Citat:
Ursprungligen postat av
qh
I många år har det cirkulerat en myt om att lärare är överansträngda, blir utbrända, och inte hinner med allt som läggs på oss. Det är rent nonsens. Jag är inne på mitt femte år som lärare på en kommunal grundskola, och det är extremt slappt, nästan lika slappt som lärarlinjen var. Det hävdas att arbetsdagen är 9 timmar, vilket ska motivera alla lediga dagar under året. Det stämmer inte alls, arbetsdagen är cirka 6 timmar, sedan hävdas det att man behöver planera lektioner på kvällen när man är hemma, men det hinner man utan problem på de 6 timmar man är på plats, dessutom gör man samma sak år efter år.
Det finns också massor med kringpersonal som gör allt det där extra som alla andra lärare klagar på. Det finns kuratorer och annan personal inom elevhälsa som tar nästan allt som har med svåra elever att göra. Man kan också komma undan med att i princip inte göra sitt jobb hur länge som helst innan det uppdagas. Det är vanligt att hålla lektioner som är rent trams och tidsfördriv, som inte leder någonvart. De enda kontrollmekanismerna är statliga myndigheter så som Skolinspektionen, men även om de kommer på missförhållanden så leder det ingen vart om det inte är extremt allvarligt. Det är i princip omöjligt att få sparken.
Det jag inte förstår är var denna myten kommer ifrån, och varför den fick fäste. När jag gick lärarlinjen så hörde jag konstant hur tufft det skulle vara att jobba som lärare.
Som jag uppfattar det är det du uttrycker inget konstigt. Sedan uppfattas det av många som provokativt att prata om att ”ha det slappt” på jobbet, särskilt när yrket är ett så kallat kontaktyrke.
I många yrken idag är det så att man för att hinna det det viktigaste (det man mäts på) inte behöver lägga någon extrem tidsmängd. Man hinner med att göra det man ska utan några problem alls. Övrig tid kan man sitta på Flashback eller fika med kollegor. Detta är belagt i forskning så det är inget jag har hittat på. Sedan är det känsligt att prata om.
Utöver att göra de mest givna sakerna på jobbet kan man sedan välja att engagera sig. Man kan sätta igång egna små projekt för att förbättra eller engagera sig i elever (i fallet skola). Alldeles säkert finns det någon som är mobbad, har det svårt hemma, har diagnoser, behöver mer hjälp etc. De som upplever sig vara överlastade är ofta de som
jämställer alla dessa extra saker med ordinarie arbetsuppgifter. Det är inte fel i sig men kan lätt bli övermäktigt, särskilt i en miljö där övriga kollegor främst ”gör det viktigaste” och inget mer. Ledningens inställning spelar stor roll.
Om man är en bra lärare eller inte beror på olika faktorer. Man kan vara riktigt bra och just därför ha det ”slappt”. Man har helt enkelt förmågan att engagera eleverna, förklara så de förstår osv. Behovet av extra hjälp blir ju mindre om man lyckas förklara saker bra.
Vissa kollegor, på alla typer av jobb, har inte riktigt förmågan och lägger väldigt mycket tid på saker som kan lösas snabbare. Det handlar då om att jobba smart, för att undvika det. Om man dessutom är extremt engagerad och bryr sig maximalt om allt och alla så kan jobbet bli överväldigande.
En ytterligare dimension av just läraryrket är betydelsen av disciplin. Sitter alla elever och gör rätt saker på lektionerna så blir effektiviteten bra. Har man som lärare förmågan att upprätthålla disciplin genom naturlig auktoritet har man fördel av det. Det kan kanske vara en fördel att vara man. I många kulturer får män mer respekt än kvinnor. Att en kvinna tillrättavisar en man kan då bli en källa till bråk och oordning.
Jag påstår inte att TS gör allt rätt men menar att påståendena inte är så konstiga som de ser ut. Det är språkbruket som är provocerande i första hand.
