Vänsterpartiet är antisemitiskt anser Judiska Centralrådet; partiet portas från JC:s ceremonier

Om Judiska Centralrådet kommer att kräva att Vänsterpartiet anpassar sig till en viss förskjutning av definitionen på det här med antisemitism så tror jag att sannolikheten är rätt stor att (v) godtar detta efter de hot Lill-Morgan kommit med.

Anpassar sig inte (v) och Judiska Centralrådet inte häver sin dom över (v), eller förstärker den, så lär det bli svårare för det nya partiet Solidaritet att få luft under vingarna. Om å andra sidan (v) anpassar sig så kan tappet till Solidaritet bli mer påtagligt (i form aktivister, dock inte i fråga om röster). Detta innebär i så fall sannolikt att trycket inom (v) att klaga på grejer typ hindrande av matsändningar till Gaza kommer att minska. Antalet opinionsledare i partiet för den linjen kommer att minska.

Vi får väl se vilken linje Judiska Centralrådet kommer att välja. Min gissning är att oavsett vilken linje Judiska Centralrådet kommer att välja så kommer deras drag att vara slugare än Vänsterpartiets. Vänsterpartiets ledning kommer sannolikt att gå efter magkänslan och graden av panik man känner över att riskera bli utmålad som antisemit i media. Eller inte få vara med i en (s)-ledd regering beroende på vilka anvisningar Judiska Centralrådet nu - på det ena eller andra viset - kommer att ge Lill-Morgan och de övriga i (s)-ledningen.


Edit:

Jag noterar också den sannolikt medvetna sammanblandningen mellan Kristofer Lundbergs stöd för den terrorklassade organisationen PFLP och antisemitism som sker i den här TT-artikeln som Aftonbladet publicerar.

Med ordet antisemitism i rubriken får man det att se ut som om Lundbergs stöd för PFLP skall definieras som antisemitism. Det är antagligen också lätt för läsarna att göra den kopplingen eftersom både stöd för terrorklassade organisationer och traditionell antisemitism uppfattas som något illegitimt. Den psykologiska tröskeln för den omdefinition, eller expansion, av begreppet antisemitism som man på det här viset (bl a) försöker göra sänks med den här typen typen av associativa tekniker. Det är inga dumhuvuden som drar i trådarna när det gäller den senaste tidens drive för den förskjutning/expansion av begreppet antisemitism som vi fått se den senaste tiden. Att man verkar vara på väg att lyckas med detta under tiden som man i princip medvetet håller på att svälta ihjäl folk i framför allt norra Gaza (där en del israeliska ministrar vill göra plats för bosättningar) vittnar om en otrolig styrka när det gäller förmågan att kontrollera narrativen. Man skulle ju kunna tro att Israels position i det allmänna medvetandet skulle försvagas p g a de metoder man använder i Gaza. Resultatet verkar dock snarast bli att man går stärkta ur det här, i alla fall när det gäller definitionen på antisemitism. Jag tror inte att palestinierna hade kunnat komma undan med att få sina kort stärkta om man efter massakern i Sabra och Shatila år 1982 (Israel släppte in falangistiska militärer i lägren som där fick skjuta ihjäl 700-3500 pers) bombat ihjäl 40 000 israeliska judar (plus hundratusen till begravda under bråten som blivit kvar av sönderbombade byggnader).

Det av antisemitism genomsyrade Vänsterpartiet är fortsatt portade efter "mötet" där de misslyckades med att dupera judarna.

Det är bra för det politiska klimatet i Sverige att SD och V har grundläggande principiella gemensamheter.

Del 1




Vänsterpartiet har nog ingen duperingsförmåga. Vänsterpartister - även ledande - är väl snarare sådana som blir duperade eller manipulerade på ett sätt som de kanske inte alltid förstår.

Det som de förstår är väl att det är väldigt problematiskt att bli utpekad som antisemit eller liknande. Antar att detta nästan utlöser panikkänslor. Jag tvivlar dock på att ens ledande vänsterpartister reflekterar över varför det är så. Och än mindre drar några obekväma slutsatser av detta ens i sitt inre.

Att judiska grupperingar som Judiska Centralrådet och Svenska Kommittén Mot Antisemitism under Gaza-kriget påtagligt kunnat stärka sitt opinionsmässiga grepp över svensk politik (t ex vad beträffar svensk yttrandefrihetslagstiftning) torde vittna om en otroligt stark politisk position i Sverige, liksom i övriga västvärlden. Svenska politiker är skiträdda för att få minsta anmärkning av folk som hemma vid köksbordet inte torde ha det minsta problem med att Israel stoppar sändningar av mat och vatten till Gaza och liksom - en gång tiden - Israels president Ben Gurion (sosse) inte har något problem med att Yehoshua Chen knallade ner år Folke Bernadotte när han var på väg att presentera en delningsplan av det brittiska Palestina-mandatet som skulle låta palestinierna behålla litet mer mark.

Mitt intryck är väl att Vänsterpartiet i viss mån låtit sig försättas i en utpressningssituation även om det naturligtvis är väldigt svårt att värja sig mot en grupp som har en ägarfamilj som kontrollerar 60 % av Sveriges morgontidningar i ryggen och där andra journalister inte vill vara utestängda från att jobba. Det som eventuellt kunna lätta på trycket för Vänsterpartiet är att den breda allmänheten fick klart för sig att Vänsterpartiet sedan i alla fall runt 1970 intagit en propalestinsk hållning och att medlemmarna sett detta ungefär som att stödja ANC i Sydafrika eller vänstergrupper i Latinamerika eller FNL. För folk på vänsterkanten har PFLP, som stått på socialistisk och inte islamistisk, grund varit något väldigt naturligt att stödja. Det har varit ungefär som att stödja ANC, inklusive dess militära gren, eller vänstergrupper som krigat mot högerregimer i El Salvador eller FNL. När det nu plötsligt liksom blivit otillåtet att sympatisera med PFLP till skillnad från förr i tiden så tycker en del vänsterpartister att detta känns väldigt underligt. De tycker inte alls att detta är antisemitiskt eller illegitimt. De bara tycker som de alltid gjort. För dem är det heller inte något konstigt att vara kritisk mot sionism eftersom FN:s generalförsamling där USA, Storbritannien, Frankrike m fl inte har vetorätt en gång i tiden röstade igenom resolutionen att "sionism är en form av rasism" och eftersom Jan Guillou förr i tiden i Aftonbladet fick skriva att området Israel/Palestina inte borde vara en etnostat utan ett mångkulturellt land för både judar och palestinier m fl (som Sverige och övriga Västeuropa).

Jag tror att det smartaste och mest realistiska vänsterpartiets ledning idag skulle kunna göra är att förklara något typ följande:

1. Förr i tiden upplevdes det som legitimt bland vänsterfolk att stödja den socialistiska palestinska organisationen PFLP som man såg som en socialistisk rörelse mot förtryck ungefär som ANC inkl dess väpnade gren och diverse gerillagrupper i Sydamerika. Eller FNL t o m krigets slut år 1975.

2. Idag kan Vänsterpartiet inte tillåta ett sådant synsätt eftersom:

a) EU har terrorklassat PFLP:s militära gren (och Vänsterpartiet erkänner EU:s auktoritet eftersom man röstat för att göra EU-medlemskapet till grundlag),

b) Vänsterpartiet har bundit upp sig för att stödja en tvåstatslösning i stället för en mer mångkulturell enstatslösning som Jan Guillou förespråkade i alla fall förr i tiden.

3. Vänsterpartiet kan inte acceptera att den traditionella antisionistiska hållningen bland vänsterfolk till förmån för en mångkulturell enstatslösning börjar definieras som antisemitism även om det internationellt, speciellt i USA, de senaste åren börjat bli ett krav från sionistiska och judiska organisationer att man skall definiera antisemitism på det viset.

4. Kriget i Gaza och Vänsterpartiets traditionellt pro-palestinska hållning har av naturliga skäl ansträngt Vänsterpartiets relation till pro-israeliska organisationer som Judiska Centralrådet. Vänsterpartiet inser detta. Vänsterpartiet accepterar dock inte att den sorts propalestinska hållning man haft inom vänstern i 50-60 år börjar omdefinieras som antisemitism. Det är inte Vänsterpartiet och vänstermänniskor som ändrat på sig. Den förändring som inträffat är att det uppstått ett tryck på att förskjuta definitionen på begreppet antisemitism. Att ett sådant tryck uppstått i samband med kriget i Gaza är kanske inte heller så konstigt. Vänsterpartiets traditionella pro-palestinska hållning kan göra det svårt för pro-israeliska organisationer att ha ett påtagligt hjärtligt förhållande till Vänsterpartiet så länge kriget i Gaza pågår även om Vänsterpartiet tar avstånd från islamistiska organisationer typ Hamas och inte längre tolererar att jämställa sympatier med PFLP med sympatier med ANC eller FNL.

5. Även om Vänsterpartiet håller fast vid den tidigare definitionen på antisemitism och inte går med på att brännmärka folk som håller fast vid detta synsätt som antisemiter så har en förändring skett när det gäller Vänsterpartiets syn på vad som kan tolereras när det gäller sympatier för PFLP, speciellt dess militära gren. Eftersom EU terrorklassat PFLP:s militära gren så måste även även vänsterfolk som sett stöd till PFLP som lika legitimt som att stödja ANC och dess militära gren eller FNL anpassa sig till detta. För vissa kan detta kanske vara en stor förändring. Men de måste acceptera denna förändring för att kunna fortsätta vara med i Vänsterpartiet. Att de har svårt att acceptera denna förändring gör dem dock inte till antisemiter. Vänstern var heller inte tidigare antisemitisk p g a att en hel del inom vänstern tidigare såg stöd till PFLP ungefär som stöd till ANC eller FNL.

När det gäller punkt 3 verkar det historiskt ha varit så att man i vänsterkretsar kunnat acceptera synpunkter typ att AIPAC har stort inflytande över USA:s politik mot Israel även om man inte velat tala högt om det bland ledande vänsterpartister. Om man däremot börjat närma sig liknande synpunkter när det gäller Sverige så har man väl även inom Vänsterpartiet haft tendensen att då stoppa fingrarna i öronen, blunda och säga la-la-la-la-la och samt säga något typ "jag vill inte höra ett ord mer". Folk har även inom vänstern förstått att detta är tabubelagt område och har därför undvikit detta. Jag kan dock tänka mig att den här problematiken blivit mer påträngande i och med Sveriges inträde i NATO och mer tydliga roll som vasallstat till USA. Att i detta nya läge bland folk på lägre i Vänsterpartiet säga "AIPAC bestämmer USA:s Israel-politik" blir då nästan som att säga att AIPAC (eller något liknande i Sverige) bestämmer Sveriges Israel-politik. I alla fall har denna problematik flutit upp närmare ytan. Det minerade området har kommit närmare. Jag tror dock inte att Vänsterpartiet behöver hantera denna problematik i officiella uttalanden.

Om Vänsterpartiet godtar Judiska Centralrådets syn att Vänsterpartiet behöver något slags internt åtgärdsprogram mot antisemitism så tror jag att man skjuter sig i foten. Då erkänner man ju att man har och har haft problem med antisemitism. Man skickar signalen att Judiska Centralrådets kritik är befogad. Och om Judiska Centralrådet återkommer och säger i media att Vänsterpartiet fortfarande inte uppfyller kravnivån så framstår det då som om detta är befogat. Vänsterpartiet blir på det här viset tvunget att framdeles dansa efter Judiska Centralrådets pipa för att inte delegitmera sig självt. Detta innebär i sin tur påtagliga risker för att man alienerar väljargrupper med ursprung i Mellanöstern och Nordafrika som då antingen går till Nyans, eller något mer livskraftigt och smartare upplägg, eller att dessa väljare då säger "äh, då är det lika bra att rösta på sossarna i stället som också viker ner sig för sionisterna men har en mer realistisk ekonomisk politik". Man riskerar också att förlora den mer idealistiska, omutliga typen av partiaktivister som inte låter sig köpas. I och för sig brukar väl kanske den här typen av människor ofta ha en mer skruvad, mindre realistisk bild av verkligheten, typ att det går att införa något som påminner om östtysk kommunism i dagens Sverige utan en rätt omedelbar systemkollaps. Men de har väl kanske ibland något slags moraliskt patos på sitt eget knyckiga sätt.


FORTSÄTTNING NEDAN

Del 2


FORTS



Den här mer idealistiska omutliga typen av människor är väl kanske också något Vänsterpartiet behöver mer än förr eftersom den gamla riksdagspensionen avskaffats och Vänsterpartiet dessutom infört en slags informell "partiskatt" som gör f d vänsterparti-riksdagsledamöter än mer ekonomiskt sårbara och därmed mer påverkbara för externa aktörer som t ex kan tycka att man bör lyda Judiska Centralrådet m fl samhällsauktoriteter. Man riskerar fler fall typ förre partisekreteraren och riksdagsledamoten Kenneth Kvist som väldigt oväntat - enligt vad jag förstått - blev av med sin riksdagsplats efter en mandatperiod och därmed inte hade säkrat tillräcklig pension. Resultatet blev, som jag uppfattar det, att han gjorde en officiell omsvängning i EU-frågan för att han skulle få något slags utredningsjobb av sossarna. Jag har hört att Kenneth Kvist internt av vissa ansågs vara partiets skickligaste debattör och ett tänkbart partiledarämne även om han egentligen inte var lika politiskt intresserad som de flesta andra i riksdagsgruppen. Han skall ha varit mer intresserad av att spela saxofon (eller trumpet?) och hålla på med bandy. Men eftersom han hade en fil kand i nationalekonomi och var relativt skärpt så behövde han inte samma engagemang för att göra väldigt bra ifrån sig i debatter och intervjuer. Jag vet också att han i en slutdebatt i SVT, tror det var 1988 eller 1991, var den som satt på "övervåningen" i TV-studion och gav Lars Werner lappar med någon slags käpp med en klämma längst fram. Så han bör ha ansetts ha haft koll på läget, typ, och vara rätt man att staga upp den rätt måttligt begåvade Lars Werner. Om en figur som Kvist kunde få sparken litet hur som helst bör nog även andra vänsterpartister kunna vara ängsliga för sin sysselsättning om politikerkarriären tar slut. Och då antar jag väl att extremt idealistiska och omutliga människor kan vara värdefulla. Jag tror att resultatet för Sverige blir ännu värre om vänsterpartisterna också förlorar det lilla oberoende i sin attityd som de haft jämfört med de andra partierna. (I och för sig har de väl dock redan i huvudsak sålt sin själ bl a genom att godkänna grundlagsfästningen av EU-medlemskapet.) Vänsterpartiet i George Soros-tappning är nog ännu värre än det vi har nu. Att avskaffa partiskatten och i stället tvinga riksdagsledamöterna att tvångsspara i en kapitalförsäkring hade väl också varit bra för att minska risken för George Soros-fiering.

Härligt att trycket ökar på vänstern. Alice Teodorescu Måwe (KD) kallar dem för "samtidens vänsternazister" och migrationsminister Johan Forssell (M) föreslår samtidigt att individer som saknar svenskt medborgarskap ska utvisas om de hyllar terrorgrupper.

Kommer bli svårt för övriga rödgröna mupp-partier att samarbeta med V efter detta.

Några grader högre än Nooshi Dadgostar kan man lugnt säga. Och Dan Bilzerian är nog främst en assimilerad vit amerikan även om han har armenisk bakgrund. Det finns någon konspirationsteori om mäktiga judar gjorde en annan amerikan med armenisk bakgrund, Kim Kardashian, till megakändis för att hon hade spelat in amatörporr med en svart rappare. Dan Bilzerian verkar dock främst ha haft vita porrmodeller i sin ensemble.


Varför ska detta överhuvudtaget vara en fråga för svensk inrikespolitik? Och varför ska Vänsterpartiet överhuvudtaget ha en utrikespolitik när de ändå aldrig kommer sitta i regeringen? Palestina är en gigantisk höger-psyop som varken har någonting med antisemitism eller mäktiga judar att göra, om man inte utgår från den antisemitiska konspirationsteorin att mäktiga judar vill ena Europas muslimer mot en gemensam fiende för att kunna fullborda Kalergi-planen. Planen kanske är att kvarvarande vitingar ska heja på Israel, och sedan när Israel har förintat halva Gazaremsans befolkning så ska muslimerna vända sig mot vitingarna och säga, "titta ni accepterade folkmordet, nu ska vi hämnas på er". Jag tror att politiker ska hålla ganska låg profil i den här frågan som man redan gör i östasiatiska länder. I Japan och Sydkorea förväntas inga politiker ha en åsikt om Mellanöstern. Men visst finns det en viss grad av hyckleri i att högerpartier i Västvärlden som förespråkar en tvåstatslösning i Mellanöstern aldrig erkände t ex KwaZulu.

Menar du att Nooshi pysslat med porr? Menar du i så fall att hon stått bakom kameran eller framför? Har svårt att tänka mig att hon skulle ha ett förflutet som porrmodell. Inte för att jag speciellt noggrant examinerat hennes kropp men jag har för mig att hon inte är speciellt attraktiv i det avseendet. Samtidigt verkar det ju som om kvinnor som verkat i porrbranschen kan bibehålla en attraktiv kropp rätt långt upp i åldrarna. Vet i och för sig inte hur det var med f d strippan Vänsterpartiet hade i riksdagsgruppen för 15-20 år sedan. Men topp-politikern "Inga" som Mona Fåna avpolletterade hade ju ännu i 45-årsålderna, vill jag minnas, en kurvig kropp och en figur som antydde plasttuttar eller någon slags push-up-BH e dyl. Gissar f ö att det var Liza Marklund som skvallrade för Måna Fåna om "Ingas" förflutna. Tvivlar på att Mona Fåna insåg vem "Inga" var när hon eventuellt läste "Makten, Männen, Mörkläggningen" av Deanne Rauscher.

Så nej, jag gissar väl att Nooshi inte pressats p g a något slags porr-förflutet. Tror mer på att hon är rädd för att bli kallad antisemit och därmed inte få något soft utredningsjobb - typ - av sossarna om politikerkarriären tar slut. Eventuellt vill hon också sitta i regeringen [även om jag tycker att en sådan strategi verkar korkad med tanke på att sossarna då bör tappa några procent (till de borgerliga partierna) liksom också senare även Vänsterpartiet som då blir mer förknippat med obekväma beslut]. Eventuellt kan också hennes kurdiska bakgrund spöka. Hon kan ha tänkt något typ att "om jag smörar för västsidan/Israel så ökar chanserna att få en egen stat samtidigt som oddsen försämras om jag protesterar för mycket mot behandlingen av palestinierna". Kurderna som idag i östra Syrien kontrollerar ett större landområde gör ju detta med USA:s hjälp.




Många muslimska och arabiska invandrare sympatiserar med palestinierna, om än kanske inte lika mycket som palestinierna själva och en del gammeldags vänsteraktivister av 70-/80-talstyp. De tar också ofta del av Mellanöstern-medier genom sina paraboler. Där kan de uppmärksammas på grejer typ svälten i norra Gaza som jag nämner i den här postningen:

https://www.flashback.org/showthread.php?p=89970489&posted=1#p89970489

Om svennarna förknippas med att heja på det här kan det komma surt efter. Och kanske är det detta du syftar på när du skriver nedanstående?





Den lösning jag tror mest på när det gäller europeiska nationalister/populister beträffande attityden i Palestina-frågan är väl att föreslå att palestinierna i grannländerna och internflyktingar som är kvar på Västbanken/Gaza köps ut med en saftig summa pengar. Då kan man väl kanske hålla invandrare från MENA på tillräckligt gott humör.

När det gäller vänstern tror jag väl att de framstår som svikare om de inte uppmärksammar grejer typ vad FN:s generalsekreterare påpekar i den Nya Dagbladet-artikel som jag länkar till i den länkade postningen ovan. Jag tror att Vänsterpartiet i litet högre grad skulle ha försökt förklara de dåliga relationerna med Judiska Centralrådet med den egna hållningen i Palestina-frågan. Vänsterpartiet skulle väl ha bättre möjligheter än SD att leverera en trovärdig, legitim förklaringsmodell till konflikten med Judiska Centralrådet. Min gissning är väl att man är tvungen att förbjuda medlemmarna att uttrycka vad som kan uppfattas som stöd för PFLP:s terroristklassade militära gren. Men man är inte tvungen att tiga om svälten i norra Gaza och de sannolika underliggande motiven för detta. Vad FN:s generalsekreterare säger bör man kunna lyfta fram när man pekar på ett problem, gissar jag.

Något som också förvånar mig är att ingen Palestina-vän föreslagit att man samlar ihop folk i norra Gaza i läger som drivs av FN eller EU och där folk garanteras mat och vatten mot att de går med på att hålla sig i dessa läger. Ingen mat lär då kunna hamna hos Hamas. Det borde gå att kunna sätta press på Israel för en sådan här lösning. Det här är ett exempel på initiativ som (v) kunde ha tagit utan risker, tror jag. Om man i lägren bara stoppat in kvinnor och barn (småpojkar under 12 år kanske) så borde det ha varit svårt för Israel att utmåla lägren som terroristnästen. I synnerhet med kontrollerad in- och utpassering. Äldre pojkar skulle kunna placeras i separata enheter. Jag förstår om sossar typ Lill-Morgan villigt ställer upp på att pressa (v) att ligga lågt när det gäller den här typen av initiativ. Dels för att gynna den egna post-politiska karriären och dels för att man inte vill att (v) skall "stjäla" MENA-röster i invandrartäta förorter nu när sossarna börjat avlägsna sig mer från Sten Anderssons och Pierre Schoris kurs i sådana här frågor. Men jag förstår inte till fullo (v):s motvillighet att exploatera det lilla handlingsutrymme man faktiskt har i de här frågorna.

Jag är inte så säker på att det är parabolblattarna som demonstrerar för Palestina. I så fall hade det väl varit dagliga massdemonstrationer för Gaza i Kairo och Casablanca, och det är det väl inte? Palestinsk nationalism är inte först och främst arabisk utan rysk. Det är ryssarna, eller rättare sagt marxisterna (marxism-leninismen dog aldrig 1991, den bara bytte kostym), som behöver en distraktion för att kunna bygga en totalitär världsstat. Det kan också vara därför som Vänsterpartiet och Nooshi Dadgostar personligen är så impopulär bland högern. Vänsterpartiet har brutit med Komintern, till skillnad från högern. När högern fördömer "vänsterns antisemitism" så är det inte först och främst antisemitismen man fördömer utan kätteriet. Det är som på 1990-talet när etablerad media letade med ljus och lykta efter vilsna tonåringar med nazistiska åsikter som man kunde intervjua. Målet var att fler vilsna tonåringar skulle bli nazister och idag vill man att liknande ungdomar ska demonstrera för Palestina. All utveckling sker genom dikotomier, och på 2020-talet vill pinstripemarxisterna att keffiyehmarxisterna ska vara så antisemitiska som möjligt så att de förstnämnda kan genomföra alla sina nödvändiga reformer utan opposition. I Sverige har högern idag infört obligatoriska språkdagis från tre års ålder. Det var ingen politisk debatt om det. Istället ville makthavarna att personer med arabisk bakgrund skulle gå ut och hata den enda västdemokratin där arabiska är ett officiellt språk. Men antisemitismdebatten kommer svänga inom några årtionden, då kommer det istället vara högern som förfäktar antisemitism som på den gamla goda tiden.

Del 1





Ditt inlägg har väl rätt mycket karaktären av "word salad". Men jag skall svara på det jag saxat ur ditt inlägg.

Mitt intryck är väl faktiskt att de stora medierna i princip lockade småkillar att bli nazister genom det sätt man satte de små nazistgrupperna och diverse företrädare på dagordningen. Det kan ha funnits flera orsaker till detta utöver sensationsvärdet. Man gjorde väl knappast detta för att hjälpa invandringsmotståndet med tanke på hur man i övrigt rapporterade. Ett underliggande motiv jag tidigare nämnt är väl att småkillar som pysslat med nazism blev solkade och sedan inte kunde sättas upp på valsedlar för mindre orumsrena partier. Mitt intryck är väl också att man behövde sätta fysiskt existerande nazism på dagordningen för att med större tyngd kunna koppla individer och partier som inte var nazistiska till nazismen genom att låta förstå att de var nazistliknande företeelser. Det var lättare att göra detta med livs levande nazister idag i stället för om nazismen bara upplevdes som en utländsk (tysk) företeelse på 30- och 40-talet. Om reportage om nazistpojkarna realpolitiskt hade gynnat invandringsmotståndet så är min gissning att den ansvarige redaktionschefen fått ett telefonsamtal som instruerat vederbörande att avstå ifrån sådana reportage.

Däremot håller jag väl inte riktigt med om att det var högern som var antisemitisk och vänstern som var pro-semitisk förr i tiden. I alla fall inte på ett mer medvetet plan och mer generellt. Man kan kanske tro detta eftersom högerpartier och liberala partier år 1933 släppte fram Hitler som rikskansler (vilket i sin tur gjorde att nazisterna kunde ta makten helt och göra sig oavsättliga). Vad det handlade om i Tyskland var väl dock snarast att kapitalägare och godsägare under depressionens botten valde en paniklösning för att få behålla sina tillgångar. Det man fruktade var att sossarna kommunisterna på depressionens botten antingen skulle tvångsinlösa tillgångar som på depressionens botten bara värderades till en bråkdel av sitt normala värde eller så helt enkelt bara konfiskera en massa egendom rakt av utan kompensation. Den här typen av scenario var antagligen mer påtagligt i Tyskland än i andra västländer eftersom den tyskbaltiska adeln i många fall bara fått behålla 5-10 % av sina gods när de baltiska staterna blivit självständiga och den tysk-etniska adeln i Ryssland förlorat rubbet efter revolutionen 1917. Sedan har vi den bolsjevikiska revolutionen i Bayern efter 1:a världskriget som nästan lyckades och under kort tid faktiskt innebar bolsjevikstyre i Bayern. Många förmögna människor förlorade också merparten av sina tillgångar under hyperinflationen i början på 20-talet (fast detta gällde kanske i än högre medelklassen som mer sällan ägde aktier utan bara hade sparkonton). Hotscenariot att förlora allt - eller merparten - av vad man ägde var mer påtagligt i Tyskland än i andra västländer. Detta är den sannolika förklaringen till den tyska storfinansens stöd till nazisterna under depressionen och att man till slut lät högerpartierna och de liberala partierna släppa fram en koalitionsregering ledd av nazisterna. Notera dock att detta sannolikt inte var en självklar lösning för storfinansen och de tyska borgerliga partierna. Det fanns ju ännu år 1933 en slags vänsterfalang i nazistpartiet (strasserister) med visst stöd inom SA som skulle kunna uppfattas som opålitlig. Och om man tar den uppenbara risken att ett auktoritärt styre införs och rättsstaten avskaffas så utsätter man ju sig själv och den egna förmögenheten för risker om man blir osams med den nya regimen. Notera här också att Fritz Thyssen efter ett tag blev osams med nazisterna och flydde till Paris. Han fick dock behålla sitt stålverk, om jag minns rätt. Antagligen förstod nazisterna att utan respekt för den privata äganderätten så skulle det inte bli några investeringar. Förmögna människor skulle då köpa guld och ädla stenar och gräva ner detta eller - helst - smuggla dessa tillgångar utomlands.

Jag tycker väl heller inte att det funnits någon väldigt tydlig tendens i Sverige att det förr i tiden, typ under mellankrigstiden, var så att borgerligheten var antisemitisk medan vänstern var medvetet uttalat pro-semitisk. Elof Eriksson fick ju sparken från Södertälje Tidning (Länstidningen i Södertälje) år 1925 efter 2 år som chefredaktör p g a sin antisemitism. Högerpartiet sparkade ut ungdomsförbundet på 30-talet som då blev nationalistorganisationen Sveriges Nationella Förbund. Vänstern blev väl bakvägen förknippad med pro-semitism p g a dessa starka motsatsställning till nazismen som i Tyskland liksom blev högerns redskap för att bibehålla kapitalismen i Tyskland. Det här kom väl också att påverka den världsbild där nazism blev "högerextremism" liksom även andra former av nationalism. Den nazistiska retoriken om "den judiska bolsjevismen" konsoliderade antagligen den här bilden av verkligheten.

Indirekt var väl också den yttersta vänstern lierad företrädare för judiska intressen eftersom Jacob Schiff m fl finansierade Lenins och Trotskijs revolution. Frågan är om den biten var synlig för den svenska vänstern. Att Olof Aschberg hade en privat bank med 700 anställda i Moskva på 20-talet bör vänstern ha varit medveten om. Men de som lät Aschberg tvätta det guld bolsjevikerna knyckt i Ryssland var ju det borgerliga och socialdemokratiska etablissemanget. (USA:s regering lät ju också Jacob Schiff hållas trots att hans finansieringspaket för Trotskij var runt 20 miljoner USD, alltså runt 2 miljarder svenska kronor idag.) Jag har själv en bok utgiven på ett vänsterförlag på 70-talet där Aschbergs bank i Moskva nämns i förbigående i en positiv kontext. När det gäller vänstern på kontinenten under mellankrigstiden så vet jag väl inte om man kan kalla Coudenhove-Kalergi för vänster även om han uttryckte beundran för Trotskij och hade honom som någon slags idol i Praktischer Idealismus [i Praktischer Idealismus var det förresten raklare rör än idag, där fanns inga dimridåer/omskrivningar av typen "mångkultur" eller "motverka antisemitism", utan där kunde man hitta formuleringar som "Eurasisch-Negroid Zukunftsrasse" (eurasisk-negroid framtidsras) samt "Adelsrasse" och "Führerrasse" som beskrivning av judenheten]. Man kan f ö notera att Coudenhove-Kalergi i introduktionen till boken Pan Europa lyckats få borgerliga europeiska politiker att stödja hans idéer. Han verkar också direkt efter publiceringen av Praktischer Idealismus fått finansiering av sin Pan Europa-rörelse av några judiska bankirer som finns namngivna i hans memoarer. Coudenhove-Kalergi är väl på sätt och viss en bra representant för länken mellan forna tiders trotskism och den modern Neocon-rörelsen som grundades av barn till mellankrigstidens trotskister.

Jag vet inte om man skall inrangera Ture Nerman i samma fack som Coudenhove-Kalergi. Jag tror inte det. Snarare påminner han om en modern folkpartist/liberal i vänstertappning. Han skrev en bok om Crusenstolpes kravaller där det väl framgår att han såg ner på Crusenstolpe och pöbeln som skanderade "Judarna, Skogman och Nerman" (politikern Nerman var inte släkt med Ture Nerman själv). Kommer här också osökt att tänk på hur en ung Bo Hammar (v) i någon slags memoarer beskrev hur han var med och drev med Ture Nerman genom att be honom läsa någon av sina hyllningsdikter till Stalin i samband med att han höll något slags föredrag med frågestund. Som jag förstod det märktes det att Nerman skämdes för vad han tidigare skrivit. Det sistnämnda för osökt mina tankar in på frågeställningen vilken grad av medvetenhet folk inom vänstern har om hur verkligheten fungerar. Mitt intryck är väl att utpräglat idealistiska människor - politiskt troende människor - i snitt har en mer påtaglig konfirmations-bias och ett starkare filter för den information man tar in än utpräglade karriärist-politiker som sätter upp fingret i luften, noterar att eventuella tendenser till litet antisemitism anses allvarligare än att stoppa hjälpsändningar till norra Gaza och låta folk svälta ihjäl där och därefter tänker "aha, judarna bestämmer, då gäller det att anpassa sig till detta och smöra för judarna". Politiker typ Kristofer Lundberg är väl sannolikt i mindre grad än ledande vänsterpartister karriärpolitiker även om en typisk vänsterparti-politiker sannolikt är mindre karriärist än en sosse, liberal eller moderat. Kanske har vi en rätt hög grad av korrelation mellan graden av karriärism och hur mycket man är beredd att smöra för Israel (även om det naturligtvis finns flera påverkande faktorer)?


FORTSÄTTNING NEDAN

FORTS


Del 2


Tror jag också måste nämna litet om det här med judiska bankirer och vänstern i Sverige. Man skulle ju kunna tro att eftersom judiska bankirer finansierade bolsjevikerna i Ryssland så bör de också ha finansierat Vänsterpartiet/VPK och dess föregångare. Så verkar dock inte ha varit fallet. Otroligt nog skall faktiskt Handelsbanken ha sett till att hålla Vänsterpartiets föregångare flytande när man stått på randen till konkurs och behövt låna pengar inför valrörelser, typ. Om Vänsterpartiet släpper in någon forskare i sina arkiv så kan man kanske få detta bekräftat. Och få en förklaring till det hela. När Vänsterpartiets föregångare under 40-/50-talet fick billig olja från Sovjet för att kunna driva en mackkedja så var väl den uttalade kopplingen mellan bolsjevism och judendom borta. Stalin verkar ha blivit osams med judenheten runt år 1950 av någon anledning. Senare blev också Sovjet den främsta understödjaren av Israels motståndare Syrien. Man kan väl misstänka att stora delar av vänstern i samband med detta drogs in i en mer Israel-kritisk hållning. Den mer påtagliga kopplingen mellan vänstern och pro-palestinism verkar dock ha kommit i samband med FNL-vågen. Att stödja palestinierna som i snitt var mer mörkhyade än judarna (som var lierade med USA) blev ungefär som att stödja just FNL, ANC i Sydafrika (inkl dess militära gren) och vänsterrevolutionära rörelser i Sydamerika. Mitt intryck är väl att vänsterns stöd till palestinierna de senaste 55 åren i hög grad varit något som skett automatiskt p g a den fålla man letts in i. Det är ju klart, en del kan ju ha gjort ett mer medvetet ställningstagande, eller kommit att engagera sig speciellt i Palestina-frågor efter att man blivit en del av vänsterrörelsen. Att vänsterstöd till palestinierna närmast skulle ha karaktären av någon slags naturlag tror jag dock inte på. Jag har också för mig att en del svenska kommunister for och arbetade på kibbutz så sent som i början på 70-talet. Poängen med detta kan kanske ha varit att kibbutzerna stod för en socialistisk form av jordbruk. Man slutade väl kanske med detta när man börjat uppmärksammas på att jordbruksmarken i de flesta fall tidigare tillhört palestinier.

Jag har tidigare också diskuterat (v)-ledaren Nooshi Dadgostars eventuella bevekelsegrunder. Hon är själv kurd och kurderna anses väl generellt ha en slags gruppkonflikt med turkar och i viss mån även araber. Kurderna ockuperar en del av nordöstra Syrien med hjälp av USA. Frågan är i vilken grad Nooshi på det känslomässiga planet innerst inne ser USA och västblocket som någon slags allierad och araberna som någon slags motståndare (Syrien är ett arabland och Israels fiende).

En annan intressant fråga är om partisekreteraren Aron Etzlers efternamn har det typiska tyska ursprunget eller om det i hans fall är fråga om förfäder som är en av de fåtaliga exemplen på judar med efternamnet Etzler. Efternamnet Etzler skulle väl närmast kunna jämföras med det svenska efternamnet Olin som i regel bärs av individer med svensk, kristen bakgrund men också i ett fåtal fall bärs av personer med judisk bakgrund. Är Aron Etzler i stället av litet tysk härkomst antar jag väl att han av den anledningen blir mer angelägen än andra att hålla allt som eventuellt kan påstås vara antisemitism på avstånd.

Och det här kan man du sätta in i ett modernt perspektiv med den lag träder i kraft fredagen den 8 november som i praktiken innebär att de pensionärer som har fått kalla handen när de försökt sätta in sedelbuntar på bankkonton nu även kommer riskera att få andra ägodelar beslagtagna. På det har vi nystiftade lagar om buggning utan brottsmisstanke och snart även häktning utan brottsmisstanke. Det kommer förr eller senare bildas opinion mot dessa lagar, och frågan är vilka ska högern skylla på i det läget. Jag tror att hysterin kring "vänsterns antisemitism" har fler förklaringsmodeller än att mäktiga judar styr världen. Jag förnekar inte att det finns mäktiga judar som styr stora delar av den globala ekonomin, men jag tror även att högern vill att antisemitismen ska inkuberas hos vänstern så att de själva kan plocka upp stafettpinnen när ovanstående lagar börjar ifrågasättas.