Oro inför framtiden

Jag är m25. Sedan ja tog studenten så har ja gjort mycket saker. Varit på säsong, jobbat inom skola, resturang å sälj. Har även pluggat ca heltid i 2 år men utan csn. Nu har ja läst 1 år med csn. Har lån där efter och känner mig fast. Fast i en av Sveriges större studentstäddr. Jag är klar med festandet och känner mig som instängd i staden. Jag vill här ifrån helar norrut igen. Men vad ska ja göra? Kliva av plugget eller plugga vidare norrut?

Jag är skit rädd å har ångest över att ja har ett så spretigt cv. Kommer ja kunna få jobb? Sen känner ja mig så efter om jag hadde varit mer rimlig så kanske ja skulle haft flickvän, hus och bil nu. Det känns många år bort.

Hjälp vad fan ska ja göra, är så rädd att hamna efter å att inte må bra.

Du oroar dig, men det du beskriver är inget problem.

Men det räcker ju inte att bara säga så, eller hur? Även om det är sant.

Du skulle kunna påbörja en helt ny utbildning i januari. Det hade ändå varit lugnt. Ingenting mig tar slut bara för att du inte avslutat en universitetsutbildning när du fyllt tjugosju.

Tjugofemårsåldern kan vara tuff. Man är definitivt vuxen, men pluggar man och befinner sig i universitetsmiljö kan det vara en rätt pubertal miljö man befinner sig i. Är man som du klar med festandet kan det säkert kännas konstigt.

Ta det lugnt, försök hitta roliga grejer att göra i stället för studentsupandet som gör livet meningsfullt. Om oron över livet och framtiden blir för
Mycket och du inte hanterar det på
Egen hand så fundera på att skaffa hjälp. KBT kanske för att lära dig att typ strukturera upp hur du fungerar eller kontakt med studenthälsan?

Det kommer säkert att bli bra! Du låter
Hur vettig som helst.

Spretigt cv?
Spelar väl inte så stor roll.
Du har ju lärt dig några grejer i alla fall och du kommer nog kunna ha nytta av det på något sätt - utan att jag ens vet vad du läst.
Inte så mycket csn heller.
Nä du befinner dig väl på en rätt bra nivå.
relativt ung och hela livet framför dig.
Tåget har inte gått utan det finns massvis med avgångar kvar i flera år.
vad göra nu?
Du får fundera igenom vad du vill i livet och vad du vill arbeta med.
Vet du inte det får du ta närmaste väg.
Och fortsätta en relevant utbildning där.
---------
vad skulle du vilja ha för arbete om 10 år? Ungefär?

Norrut...ja - Umeå U. har 1600 kurser...

https://www.umu.se/

Rubrik förtydligad något.

Vad ska jag göra?

/Moderator

Om du vill ha det vanliga av livet, tjej, hus, bil, årlig vinter semester, så behöver du göra det vanliga människor gör. Skaffa ett jobb, bita dig fast, gneta på. På helgerna fokusera på att träffa någon tjej som tolererar dig, och sedan ägna all tid åt att försöka göra henne lycklig.

Lever du ett ovanligt liv, lite rotlöst, lever som ett löv i vinden med mycket frihet och få måsten, då kommer du antagligen inte få ut "det vanliga" ur livet.

Så du behöver välja. Ge dig in i ekorrhjulet och springa, eller leva ett alternativt liv, och sluta jämföra dig med de som lever sina liv enligt instruktionerna från staten.

Men chilla lite. Du är bara 25 år gammal. Mäns peak sker i 30-40-årsåldern. Nu ska du utbilda dig, jobba vid sidan av, spara pengar i en indexfond. Om 10 år kommer de har en rejäl summa pengar, en bra utbildning och förhoppningsvis ett schysst jobb som du kan bygga vidare på. Då kommer tjejerna också.

Ta en riktig funderare på vad du vill göra. Man har inte alltid allt klart för sig vid 25års ålder.

Är det vettiga studier som leder till att du har större chans att få ett arbete så är det väl lika bra att fortsätta och få dem avklarade, beroende på hur många år det är kvar av dem.

Sen kan du flytta norrut efter det.

Med avsende på hur spretig trådstarten är tycker jag att du i första hand ska landa i vad du vill.

Är det verkligen Villa Volvo Vovve du vill leva? Är det verkligen långt långt bort från kontinenten du vill leva?

Att du är klar med att vara 20 något är en sak, men ska du verkligen, genom att flytta till Norrland, gå direkt på att mögla och dö utan att passera livet?

Tack så snart ett år senare, har börjat läsa en yh på distans till fastighetsförvaltare. Känns stabilt och kul, bor nu mer i en mindre stad i Norrland och stortrivs med närheten till naturen och lugnet. Tack för alla fina ord!