Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Ilskan över vad hon har gjort mot dig ska väl gott och väl motivera dig att vara på topp den 16.

Inte ska väl hon få styra över detta som är så viktigt för Dej.

Låtsas att hon har sagt: Detta kommer Du INTE att klara....
Ge Dej fan på att Du ska klara det och visa att hon har FEL.....

Fixar Du detta kommer Du att må mycket bättre och ha lättare att
komma ÖVER henne......Låt inte hon få spöka och förstöra för Dig.

Lycka till......

Bara jag som får magknip några gånger om dagen när man tänker på exet?

nä.. karln cirkulerar i mitt huvud all min vakna tid.. så känner ständigt en tryckande mörk tung känsla i magen och bröstet, som att det ligger en sten där. ibland rusar det extra mycket i magen när jag tänker på något speciellt.. får några gånger per dag hjärtklappning med.

Helvetesjävlarskit vad det ska spöka då. Precis när man tror att man är back on track så slår det till, utan förvarning. Men jag ska göra som plura så klokt säger: Se det som en utmaning hon inte tror att jag kommer klara.

Ska fan i mig visa henne och alla andra att jag reser mig starkare än någonsin, bara tiden får göra sitt först.

imorgon ska jag försöka skicka iväg mitt brev..... blir bara så ledsen att jag aldrig känner mig nöjd. och rädslan kryper inpå

Får jag fråga vad det är för brev... Hoppas det inte är något slags kärleksbrev. Jag har gjort det.. Ångrar mig djuuuuupt idag..

Skicka inte brevet vad du än gör, varför skulle du?

Håller med Mister faktiskt Trollet, varför ska du skicka ett brev?
Tror du gör bäst i att strunta i det, hur jobbigt det än är.

Nej, du är inte ensam. Hur mycket man än försöker låta bli att tänka så kommer alltid något och påminner en, det knyter sig rejält i magen då.

felpost.

Att komma över ngt är att VILJA komma över det & inte gotta in sig i tramset.
Se framåt för där ligger massa nya människor man kommer att ha mkt roligt med.
Deppa ett tag om man nu känner behovet men INSE att allt går över.

Giovani, lostalongtheway, bakterien och pinkey efterlyste nyligen hur man, enligt mig, på bästa sätt utför så kallad psykologisk krigsföring. De skriftliga stycket är väldigt långt, så orkar jag inte dela upp allt i stycken och skicka privat till er. Lägger upp det här så att alla kan få en inblick av de istället. Har, precis som utlovat, kämpat hela kvällen med att nu sammanställa allt. Ni är givetvis välkomna att ifrågasätta och komma med frågor ifall någonting står oklart. De alla bör ha i åtanken nu är att denna krigsföring är den jag personligen själv utgår ifrån.

Del 1.

Psykologisk krigsföring av Morgonbonge.

Allt Som står i denna text utgår utifrån mina egna erfarenheter, andras erfarenheter, egna tankar,
diverse grubblerier, människovetenskap
och studering kring andra människors fel och brister kring hur dom skött/hanterat sina kärlekssorger.
De mesta av denna text är min egen lärdom av folks olycka och personliga misslyckande i deras kamp om återförening med exet.
Tragiskt nog egentligen för mig att säga, så har ju dom människornas misslyckande dock lärt mig i hur man på bästa
sätt bemästrar/hanterar ett dumpande ex. Alltså så är denna skrift en produkt av människors stora olycka.
Värt att poängtera så är även mina och med insperation av andra folks
framgångsmetoder, fast men med mina ord i denna text, sammanfattade kring kärlekssorg.

Mycket är också sammanfattat kring alla historier och karaktärer som skrivit i den enormt oändligt stora tråden om
"hur man på bästa sätt hanterar en kärlekssorg", här på forumet Flashback. Det är främst er jag vill ägna min omtanke till.
Givetvis så går allting att diskutera, i denna text, om vad som möjligtvis är rätt eller fel.
Jag väljer dock att skriva utifrån vad jag anser är en korrekt bild av den psykologi som uppstår kring möten i livet
baserade på kärlekssorg - både utifrån den dumpades såväl dumparens perspektiv.

Vad är först och främst begreppet psykologisk krigsföring?

För att klargöra ordens sanna bemärkelse, så är de ett begrepp som främst används inom de millitära.
Det handlar om att man - genom propaganda och psykningar - ska göra fienden/motståndaren psykologiskt svag.
Varför jag själv börjat använda mig av orden i samband med psykologi kring kärlekssorger är för att grundprincipen
ungefär är densamma. Jag anser ibland att ett psykologiskt krig är en nödvändig åtgärd i samband med
hur man på bästa möjliga sätt hanterar en kärlekssorg - allt för att kunna ge sig den självrespekt man ibland förtjänar.
Utgångsmålet med psykologin är att man genom att spela spel ska omförväxla de psykologiska övertag som dumparen förfogar
över den dumpade - att försätta dumparen på den plats som man själv, på ett emotionellt plan, befinner/befunnit sig i.

Tanken är att, på ett egocentrerat plan, tillfredsställa sig själv genom vetskapen om att dumparen, på ett homogent sätt,
mår lika dåligt som än själv.

En dumpares utgångsmål när den avbryter ett förhållande - är att processen ska
vara så icke smärtsamt och lindrigt som möjligt. Dumparen utgår även också oftast utifrån att den dumpade ska
fortsätta krypa, behålla konktaten och på så sätt fortfarande kunna äta av och behålla kakan.
Det är här nu psykologin kommer in i bilden. Ska dumparen kunna få fortsätta må bra på bekostnad av den dumpades välmående?

För att förstå sig på varför man använder sig av psykologisk krigsföring så måste man också ha lite kunskaps kring
varför människor ibland trots allt väljer fatta stora och livsavgörande val.

Dom mest klassiska argumenten dumparen för vid de brytande skedet är oftast, enligt mina studier, följande:


- Vi ska väll vara vänner?

- Jag älskar dig, men vill hitta mig själv.

- Vi kan väll ta en paus i förhållandet?