Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Mycket givande läsning denna sida från alla !

uppdatering: Hon ringde mig nu i veckan(måndags), frågade mig varför jag inte har ringt osv ! Jag svarar att det var hon som inte ville ha ngn kontakt med mig, men jag sa att det var lika bra att vi inte hördes/träffades som hon hade tidigare föreslagit, för det var bäst för oss båda! Efter en stunds tjattrande om ingeting så frågar hon om vi kunde ses, byta grejer och kanske hitta på något! Jag sa blankt nej *stolt*!

Jag sa att jag kunde skicka hennes grejer på posten och hon kunde skicka mina grejer till mig! Då bröt hon ihop totalt, tjöt som en stucken gris ! Hon frågade varför jag inte ville träffa henne längre, varför jag är så taskig osv!?
Jag svarade att det var hon som inte ville träffa mig mer, det var hon som valde bort mig, jag valde inte bort henne.. Sedan forsätter tjutandet i hela samtalet ut(från henne), hon säger att hon inte tänker skicka mina grejer, men jag kan skicka hennes till henne..

Varför ringer hon och tjuter till mig? Varför vill hon höra att jag fortfarande älskar henne? Jävla attention whore är hon! Hon förstår ju inte att hon sårar mig när hon ringer hela jävla tiden och vill vara "putti nutti".. Dubbla budskap hela tiden! Blir galen, fast jag visar det inte för henne!!

NU till frågan, jag vill verkligen ha mina kläder som jag har där, behöver dom till helgen då jag ska ut ! Men ska jag ha stake i mig och inte ringa henne!? För jämt innan är det JAG som har vikit mig, tofflat, svarat ja på varje förslag som hon kommit med osv.. Är det hon som ska höra av sig? Antagligen så kommer hon inte posta mig grejer!

Jag vill verkligen få detta överstökat så fort som möjligt!

Gör som jag. (kanske lite fel tider men i alla fall)

Sätt på dig solglasögon, kolla inte på henne, säg inte ett ord.

Ta dina saker och gå.

.

Usch, har en "crush" på en tjej på jobbet, hon har dessutom tackat nej till en dejt när jag frågade henne, och nu ses vi nästan varje dag, möter varandras blickar, säger ett kort: Hej, på morgonen..

Hon är, utseendemässigt, min drömtjej. Känner henne inte så bra ännu och hon är ung, bara 18 år, ändå så darrar jag nästan i hennes närvaro. otroligt patetiskt.

Och jag trodde att hon skulle bli glad, att hon såg nåt i mig. Fasen också.
Har verkligen inte flyt med det här.

Usch, har en "crush" på en tjej på jobbet, hon har dessutom tackat nej till en dejt när jag frågade henne, och nu ses vi nästan varje dag, möter varandras blickar, säger ett kort: Hej, på morgonen..

Hon är, utseendemässigt, min drömtjej. Känner henne inte så bra ännu och hon är ung, bara 18 år, ändå så darrar jag nästan i hennes närvaro. otroligt patetiskt.

Och jag trodde att hon skulle bli glad, att hon såg nåt i mig. Fasen också.
Har verkligen inte flyt med det här.

NU till frågan, jag vill verkligen ha mina kläder som jag har där, behöver dom till helgen då jag ska ut ! Men ska jag ha stake i mig och inte ringa henne!? För jämt innan är det JAG som har vikit mig, tofflat, svarat ja på varje förslag som hon kommit med osv.. Är det hon som ska höra av sig? Antagligen så kommer hon inte posta mig grejer!

Jag vill verkligen få detta överstökat så fort som möjligt!

jag dumpade min kille igår efter 1 1/2 år tillsammans. Vi har haft problem i ca ett halvår, och kortfattat handlar det väl om att vi inte passar ihop egentligen. Vi tänker för olika, jag accepterar/respekterar hans åsikter och vill inte ändra dem, medans han typ ville "läxa upp" mig om mina åsikter/inte accepterar dem (och observera att dessa åsikter INTE ALLS inverkade på vårat förhållande mer än i hans huvud). Han fick mig ofta mig att känna som att jag var 3 år, och att han visste bäst och att jag var en dålig människa.
Och det var väl där det föll.
Jag älskar honom innerligt, och jag vet att han älskar mig med... men jag kunde inte fortsätta, och han visste det likså att det inte funkade längre...
Jag menar det kändes alltid som att jag inte dög ungefär, att han ville att jag skulle vara någon annan

vi avslutade samtalet med att säga att vi båda älskade varandra...

nu kommer f-n det jävligaste. Jag bli så jäkla sårad, en dag tar det, en dag! Innan han börjar kolla runt på tjejer på den där jävla hor-sidan playahead.
(hahah ursäkta mig)
Och ja, jag gjorde valet att göra slut, men inte på grund av att det fattades känslor, utan för att det inte gick... och efter 1 1/2 år är det inte som att man inte blir arg/svartsjuk om ens förre detta partner genast börjar leta kött på marknaden igen.

Jag vet inte var jag ska ta vägen, han var min bästa vän, och jag mår skit nu. Och vem var det man ringde när man mådde skit?
Han så klart.

Hur sa hon nej då? Beskriv scenariot!

Uppskattar också tråden, intressant läsning.


Det känns konstigt att säga det, jag brukar vilja sköta saker face up. Men i din situation skulle jag överväga att skicka någon polare eller så. Mest om du vill visa henne att det inte hjälper att gråta lite på telefon osv.

Varför kan inte alla bara komma överens och vara snälla..?

jag dumpade min kille igår efter 1 1/2 år tillsammans. Vi har haft problem i ca ett halvår, och kortfattat handlar det väl om att vi inte passar ihop egentligen. Vi tänker för olika, jag accepterar/respekterar hans åsikter och vill inte ändra dem, medans han typ ville "läxa upp" mig om mina åsikter/inte accepterar dem (och observera att dessa åsikter INTE ALLS inverkade på vårat förhållande mer än i hans huvud). Han fick mig ofta mig att känna som att jag var 3 år, och att han visste bäst och att jag var en dålig människa.
Och det var väl där det föll.
Jag älskar honom innerligt, och jag vet att han älskar mig med... men jag kunde inte fortsätta, och han visste det likså att det inte funkade längre...
Jag menar det kändes alltid som att jag inte dög ungefär, att han ville att jag skulle vara någon annan

vi avslutade samtalet med att säga att vi båda älskade varandra...

nu kommer f-n det jävligaste. Jag bli så jäkla sårad, en dag tar det, en dag! Innan han börjar kolla runt på tjejer på den där jävla hor-sidan playahead.
(hahah ursäkta mig)
Och ja, jag gjorde valet att göra slut, men inte på grund av att det fattades känslor, utan för att det inte gick... och efter 1 1/2 år är det inte som att man inte blir arg/svartsjuk om ens förre detta partner genast börjar leta kött på marknaden igen.

Jag vet inte var jag ska ta vägen, han var min bästa vän, och jag mår skit nu. Och vem var det man ringde när man mådde skit?
Han så klart.

DU låter exakt som mitt ex ! Försök bara att undvika honom, men du får nog stå ditt kast, det var ju du som valde att lämna honom, han valde inte att lämna dig! Ja det är klart som fan man blir svartsjuk när man ser sin "älskling" kolla på andra direkt efter man brutit, men det är bara bita ihop och gå vidare.. Det är lätt sagt, men försök i alla fall.. FÅ inget återfall och ring honom! Han känner sig lika för jävlig som du känner dig för tillfället!