bankernas ovilja till bolån

Under 2021 fick jag ett lånelöfte från Swedbank på 1,9 miljoner med 285 000 kr i handpenning. Jag var student då och planerade att samlåna med min pappa. Jag bad egentligen bara om 1,5 miljoner men fick ett högre låneutrymme – "bra med lite marginal", tänkte jag. Jag köpte dock aldrig något.

För skojs skull frågade jag banken igen 2022 eller om det var 2023, men då kunde vi inte låna alls utan att även min mamma gick med på lånet. För att ge en bild av vår ekonomiska situation har min pappa en månadslön på 50 000 kr och min mamma 85 000 kr, och de äger två bostäder med totalt 1,5 miljoner i lån.

Nu, 2024, har jag gjort en lånekalkyl hos SEB baserat på min lön från sommarjobbet, cirka 29 000 kr i månaden (23 000 kr efter skatt). Enligt kalkylen kan jag få låna till en bostad med en total månadskostnad på 6 500 kr (lån, amortering, drift, avgift), vilket motsvarar ungefär 28 % av min nettolön, om jag räknar med att äga en bil. Utan bil ökar månadskostnaden till 8 300 kr i månaden, alltså ca 36 % av min lön efter skatt. Ironiskt nog är det svårt att ens hitta en hyresrätt för 6 500 kr/månad idag.

Med andra ord kan jag låna 1 miljon om jag räknar med bilkostnader och 1,23 miljoner om jag inte har bil.

Det är intressant att se hur mycket som förändrats på kort tid. Bankernas inställning till utlåning har verkligen svängt, och man kan fråga sig hur det egentligen gick till när lånelöftena var så generösa tidigare, innan räntorna sköt i höjden. Borde inte bankerna ha förutsett att räntorna kunde stiga? Det känns lite oansvarigt, måste jag säga. Så frågan är om det är bankernas tidigare släpphänthet eller dagens restriktiva bedömningar vi borde ifrågasätta.

Vad tycker ni om detta?

Hela bankens kalkyl förändras med alla övriga priser i samhället, generella priser har väl gått upp 30% sen 2020, men knappast lönerna? En gissning.

Jag vill minnas att jag hörde för några år sedan när räntan var under 2% att bankerna räknade på att du skulle klara 6%. Men när bolåneråntan är eller nyss har vait på över 5% då räknar de nog högre där. 8-9% kanske. Jag kan inte bedöma om detta är rätt eller fel, jag tror nog att bankens analytiker är bättre på det.

Sen det här med student/sommarjobb, det ligger bara dig i fatet om du inte har fast anställning
då kan banken anse att föräldrarna ska betala ditt boende och uppehälle med sina löner dessutom,
så det kan vara bäst i vissa fall att bara en eller båda föräldrarna står på lånet och du inte är inblandad.

Jättebra. Hoppas de drar åt snaran ännu mer. Puckon som lånar till bostad.

det behöver inte vara en dålig sak att låna - du får gärna utveckla mer än att bara kasta ut en åsikt

Systemet är tyvärr uppbyggt på det sättet, i Sverige ska du belåna dig själv så mkt som möjligt och köpa bostad och värdepapper. Vi har extremt höga skatter och små marginaler att leva på oavsett utbildningsnivå. Det är inte puckat att låna till bostad, problemet ligger snarare i att det som löntagare är otroligt svårt att spara ihop pengar i Sverige.

Skuldpengarna har nått slutet. Väck med Stockholmsbyråkratin.

I vilket I-land är det inte norm att låna till bostad?

Det som är speciellt för Sverige är att man lånar på okänd tid till rörlig ränta.

I andra länder kanske man lånar på säg 30år, till en ränta som är fast hela perioden och med fast amorteringstakt.
Där är det naturligtvis inget alternativ att sluta amortera eller rentav öka lånet för att åka på semester istället.

Men lån till bostaden är intet konstigt, däremot kan man ha synpunkter på formerna.

Det som skiljer mot många andra länder, är helt annan lönenivå för working professionals samt avsevärt lägre skattesatser, här blir vi doggade från alla håll och kanter. Själva lånet i sig är inte ett problem, jag tänker på alla andra saker runtomkring .

När jag jämför min lön med vänner/peers inom samma bransch i USA/Schweiz/England/Tyskland är jag långt ner

Ok, då misstog jag mig. Tänkte att det var just lånen då det var vad tråden handlade om.

Bankerna är din fiende även om du i dagens samhälle mer eller mindre behöver dem. Skulle jag börjat mitt liv idag och ha den kunskapen jag har om ekonomi/banker osv skulle jag sett till att ha en plan att vara skuldfri ASAP. Det kan jag idag också och jag har kontroll på min ekonomi men jag skulle sett till att tidigare blivit skuldfri. Låna till studier och till bostad är ok. Resten är egentligen bara fåfänga. Lever man ett sparsamt liv med normala inkomsters och inte har lån så blir det fort mycket pengar.




Du är kanske sämre än de? Visst kan löner vara högre i andra länder och officiella skattetrycket högre i Sverige men det finns andra avgifter och kostnader i andra länder som inte syns när man bara tar hänsyn till lön/skatt. Jag har en högre levnadsstandard rent materiellt (bostad/bil osv) samt mer fritid/semester än många av mina kollegor i andra länder. Det är ju dessutom stora skillnader inom Sverige också. Ute på landet kan du få en fantastisk bostad för 10 miljoner men vad får du i centrala Stockholm, en trea? För 20 år sedan kände jag en kille som var chef för IT på en bank i London. En av hans anställda bodde i en tvåa i källarplan i London. Enda fönster som fanns var källarfönster. Bostaden kostade då 10 miljoner. Själv betalade min vän över 15.000 i månaden för dagisplats/barn. En släkting i Tyskland la över 100.000 om året i sjukförsäkringar för sin familj på 90-talet. De som var nya på arbetsmarknaden i USA som jag talade med för 20 år sedan hade 10 dagars semester eller liknande och då jobbade de halva lördagar också. Första åren kunde de alltså inte vara lediga i två veckor i sträck. I Sverige var snittarbetstiden 1600 timmar eller liknande medan i USA var det 2200 timmar. De jobbade i snitt väsentligt mer än vi.




Sant. Lönerna kommer väl ifatt så småningom men det lär ta tid. Såg i dagarna också att man lättar på lånekraven på bolånen. Få låna upp till 90% igen och "förbättra" när man måste amortera.