Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Jag har exakt samma problem, hon bestämde att vi skulle bryta våran förlovning för 1 månad sedan då hon inte kände samma attraktion längre som hon gjort innan. Hon har träffat en ny vilket jag har förstått och det tog inte lång tid innan hon erkände det. Det stora problemet är att jag bor med henne än tills jag hittar nytt boende eftersom det är hennes lägenhet, jag är tacksam för det då hon sagt att hon inte kan slänga ut mig på gatan och det faktum att hon fortfarande tycker jättemycket om mig men mer på det vänskapliga planet. Då det inte finns hyresrätter där jag bor utan jag måste köpa en lägenhet vilket jag kommer göra inom kort men det är ändå jobbigt att veta att hon träffar honom även om jag som sagt inte kan styra hennes känslor. Förslag på vad man skall göra för att inte må så här. Jag dricker inte, det har aldrig hjälpt. Jag har varit och tränat men det hjälper inte. Det enda jag vill är att få henne tillbaks men det har jag gett upp. Älskar henne fortfarande. Förra helgen tog jag tåget till Stockholm över dagen och bara träffade vänner och kopplade bort henne men det funkade inte heller.

Vi har inga barn så det är ju ett jävla stort plus eftersom dom slipper bli lidande...

min lösning tillslut blev efter många om och men att bryta kontakten på obestämd tid, gjorde det
efter ungefär två veckor.

några veckor efter att det tagit slut så hittade jag faktiskt en tjej som jag trivdes att vara med, så vi
började träffas ibland och det var rätt trevligt, var väl "på G" ungefär men vi har slutat träffats nyligen.
för mig blev hon en "rebound girl" och jag hade nog bara sårat henne om vi hade fortsatt träffats, däremot så hjälpte det mig väldigt mycket och även om jag inte mår helt bra än, så hjälpte hon mig att ta några jobbiga steg. det där att vakna med någon annan, till och med att bara laga mat med någon annan än min förra. det kunde vara ett jävla helvete. hoppas att jag gått igenom sånt tillräckligt nu, träffar jag någon ny i framtiden så vill jag gärna inte att mitt ex ska spöka i rummet varje gång jag ligger med någon annan. tror det är bäst för mig att ligga lågt med tjejerna ett tag och låta mig själv bli lycklig innan jag börjar nåt nytt. förstår mig inte på folk som kan vara otrogna och sen bara börja något nytt med den andra. borde ju finnas så mycket skada som inte får läka. som att förtränga någons död. usch!

i alla fall, jag upptog kontakten med exet efter två månader, och för första gången så kändes det som att prata med en vän och inte med någon jag älskar. har träffats ute några ggr, det har vart blandade känslor men ibland är jag faktiskt glad. vi har inte träffats "planerat" någon gång utan det har mest varit slump, skulle träffats nu i veckan men jag får se hur det blir med det. det skulle nog gå relativt bra egentligen men jag är rädd för att ta risken.

nu vill jag bara leva mitt egna liv, flytta från min hemstad och börja om på nytt. tror att jag kommer må väldigt mycket bättre av att börja om. nu finns det mycket som påminner om en annan bättre tid, samtidigt som jag vet att den tiden aldrig går att få tillbaka.

mina tips efter 3 månader av helvetet är iaf:

1. prata ut så det inte finns mycket mer att säga mellan er, så slipper du hålla på och ta onödig kontakt bara för att du mår piss nån gång.
2. använd en god vän om du har och ventilera allt där istället, låt någon med neutrala ögon komma med synpunkter eller bara lyssna på dig.
3. bryt kontakten ett tag (tror det är ett måste) och ta inte upp den igen förrän du vet att du klarar av det utan att kasta skit, gråta och bete sig allmänt dåligt. skit i om hon blir sur när du säger att du vill leva ditt liv, i den här sorgen finns det inga regler mer än att försöka att inte bete sig som ett svin. så länge du har ett rent samvete så får du göra precis vad som helst.
4. skapa nya rutiner som ersätter de gamla. kanske börja gymma eller ta upp gamla kontakter som försvunnit på vägen.
5. gå ut och ha kul, sänk inte en jim beam helt själv utan gör det med vänner. det gör inget om man går ut och super extra mycket första månaden, så länge man inte bara gör det hemma i ensamheten. bättre att gå ut och göra det, jag tror man mår bättre av det dagen efter.
6. om du orkar det, träffa någon ny. det är nog inte optimalt för alla och det kunde få mig att må sämre ibland, men ofta så slipper du tänka på allt dåligt för ett tag. och det är aldrig fel att fly från verkligheten ett tag.
7. inse att man klarar sig själv här i världen och när du gjort det, så kanske en annan drömtjej väntar runt hörnet, och då har du massa erfarenhet och gör inte alla fel som du gjorde första gången, utan massa nya fel! wohooo. sen börjar vi om.

Helt otroligt att man fortfarande då och då kan börja sakna henne igen. Saknar de små sakerna med henne. Hur passionerad hon var över hennes intressen. Hennes ärlighet, humor, leende, skratt...

Saknar vårat lilla pussel.

Men men. Nu är man ju rätt upptagen med livet i allmänhet, men hon kan fortfarande ockupera mina tankar lite från och till. Det är synd att känslorna "glöms bort" och svalnar på något sätt. För jag vet hur bra vi egentligen var för varandra. Hoppas allt är bra med dig, L.

Ja det där med andra tjejer. Dejtar en lite nu och tror nästan jag tycker om henne...det är fan jävligt skrämmande, har ju precis nästan kommit över min gamla kärlekssorg. Men denna nya tjejen tar upp mycket av min tanketid..skrämmande alltså

Såra någon vill man ju inte men samtidigt så finns det ju aldrig några garantier för hur något går.

*edit*

Appropå, det jag känner att jag lärt mig mest av hela processen är att det är viktigt att inte fastna i sörjandet. Utan göra saker för att bryta rutinerna så man inte fastnar i ältandet för mycket...för mig iallafall.

Jag känner nu ett slags sorg i kärleken, därför att min flickvän drar sig tillbaka och avskärmar sig under perioder som kan vara flera dagar, upp till en vecka. Är det också en kärlekssorg?

Nä det finns ju inga garantier egentligen. Men jag vet hur dåligt jag har mått och därför vill jag nog inte göra nån annan ledsen.

Kul att det går bra för dig BobbyG, verkar som att det kanske är nåt bra på gång där? :-)

36-åringen jag dejtade lät jag rinna ut i sanden. Hon var trevlig men vi satt som två stela pinnar på bion vi var på. Kändes bara helt fel. Men det var nog ömsesidigt. Jag måste nog ha mer humor och skratt med på dejterna för att kunna slappna av.

Hur har du gått tillväga för att hon ska börja ta upp din tankeverksamhet? Bara umgåtts? Låtit det ta lite tid? Jag känner mig så jävla lost på den fronten. Jag vet ju att jag varken blev dödskär i förr-förra exet eller i förra exet. Som jag sagt tidigare, både dem två åkte på dissen av mig till en början, sista exet till och med innan vi ens träffats. Henne blev jag dock smått kär i ganska snabbt eftersom hon var så gudomligt vacker när jag träffade henne :-) Men ja, jag antar att man ska sluta vara feg och helt enkelt se till att dejta mkt, vara social och sen ta det lite chill och låta det bli som det blir. Det är väl personligheten som man blir kär i och som får en att stanna kvar och vilja ha mer.

Dödskär är jag verkligen inte, är väl mer som du beskriver..det får ta lite tid, känner mig inte helt redo för några djupare känslomässiga engagemang så det kommer tas långsamt och avslappnat det hela. Har inte gjort något särskilt, dejtat lite bara, men vår första dejt t.ex. så snackade vi i 5-6 timmar, klickade väl lite helt enkelt. Dejta är lite som att köpa en trisslott... Den liknelsen kan tolkas på fler sätt också, man måste köpa en lott för att ha chansen att vinna.

Det är ju det. Därför jag tror humor e väldigt viktigt för mig för att känna mig avslappnad. Å någon som kan hugga tillbaka lite på mina ibland dryga skämt :-)

Jag har även märkt att man fortfarande har en bit kvar tills självkänslan är där den var. Jag klarar inte av att enbart bekräfta mig själv, inte alls på samma sätt som innan.

Just nu har jag säkert 6-7 olika tjejer jag mailar med på nätet. När nån av "favoriterna" inte svarar även fast man märker att de är online eller liknande märker jag direkt av att jag börjar fundera. Förut hade jag inte brytt mig, finns ju tusen orsaker till att de kanske inte svarar. Men jag har helt enkelt blivit mkt mer osäker pga den senaste donnan.

Jo så var det för mig med, hela 2010 så var min självkänsla i botten tack vare henne.
Börjar arta sig nu, men fyfan vad jobbigt det var där ett tag.

hej.
Jag behöver hjälp att få tillbaka "övertaget". det var snart tre månader sen flickvännen lämnade mig. jag känner att det verkligen är slut på riktigt den här gången.
till och från under dom här nästan tre månaderna har jag krypit efter henne och gett henne den bekräftelse hon sökt. jag har varit i underläge.

Nu har det gått över en vecka sen jag pratade med henne sist och då sa jag det vanliga, om hur mkt jag tycker om henne. Men jag funderar på att byta skepenad nu om det inte är för sent, vad tycker ni jag ska göra? bara helt enkelt sluta höra av mig, eller ska jag skriva ett sista sms/samtal i stil med "nä du har rätt vi pasar inte ihop blabla" sen bryta kontakt helt?

hjälp

Säg upp kontakten.
Varför fortsatte ni ens ha kontakt efter att det tog slut?