Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Tack detsamma. Det vore ära för mig att få träffa mannen
som har lyft "Den Psykologiska krigföringen" till nya och högre nivåer.

Visst hände samma här.. Jag tog på mig skulden trots att det inte alls var mitt fel.. Det var ju trots allt hon som bröt, hur kan det då bli mitt fel? Man tänker inte logiskt när man är mitt uppe i den värsta sorgen

Så funkar dom (inte alla) kvinnorna...de får på nåt lustigt sätt oss att känna att allt är vårt fel. Jag fick skulden för mitt ex stack...HON lämna mig och det var jag som gjorde slut!! hahahahahaha

Bra! lämna henne ifred.

Ja jag vet inte vad det är med mig alltså. Jag vet att jag inte har gjort något fel, men ändå ligger jag här med tårar i ögonen och funderar på om jag har kunnat hanterat det annorlunda.

Det som snurrar i mitt huvud nu är:

Om jag bara hade reagerat lugnare när jag fick reda på det.
Vi var ju ändå inte ihop.

Men ska jag behöva ta sån skit? NEJ!!

Det är hon som ska ligga med ångest och må dåligt! Men det vet jag att hon inte gör utan det är jag som ligger här med världens skuldkänslor.

Mina kompisar säger att hon inte förtjänar mig.
Kanske har dom rätt.

Allt är som jobbigast när man ska sova. Tankarna kommer när man ligger här ensam i mörkret.

Jag har insett att jag inte egentligen saknar mitt ex. De är nog bara mitt sårade självförtroende som gör det. Jag har även i efterhand insett att jag aldrig var kär i exet, snarare i bilden av hur jag ville att hon skulle vara och bilden av en framtid ihop. Jag var nog helt enkelt kär i kärleken.
Allt hon gjorde egentligen var ju att såra mig med all ständig svartsjuka, kontrollbehov och bråk.

När man vart dumpad så kändes det som om alla bilder man målat upp om framtiden - blev kvarliggande som en tom mörk plats - likt hjärnspöken som bara gnagde sönder ens huvud innefrån. Det är aldrig lätt att få börja om från början.

Man måste dock vara stark, och försöka acceptera att människor ibland gör underliga val i livet.

Nu i efterhand så lägger jag heller ingen skuld på mig själv - jag var världens bästa pojkvän! Jag ger mig därför rätten att, med all självrespekt, säga till mig själv: Jag har inte förlorat henne - hon har förlorat mig!

Bara vetskapen om att hon aldrig kommer hitta en bättre och mer kärleksfull kille att jämföra mig med stärker mig också. Jag kanske låter egoistisk när jag säger så, men det är mitt sätt att tänka för att kunna gå vidare. För jag vet ju själv vilka killar hon tidigare haft med att göra.

Man ska vara egoistisk vid kärlekssorg. Man ska unna sig alla goda tankar, saker, kläder, festandes - allt! Man ska alltid sätta sig själv i det främsta rummet för att må bra och kunna gå vidare!

Och dom orden kommer från en icke egocentrerad människa vars livsfilosofi i grund och botten handlar om att ge och ta. Även att bemöta som man själv förväntas vilja bli bemött.

Skulle uppskatta lite heta tips kring hur man snabbt kan gå vidare efter ett misslyckande med en kärleksrelation. Är det bättre att träffa folk, försöka roa sig och göra sociala saker än att sitta hemma och gråta, älta, snyfta osv. och därigenom läka såren? Jag har själv svårt att avgöra eftersom det kan vara lite av bägge, dvs. olika från dag till dag. Men ingenting gör mig egentligen lyckligare för stunden.

Mitt problem är att tjejen ifråga är i mina tankar hela tiden. Ingenting verkar göra mig glad just nu, även om det funkar tillfälligt att släppa ut skiten i form av tårar. Jag undviker all kontakt med den här tjejen, eftersom jag är mycket skör inför henne just nu.

Hur gör du med en kärlekssorg?

Möter du ensamheten, eller flyr du från den?

och...

Hur hanterar du tomheten som uppstår?

jag har testat det mesta som folk har skrivit här
jag tränar regelbundet 5-6 pass i veckan på gymmet
jag är ute å springer
jag umgås med folk 24/7
ute å festar på helgerna
har även rökt för att rensa tankarna
träffar nya söta trevliga tjejer

men jag tycker personligen inte att någonting utav detta fungerar

vad gör man ?

Jag skrev en gång tidigare i denna tråd:

Mycket bra skrivet!

Jag har tänkt på mycket hon har gjort mot mig. De flesta saker har faktiskt sårat mig. Även fast det inte har varit med henne mening då inte har insett vilka känslor jag har haft för henne.

För att nämna en sak:
Vi hade bestämt att fira nyår tillsammans, Vi var ett helt gäng som skulle vara här. Jag kom hit en dag innan henne.
Fick något sms när hon och hennes kompis satt på tåget och fyllnade till. Vi skulle nämligen ut den kvällen dom kom.
Dom skrev och sa att dom hade mycket packning och frågade om jag kunde komma och hjälpa dom att bära från tågstationen.
Dum som jag är så går jag dit. Det första jag får av dom när dom kliver av tåget är typ tre väskor och kassar. Knappt ett Hej eller en kram.
Jag hjälper dom att bära sakerna till huset. Det första dom gjorde när dom kom till sitt rum var att börja rota i väskorna efter julklappar som dom hade köpt åt en annan kille i huset. Så stormade dom iväg hem till honom med det det absolut första dom gjorde. Så jag fick sätta mig själv i allrummet i huset som vi hade gjort i ordning för att ha fest medan dom var hemma hos den killen. Jag fick knappt ett tack för hjälpen med väskorna.

Mycket som du skriver MB stämmer så gott in på mig.
Jag vet att hon aldrig kommer hitta någon som kommer tycka om henne så mycket som jag skulle kunna.
Visst, jag har förlorat henne. Men hon har gjort en större förlust, mig!

Var stolt över dig själv, det är viktigast. Du kommer att hitta en lika kärleksfull människa som dig själv en dag, som är medveten och som både kan ge och ta av kärleken på en lika ömsesidig nivå.

Håller fullständigt med morgonbonge, ta åt dig av att du fan var en bra pojkvänn. Det är hennes förlust och det kommer hon inse när nästa person hon möter inte alls spelar i samma liga som dig och hon inser vad hon förlorat.

Du kommer precis som morgonbonge säger hitta en flicka som ger dig lika mycket som du ger henne, då kommer du se tillbaka på ditt x och tänka "vafan tänkte jag?"