Hur förlikar man sig med att han ex var en större kärlek än jag,

Min kille hade en LÅNG relation innan han träffade mig. De var ihop i nästan 15 år från ca 25 år till de var nästan 40.

Han har massa saker kvar från den relationen och jag ska erkänna att jag har snokat lite (INTE i privata meddelanden etc) men t.ex har hon gett honom många böcker i present där hon skrivit kärleksbrev på insidan där det stod SÅ romantiska saker "älskar dig till evigheten och tillbaka", "din för alltid " osv. Till mig har han aldrig sagt "jag älskar dig" om man inte räknar en gång då jag sa det försy. Vi har varit ihop i 8 månader.

Avundsjuk på att hon fick 15 år av hans liv, hans bästa år. Avundsjuk på att de fick barn ihop. Relationen blev skitdålig efter det men de har UPPLEVT allt detta ihop. Relationen blev en katastrof efter att barnet kom varför han är osäker på om han vågar "satsa" och skaffa ett till barn. Jag har inga barn och är 31 år så jag kanske kommer tvingas välja mellan mitt livs kärlek eller skaffa barb med nån jag inte känner lika starkt för.

Jag är så ledsen att hon kanske var hans "livs kärlek" medan han nöjer sig med mig. Hur kommer man över det här, är det mina hjärnspöken? Känner mig så otillräcklig.

Män är sådana, älskar vi någon på riktigt så kommer vi att älska denne tills vi dör även efter separation, känslorna försvinner aldrig helt.

Min kille hade en LÅNG relation innan han träffade mig. De var ihop i nästan 15 år från ca 25 år till de var nästan 40.

Han har massa saker kvar från den relationen och jag ska erkänna att jag har snokat lite (INTE i privata meddelanden etc) men t.ex har hon gett honom många böcker i present där hon skrivit kärleksbrev på insidan där det stod SÅ romantiska saker "älskar dig till evigheten och tillbaka", "din för alltid " osv. Till mig har han aldrig sagt "jag älskar dig" om man inte räknar en gång då jag sa det försy. Vi har varit ihop i 8 månader.

Avundsjuk på att hon fick 15 år av hans liv, hans bästa år. Avundsjuk på att de fick barn ihop. Relationen blev skitdålig efter det men de har UPPLEVT allt detta ihop. Relationen blev en katastrof efter att barnet kom varför han är osäker på om han vågar "satsa" och skaffa ett till barn. Jag har inga barn och är 31 år så jag kanske kommer tvingas välja mellan mitt livs kärlek eller skaffa barb med nån jag inte känner lika starkt för.

Jag är så ledsen att hon kanske var hans "livs kärlek" medan han nöjer sig med mig. Hur kommer man över det här, är det mina hjärnspöken? Känner mig så otillräcklig.

Det här är ju inte hälsosamt för fem öre att gå runt att tänka på, var singel eller hitta någon som inte har haft en lång relation?
Sjukt.

Hälsosamt är det ju inte men det här är mitt livs kärlek känner jag så lämna och nlja mig med npgin sämre kan ju inte vara lösningen. Gör bara så ont att någon innan mig vad mer speciell medan han överskuggar alla mina ex.

Jag vet ju inte allt, önskar jag visste så jag hade nåt att föthålla mig till. Jag är RÄDD att hon var den stora kärleken. Kärleksbreven har många år på navken och han berättade att livet blev ett helvete pga henne när de väl fick barn. Han berättade även att han hade starka tvivel på deras relation innan de valde att skaffa barn men han ville ha barn och ville väl inte kasta bort deras långa relation så han körde.

Han har sagt att han "har starka känslor för mig" men jag vet inte hur starkt han känner nu jämfört med då. Jag däremot känner starkare för honom än för någon av mina ex, någonsin.

Vadå livet blev ett helvete pga hennes när de väl fick barn? Låter väldigt oödmjukt att han dels inte inser sin roll (för han var en felfri ängel eller) och dels att kvinnan får ta smällen med allt det fysiska med hormoner och allt vilket gör henne tillfälligt personlighetsförändrad. En man som blir pappa måste ha kunskap och förståelse där. Så inte så fräscht uttalande av honom.

Redflag on that