Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Det är livsfarligt att vara bakfull, jag lider av samma problem idag. Man blir extra sentimental och det känns lite jobbigare än vanligt. Försök komma ut och träffa någon polare eller hitta på något med dagen? Jag själv sitter och pluggar lite smått men det ger mig åtminstone något att fokusera på. En lättsam komedi/b-action kan ju hjälpa också

Allt som får huvudet på andra vägar...

Knycker tråden once again.

http://www.flashback.org/showthread.php?t=475355


Skrev mitt problem i denna tråden, men kanske fler som läser den här. Hoppas på era reflektioner..

Kan ju utan problem säga att du inte är ensam. Vet hur det är...

Ja, verkligen. Den här dagen har kanske varit en av de värsta. Får erkänna att jag i bakfyllan fällde en tår innan...Men nu har jag i alla fall deletat min profil på en community, där både jag och hon var medlem. Så där är ett steg på vägen avbetat.

Jag är mest stolt över att det inte blev några fyllesamtal till henne igår. Det är en riktig dödssynd som ALDRIG får göras.

En intressant tanke är just den som, jag tror Kyuss, tog upp innan. Att man ofta bara ser de bästa och mest romantiska bitarna. Det är en fälla. Tänk istället på de små felaktigheterna. På det viset går allt lättare!

Men som sagt. Nu siktar vi mot en ny vecka. Ska försöka träna varje dag igen och jobba hårt. Tydligen är det helgerna som är värst har jag märkt...

Gah, jag känner mig misslyckad för tillfället. Ska lägga mig i sängen och läsa en bok.

Tack för all hjälp. Den här tråden behöver ett evigt liv.

/
Silicon Messiah

Japp samma här… det har typ gått två månade och mått relativt ok den senaste men dem senaste dagarna har man fallit tillbaka lite…. Speciellt söndagar då.

Och jo tyvärr ser jag också ofta de bästa och mest romantiska bitarna. Det sjuka är att hon var en extrem humörmänniska …ena dagen tokkär och andra kunde man inte prata med henne så egentligen var det inte så många dagar som var bra dem sista månaderna.

Har försökt analysera lite varför jag mår daligt egentligen, levde ett helvete sista månaderna med henne… upp o ner hela tiden. Har inte kommit fram till något vättigt men har märkt att alla tjejer jag möter nu ser jag bara fel i… ingen duger, då känner jag mig ensam och automatiskt tänker jag på exet som för övrigt jag aldrig vill ha tillbaka.
Man blir liksom lite fast… men det lär väl släppa när man träffar en ny tjej man kan känna något för.

jobbar varje helg också, hjälper rätt bra faktiskt, prova fixa ett helgjobb, håller tankarna borta från exet plus ger lite extra pengar i kassan...

Det där tror jag man ska fokusera på. Att det går i vågor. När det kommer över en igen är det bara att krama kudden och komma ihåg att det är ett återfall, att det blir bättre snart igen, och att det går längre och längre mellan bottenkänningarna.

Det första steget för mig brukar vara att känna efter vilken sorts kärlekskrasch det är. För mig har det funnits tre sorter. Första är axelrycket, något man inte ens trodde skulle funka och som man inte riktigt orkar vara upprörd över. Tar en stor stark på en uteservering att komma över och förbi. Andra är värre, det är när man ville att det skulle funka men det sket sig. Tar längre tid, men det känns aldrig riktigt som att man inte någonsin ska ta sig över det. Man vet att det kommer kännas bättre. Tar allt från en vecka till ett par månader.

Tredje sorten är ett jävla helvete och en nödvändig del av den mänskliga upplevelsen. Man vill inte komma över henne eftersom det känns som ett svek, och även när det är gjort så är man aldrig riktigt kvitt henne. Hon blir the one that got away. Går aldrig över med mindre än lobotomi.

Jag var otrogen mot min flickvän. Tror jag blev drogad på krogen, minns inte ett skit. Så nu har hon sagt att hon behöver tid till att tänka, men det är bara ett annat sätt att berätta att det är slut. Fast man kan ju alltid hoppas.
Så jobbigt när hon ringer typ en gång i timmen och velar fram och tillbaka, "det kommer aldrig mer att bli vi", eller så säger hon: Jag behöver mer tid, men jag tror att det kan bli bra.
Vad tkr ni att jag ska göra? Hålla hoppet uppe, eller bara skita i det?

Nu är man väl en i gänget! (?)

tror du är en i gänget, alltid sådär att dom är fram och tillbaka - tills dom träffar en ny och då är du bara en idiot som ska bort bort bort. Så välkommen!

Jepp, skulle nog säga att du är en i gänget... välkommen till klubben grabben...

Mitt ex sov äver här inatt... sov på varsin soffa, jag lät henne göra det eftersom hon ska jobba på posten idag och då är det nämre hemmifrån mig... gick ändå helt ok, hon nämnde knappt sin nuvarande... hon kanske har förstått att det gör ont som f*n när hon snackar om honom... så länge hon inte gör det så går det ändå bra... men kan ju ärligt säga att man låg och hoppades på att det skulle hända något samtidigt som man hoppades att man skulle vara stark nog att faktiskt säga nej om något skulle hända... vill inte gå igenom detsamma med henne igen... vem vet, hade jag inte varit så förbannat trött så...

Du är för snäll grabben

Tycker oxå att du är alldeles för snäll... risken är att du kommer att dra ut allt på tiden. Om jag inte minns fel fanns det en kille här som fortfarande inte hade kommit över exet efter 1,5 år bara för att dem hade kontakt… Hoppet är alltid det sista som dör och så länge du har kontakt med henne kommer du ha hopp kvar.

Sen förstår jag inte henne heller… vad tycker hennes nya kille att hon sover hos sitt ex? ...jag skulle nog inte vara glad över det.