Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Psykologisk Krigsföring, dag 15

Ta mig härifrån.

Blöder totalt inombords. Träffade mina 2 bästa vänner ihelgen, som jag inte sett på 2 månader, och inte ens då kunde jag jag koncentrera mig ordentligt. Oavsett vad vi satt och pratade om så svävade jag iväg och tänkte på henne. Hela tiden..! Med vårsolen i ryggen tog vi en 3h's promenad runt Hammarby Sjöstad, vi pratade om ett specifikt ämne i 3, TRE jävla timmar, och jag inte den blekaste om vad som sades.

Tung period. Ska ut och springa 1 mil nu och hoppas komma bort från skiten.

Har inte hört av henne heller. Kanske man ska krypa till korset och säga att man saknar henne trots allt?

Jag fördömmer ingen, jag är själv inte någon ängel men droger kommer inte hjälpa dig ur det här. Att fly från sina känslor, att bedöva dom med diverse droger är bara att skjuta på problemen. Det blir som att förneka att dom är där. Problemet blir när du kommer ner igen, och känslorna kommer tillbaka. Ska du göra om samma resa igen?

Förneka inte din sorg, låt den uppfylla dig. Sörj, för att sedan bli lyfta huvudet och se ljuset.

Du ska göra det du mår bra av, men var samtidigt medveten om att processen riskerar att börja om ifall du avviker från den väg du valt att gå. Det är rätt bra att jag skriver detta, för det påminner mig själv att jag ska träna sönder mig själv ikväll för att hålla mig borta från all form av kommunikation med "henne". Vi skulle ha firat årsdag idag, och det var faktist inte så här jag hade planerat att göra det

Måste bara skriva av mig lite.

Har gått runt i några månader och varit olyckligt kär. Det har blivit bättre med tiden då jag försökt glömma henne osv.

Sen idag natt när jag sov, så kom drömmen.Det var en perfekt dröm mellan mmig och henne. Jag tänkte för mig i själv i drömmen att "det här kan inte vara en dröm" och det var det inte heller, tills jag vaknade...

Nu är jag helt tom. Känns som att börja om på ruta 1.

Tack för din berättelse. Jag har planerat något liknande, och gjorde ett litet försök idag, men jag har nu insett att det inte kommer gå, så det är lika bra att totalt skita i det och försöka glömma, hur svårt det än är.

En dålig dag idag efter ca 4 veckor sen dumpningen , har ej mått så här skit under hela mitt liv, När jag precise började må bättre stöter man på henne i helgen och går i sönder igen. vet ej varför men det var som att bli dumpad 10 gånger, har ej gjort så mycket idag än att bölat i timmar tappat matlusten och känns som allt snack om att tiden läker alla sår bara är skitsnack. men som sagt så känns det bara just nu vem vet hur det kommer att kännas snart!

All denna saknaden,
All denna Avunsjukan
All denna Ånger
All sorg
när går detta över , kommer jag någonsin komma över henne? Det vet jag inte..
Älskar jag henne? ja
kan jag få henne? bara upp till henne
kan jag gå vidare? genom all sorg kanske?
vill jag gå vidare utan henne? nej

Så fan heller! Det där var den endorfinlöse Mr.Peanut som talade innan. Med ett träningspass i ryggen och flera vackra flickor som log åt mig i löpspåret finns det en helt annan styrka att sätta emot.

Precis som aeon skriver här ovanför så riskerar processen att börja om igen vid nytagen kontakt. Måste vara stark. Måste klara det här. Har bara mig själv att luta mig mot.

Det där känner jag igen. Hamnade av någon märklig anledning på tekniska museet i helgen och jag minns fasiken ingenting av det. Väl investerade 95kr för inträde. Det kan inte varit specielt roligt för mina kumpaner som var med mig då jag lär ha varit minst sagt fåordig. Mm, va?, aa, precis, aha, okej, mm, ehh aa


1 mil på 1h och 19min, gick du eller? Skämt åsido..
Borde också ta mig ut i löpspåret ikväll och det där damer i löpspåret låter ju mer än trevligt. Alltid varit fascinerad av de som raggar upp kvinnor på gymmet. Kanske blir någonting för mig.

Snart börjar den psykologiska krigsföring visa resultat för oss. Då är det du och jag som är de lyckliga, Mr.Peanut.

Exakt! Har ett kvitto på 2 öl från hamnbaren i Hornstull jag inte har den blekaste aning om var den kommer ifrån. Det är som kroppen medverkar men huvudet har tagit helt andra vägar.



Även om det är betydelselösa blickar från deras sida så är det ändå på något sätt skönt att få bekräftelse/uppmärksamhet från andra människor när man mår så här. Egentligen behöver jag en själslig operation, men det där funkar som en psykologisk Treo. Något iaf.

wow nyss hände något som inte hänt förut, fick en jävlans gråtattack bara la mig på golvet o skrek och grät som en liten bebis, inte nog med det satt under 10 minuter och tittade på ett pack efedrin arsan tabletter jag har och undrade om jag helt enkelt skulle avsluta smärtan här och nu med att stoppa i mig alltihop.. slutade med att jag boxade sönder min spegel och grät lite till.

Du, kompis. Har du funderat på att gå och prata med någon. Alltså på riktigt, typ läkare, psykiatrier, psykolog eller kurator?

Hej, välkommen till klubben. Det var väldigt klokt av dig att slå sönder spegeln istället för att knaza till det med piller, så keep up. Tycker dock du ska skaffa dig en boxningssäck istället, ångrar att jag inte gjorde det.

Det kommer bli bättre, så mycket bättre.