa undan saker när man är klar med dem, utan tex tomma förpackningar bara läggs där hon råkar vara för tillfället, så istället för att lägga 5 sekunder på att lägga den i soporna, så ska den stå framme i flera dagar (om inte jag fixar det innan) på köksbänken.

Det här gör att det nästan alltid ser för jävligt ut i köket och vardagsrum, för även om jag städar undan så tar det några timmar och sen står det grejer framme igen. Alla barnen har givetvis tagit efter det här beteendet, vilket inte gör saken bättre för ordningen hemma.

Ett exempel är om hon slagit in ett paket, 2 veckor senare ligger fortfarande sax, tejp, snören, omslagspapper samt överblivet spill kvar på bordet i vardagsrummet. (Jag testar ibland för att se hur lång tid det tar för henne själv att ta tag i det, men slutar 9/10 ggr med att jag ger upp och fixar det åt henne.)

Hennes bil ser ut som den stått parkerad på återvinningscentralen maskerad som en container för brännbart, undviker att låna den om jag inte måste, och måste typ tvinga henne att sanera den inför service eller besiktning.

Finns faktiskt inte så mycket som jag stör mig på. Han är "nästan" perfekt , eller så har jag bara en bra dag idag 🤣 som tur för honom 😏

Det är nog mer jag som är boven i dramat och kan vara lite glömsk 🙈. MEN får jag en tillsägelse så ta jag det på fullaste allvar och ändra på det av respekt och kärlek. Jag ta mig inte åt eller ser det som kritik, men snarare som hjälp. Allt beror på hur man säger det.

Apropå vitlökspressen, om man lägger den i en kopp med vatten så snart man har använt den och när det är dags att diska så ta man bara en diskborste och trycka ut resterna.