otrogen sambo

Jag ber om ursäkt att jag uttryckt mig oklart.
Själva handlingen att gå i säng med en annan man är naturligtvis kvinnans ansvar.
Hon hade ett val.
Samtidigt har både hon och TS ett gemensamt ansvar för att vårda den relation de har. Där har TS brustit, det skriver han ju själv. Han har inte förstått sin sambos signaler om att hon känner sig ”inte sedd” i förhållandet. TS är naturligtvis inte ansvarig för sin sambos val att gå i säng med en annan man, det är hon själv.

Jag vill också säga att jag inte tar ställning angående vems felet är att deras situation är som den är. Det jag försöker göra är att ge TS råd om hur han (och sambon) bör handla för att gå vidare oavsett om de börjar om eller går skilda vägar. Att bara göra slut och sedan tro att allt ska vara bra är det sämsta man kan göra. Denna händelse kommer då att sitta som en tagg i TS ( och i sambon) för lång tid framöver. Konflikter behöver ett avslut. Bägge behöver känna att de kan gå vidare som hela människor om TS väljer att lämna sin sambo.

Jag kan inte avgöra hur TS ska göra, jag ger inget råd angående det. Jag har givit TS råd om hur man kan samtala respektfullt med varandra om det som skett. Oavsett att TS’s sambo bedragit honom så är hon en människa och måste som sådan behandlas med respekt.

Läs gärna mitt inlägg nr 91 i tråden.

En riktig man med moral och värdighet skulle aldrig någonsin ta tillbaka en otrogen kvinna.
De män som gör det är samma fjollor som får en örfil av en annan man och sen bara accepterar det.

Cuck, fjolla, simp, kalla det vad du vill, men en man accepterar inte skit vare sig från sin partner eller andra män.

Det är ju dock irrelevant vad andra tycker om ens förhållande. Skulle jag exempelvis få reda på att min granne varit otrogen mot maken, så har jag ju ingen rätt att börja kalla honom fjolla för det, utan sånt behåller man för sig själv medan skenet hålls uppe.

Ofta är man dessutom benägen att försvara nära vänners och släktingars livsval, man blir rätt så partisk och får förståelse för hur någon man gillar kan ha känt och resonerat. Det är däremot lättare att döma ut en främmande "cuck" som komplett idiot.

Tja,

Lek med tanken att du som läsare är runt 25 år. Har en sambo som du är lyckligt förälskad. Hon är ditt allt. Du har krigat varje dag för att ni två ska ha en fin framtid. Byggt upp ett kapital till hus. Jobbat sena kvällar o helger.
En dag märker du att din partner har vart otrogen med en annan man i 1 månad. Denna man är kollega till henne.

Vad gör du?

Tja,

Lek med tanken att du som läsare är runt 25 år. Har en sambo som du är lyckligt förälskad. Hon är ditt allt. Du har krigat varje dag för att ni två ska ha en fin framtid. Byggt upp ett kapital till hus. Jobbat sena kvällar o helger.
En dag märker du att din partner har vart otrogen med en annan man i 1 månad. Denna man är kollega till henne.

Vad gör du?

Tack och adjö om ni inte har något tillsammans att försöka rädda. Inga barn, hus eller bil?
Se till att du har bevis och ställ henne mot väggen. Gör det lugnt och sansat. Inga höga röster eller fysisk kontakt. Det kommer slå tillbaka på dig.

Du anser att om man har barn ska man alltid göra allt i sin makt för att rädda förhållandet? Även om en av parterna verkligen inte vill och utrycker stort hat mot den andra

Nej, naturligtvis inte. Dock kan det finnas något i ett sådant förhållande där man trots allt lyckas hitta tillbaka till varandra och något som gjorde att man en gång valde att skaffa barn.

Det jag ville påvisa med mitt inlägg var att då det inte verkar finnas något som paret haft mer än varandra så är det bara att säga tack och hej. Det finns alltså inget annat än den, förhoppningsvis starka, kärleken mellan de två att hålla fast vid. Vad är den värd efter att den ena partnern varit otrogen ocha lltså föredragit någon annan framför den som de tidigare sade sig älska?

Jag läste ingenting om att någon uttryckte stort hat i trådstarten. Gjorde du?

Du skriver väldigt klokt men jag skulle säga att jag tänker mer som majoriteten av de andra i tråden, gör slut, dumpa fanskapet. Jag intygar mig samtidigt att de som skriver så kanske aldrig har känt riktig kärlek på ett djupare plan? Jag vet inte om jag söker en förklaring till att bete mig som den nollan många beskriver eller om det faktiskt är så?

Jag vet att jag inte va en bra kille mot henne, fanns inte där för henne. Lyssnade inte på hennes problem och var allmänt feg för problem i relationen. Det är jag idag tacksam för att jag har lärt mig. Kommunikation är viktigare än vad man tror i ett förhållande.

Så som du beskriver situationen, så var det. De hade ingeting gemensamt som jag har fått förklarat. Allt där är nu dött. Självklart är det jobbigt att dom fortfarande är kollegor o exet letar nytt jobb för att bevisa att hon vill vara med mig. Jag hade börjat dejta en ny tjej o tyckte om henne väldigt mycket. Men kärleken för exet fanns fortfarande kvar. Sa hejdå till den tjejen när exet ville vara med mig. Kändes oskönt från min sida att ha en realtion med båda. Vi har vart ifrån varandra i 6 månader snart o träffats sporadiskt bara.

Hur ser andra på en man som tar tillbaka en kvinna som vart otrogen mot en?