Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Droger är inte vägen att gå min vän. Vet hur lockande det kan vara att få sig en quick-fix men det kommer slå dig i nacken sen. Jag har valt att helt avstå alla ämnen som kan få mig att må annorlunda och bara känna denna hopplöshet och maktlöshet jag förmodar att även du känner.

Har varit i förhållande förr och då försökte jag att lösa det genom droger och alkohol. Katastrof när den bubblan spricker...

Att du känner sorg är mänskligt och något kroppen ska kunna känna. Kroppen har en otrolig förmåga att läka sig själv och den läkningen på ett nykter tillstånd är den absolut bästa.

Tillåt dig själv att må dåligt, gråt och känn in förlusten. Du kommer växa som människa genom att göra det. Och när du känner att du har styrka nog så gå ut och titta på folk. Ännu bättre, sätt dig och titta på folk genom fönstret i en buss och bara åk runt. Ni har nämligen en sak gemensamt, alla har känt det du känner nu. En förlorad kärlek tenderar att kännas lika hos alla.

Med tiden, kommer sorgen tona bort, mer och mer och du kommer börja känna en glädje i dig själv. Se bara till att vårda det du har så att när sorgen är över så har du fortfarande bra, om inte t.om bättre förutsättningar (pga träning ex) än när du gick in i förhållandet.

Låt dig känna och läs många andras upplevelser här i denna tråd. Det sistnämnda är mitt främsta tipps.

Lycka till bror, vi sitter i samma båt.

Och just det; säg upp kontakten. Det är som ett plåster, bara dra av skiten. Absolut det ändra rätta!

Som ett bleknande blåmärke eller sårskorpa man petar lite förstrött i.

Och nu är katterna vi skaffade tillsammans tillbaka lämnade till katthemmet. Tror det faktiskt var det jobbigaste med hela uppbrottet. Har inte gråtit på år och ännu mindre framför andra människor. Det här suger något fruktansvärt.

Ville bara titta förbi och säga att allt kommer bli bra, trots att det inte känns som det nu.
Men glöm aldrig känslan av ångest, depression, maktlöshet och förtvivlan som ni känner nu.

Denna tiden kommer göra er starkare (Klyscha, ja. Men fortfarande sanningen) och bidra till att ni utvecklas.
Va helt ärliga mot er själva och finn svaret på vad du delvis gjorde som är ett resultat av att du just nu befinner dig här. Se till att inte göra de misstagen i framtiden.

Jag har själv varit där ni är nu. Ångest, förtvivlan och desperationen över att inte längre vara önskad.
Ni kommer bryta ihop, ni kommer finna en ny och vara förälskade igen.
Antagligen kommer det förhållandet att ta slut och man tänker precis samma saker som man gjorde efter det förra kraschade förhållandet, "Jag kommer aldrig finna en som han/hon, vi var gjorda för varandra, vi hade något speciellt", ja allt det där lite halvflummiga.

Men ni överlevde det första, och det förhållandet som kom efter det ...Du kommer även överleva detta.

Så, försök se ljuset i tunneln och ta lärdom av detta mörker som ni befinner er i nu.

Jag vettefan om det här stämmer för alla. Hittar man verkligen en ny? Nej, jag tror inte det. Särskilt svårt är det bland unga män. Det känns som att det kan dröja decennier innan man kan älska igen. Jag hoppas jag har fel.