Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Som jag har gnällt om tidigare, så har jag haft män som har varit mycket kassa, som jag ändå inte för mitt liv kunnat ge upp min känslomässiga bindning till. Ironiskt nog har jag ibland kunnat göra det när jag fått till det med dem igen, och så att säga fixat förhållandet, för att sen acceptera att de inte var goda nog för mig. Med andra ord tror jag att det handlar om ensjälv när man inte kan släppa män som inte är värda kärleken man slösar på dem.

Sen finns fenomenet att man helt enkelt inte gillar att gamla kärlekar går vidare. Ingen gillar att se någon man känt något för överhuvudtaget med någon annan. Det är den genetiska urkraften.

Poeten, som jag pratade mycket med, brukade flirta med och fick till det med någon gång för 4-5 år sedan, och sedan sporadiskt snackat med någon gång, mest om hans kärleksproblem, hörde av sig till mig i går och meddelade att han var nykär och hade någon ny flamma. Jag gillade det inte. Vi har sagt att vi är vänner, men jag gillade det inte. Det är stark varning på honom, för jag överser med alla hans fel, för jag har någon idé om att jag känner honom och vi har något speciellt, (men bara när han inte är väljer att vara idiot då), och att han är känslig o massa tjafs. Ja, ni vet, när man gemensamt gillar hur den andre ser på en och stämningen man har, hur man förstår varandra, den romantiserade bilden man har. Jag kan ärligt säga att jag kände mig övergiven, fastän jag inte träffat honom IRL på flera år. Vi satt och klagade på våra värdelösa ex tillsammans, vi var vänskapliga i alla fall, och ändå tar jag det personligt när han hör av sig för att berätta att han är kär.

Självklart är det så! Du ser kanske inte ljuset just nu, men ta en dag i taget, för till slut kommer du veta var du står igen. Du känner dig som att du faller, du har ingen grund att stå på längre, och allt känns hopplöst. Right?

Mina främsta råd, Tragga det. med några kompisar du litar på. berätta, gråt. skrik. Sånt gör att du får ut det tunga som vilar i bröstet.
Försök, som de andra sade, att inte "ta på det", Det kommer inte bli bättre av att ni försöker pussla ihop något som redan är sönder. Ring inte och skrik att du saknar honom. Försök att lösgöra dig.

Mitt tredje råd. Försök att inte tänka på fina stunder, och hur mysigt det var att ligga i sängen och snacka om sommaren, etc etc. Det är väldigt känsloladdat just nu. Hela sorgeprocessen är egentligen som om någon har dött. För på ett sätt har ju er kärlek avlidit( deprimerande uttryckt, sorry ).

Alla de fina stunderna kommer du istället minnas vid ett senare tillfälle, då utan att bryta ihop när du tänker på det. Istället ler man och tänker "Ja, det var en underbar tid"

Nu bör du fokusera på dig själv. Gör det du vill göra, släpp loss, låt ingen hindra dig från att må bra. Ta det steget du aldrig vågat innan. Och tänk på en sak: Det är de små sakerna som gör skillnaden. Ta varje chans till att göra något som får dina tankar på annat än sorg.
Sätt upp mål, inte för svåra, och inte för lätta. Då bevisar du att du kan stå på egna ben. Du kommer återvinna din självsäkerhet.

Lycka till!

Du är aldrig ensam.




Ja! Det är så sant. :/ Haha.

Känns som om det inte går över förän man hittat något bättre eller nytt? :S Och att hitta nytt/vänta på nytt tar tid.
När det tog slut för er hur mycket/hurlänge/vad gjorde ni för att försöka återvinna eran Kärlek? Eller gick ni bara vidare direkt?

Har sneglat lite på den här tråden tidigare. Just nu är jag en av de drabbade och vet vad som skulle kunna göra min tillvaro bättre. Jag ser feministforat som mitt personliga fiendeland på fb, där skulle vilja vara moderator för en dag och ge igen för allt dom där j*vla feministerna ställt till med.. (här skulle det varit en massa fula hemska personliga påhopp mot feminister, för hemska att skriva även för fb)

Men eftersom jag aldrig satt min fot i fiendeland dröjer det nog att få förtroende till att få hantera nyckelknippan, då är det tur det finns tunga droger.. kärlekssorg löses effektivt i droger, eller om droger är orsaken till kärleksproblemen.. lite osäker om jag ska vara ärlig.. faan vad ni kvinnor kan förvirra män.. och feminister är duktiga att förstöra underbara kvinnor.. blähh..

har provat klicka på Nya inlägg istället för Skicka svar men det hjälpte inte, måste tydligen få gnälla av mig lite..

Ja, älskling, vi skyller på feministerna, och Göran Person, och väderförändringarna för att du har problem med din kvinna...det är säkert det och inte penisstor....aum, otur som det beror på.

Lycka till med din korståg mot de stora stygga feministerna.

Det är inte så att du egentligen vill vara kvinna och helt enkelt känner dig utanför gemenskapen? Om du är snäll så kanske du kan få vara med och diskutera kvinnors villkor i antiken och klämma på lite tuttar här och var...det gör en man gladare än knark, jag lovar.

Droger.. Ja, vi har alla våra sätt att hantera livsproblem som kärlekssorg. Själv är jag man nog att möta dem utan.

Självklart har du ett eget finger med i spelet. Att du pundar gör det naturligtvis svårare att hitta någon tjej som tar dig på allvar, så förslagsvis kan du ju rycka tag i din egen tragiska sida och sluta beskylla det kvinnliga könet för egna misslyckanden.

Eller så fortsätter du som du gjort innan, men då hoppas jag att du inte smutsar ner tråden i fortsättningen med ditt feminsthat etc.

Lycka till, i all välmening.

Mindes knappt jag skrivit inlägget men blir lite förundrad över ditt svar. Vad är godkända sätt enligt dig att hantera kärlekssorg inom trådtopic? Är det bara problem där du får leka drPhil som inte smutsar ner?

Jag skrev av mig i ett försök att för tillfället hantera min kärlekssorg.. men var lugn jag ska inte smutsa ner tråden med mer än det här inlägget.. tråden är din..

Ja exakt, så är det. Jag vill leka dr. Phil

Du får hantera din sorg hur du vill men om du vill beskylla det kvinnliga könet för att din egen tragik så... fine! Din ensak.

wee bump och hela köret ^^

för att uppdatera alla i tråden:

fick ett sms från mitt ex ( hon som jag slängde ut ) igår där hon bad om ursäkt och bla bla bla

försökte ringa henne direkt efter jag fått det men hon vägrade svara ( suprise ), därför skickade jag ett sms istället till henne där jag skrev någonting som "anledningen för att jag försökte ringa dig var att jag ville höra dig säga ursäkten direkt till mig, men jag antar att man inte kan få allt här i världen"..

väntade 30-60 minuter varpå jag skickade ett nytt efter jag funderat ett tag:
"vet du, jag tror dig inte när du ber om ursäkt, jag önskar att du nångång får uppleva att bli utnyttjad som du utnyttjade mig och att du träffar någon som hittar på sina historier lika mycket som du gjorde."

någonting i stil med det var det, missade säkert något ord och hur jag egentligen byggde mina meningar men budskapet är detsamma.

har nog sällan kännt mig så nöjd och stolt med mig själv.

Bra gjort ! Du ska vara stolt, men det bästa hade varit om du inte hade försökt att ringa henne eller att sms:a henne..

Men vad gör man inte för att knäcka sitt ex ? *Ironi* ..

exakt^^ barnslig som man är så tar man varenda chans som dom ger en

Hej. Uppdatering.

Idag var det lite jobbigare.. Är det normalt att det går upp och ner? Jag känner för det mesta att det går bra men idag var det svårt. Och är. Tänkt mycket på mitt ex idag... Vad ska jag göra?
Inte varit särskilt uppåt idag, antar att man har sådana dagar? :/