Citat:
Jodå, det är alltså glaciärer ovanpå gran som man hittat, och därför som man menar att dessa Fulu-glaciärer måste ha varit av yngre datum och inte alls så gamla som "istiden."Norrmännen är duktiga på skandinaviska glaciärer (eller ”Isbre”, eller ”Bre” som det heter på norska). De
forskar en hel del och har även ett Bremuseum vid Jostedalsbreen, som är Skandinaviens största glaciär: https://www.visitnorway.se/listings/...museum/245684/
Deras kartläggning av de skandinaviska glaciärerna är intressant. De senaste 1500-2000 åren har glaciärerna omväxlande växt och krympt, till synes utan korrelation med klimatet i stort. Detta beror bl a på nederbördens omfattning och i vilken form den faller. Om det snöar kraftigt några vintrar i rad samtidigt som temperaturen stannar under nollan så växer glaciärerna till kraftigt. Om det däremot är dåligt med nederbörd, eller om den faller som regn, så krymper glaciärerna ganska snabbt.
Ett exempel är Nigaardsbreen, en av Jostedalsbreens utlöpare, som drog sig tillbaka ett par kilometer mellan slutet av 1700-talet och 1970-talet. Därefter växte den ett par kilometer på bara 25 år, trots den globala uppvärmningen. Därefter (från cirka år 2000) har den dragit börjat dra sig tillbaka igen.
Om jag inte minns alldeles fel var det en ganska kraftig tillväxt på många skandinaviska glaciärer någon gång runt 5-600-talen, när temperaturen sjönk markant efter vad man numera tror var ett eller flera gigantiska vulkanutbrott. Vem vet, kanske bildades det mindre glaciärer även runt Fulufjället då.
Men eventuella glaciärer vid Fulufjället kan inte ha täckt fjället eftersom det, på översta delen, växer granar vars rotsystem är flera tusen år gamla.
forskar en hel del och har även ett Bremuseum vid Jostedalsbreen, som är Skandinaviens största glaciär: https://www.visitnorway.se/listings/...museum/245684/
Deras kartläggning av de skandinaviska glaciärerna är intressant. De senaste 1500-2000 åren har glaciärerna omväxlande växt och krympt, till synes utan korrelation med klimatet i stort. Detta beror bl a på nederbördens omfattning och i vilken form den faller. Om det snöar kraftigt några vintrar i rad samtidigt som temperaturen stannar under nollan så växer glaciärerna till kraftigt. Om det däremot är dåligt med nederbörd, eller om den faller som regn, så krymper glaciärerna ganska snabbt.
Ett exempel är Nigaardsbreen, en av Jostedalsbreens utlöpare, som drog sig tillbaka ett par kilometer mellan slutet av 1700-talet och 1970-talet. Därefter växte den ett par kilometer på bara 25 år, trots den globala uppvärmningen. Därefter (från cirka år 2000) har den dragit börjat dra sig tillbaka igen.
Om jag inte minns alldeles fel var det en ganska kraftig tillväxt på många skandinaviska glaciärer någon gång runt 5-600-talen, när temperaturen sjönk markant efter vad man numera tror var ett eller flera gigantiska vulkanutbrott. Vem vet, kanske bildades det mindre glaciärer även runt Fulufjället då.
Men eventuella glaciärer vid Fulufjället kan inte ha täckt fjället eftersom det, på översta delen, växer granar vars rotsystem är flera tusen år gamla.
Man har ju funnit motsvarande fynd i Norge, och det finns även textkällor från bla Nigårdstungan, som det skrivits om i tråden här.
Dvs under Lilla istiden växte den till sig och slukade några (nio stycken mera exakt, tydligen) gårdar under sin framfart.
Skillnaden mellan de norska glaciärerna (inte bara tungorna) och glaciärspåren vid Fulufjället, är ju att glaciärerna är i stort sett helt borta i Fulufjället, med några legor som enda kvarvarande rester.
Detta har betydelse med tanke på hur glaciärer egentligen beter sig, och hur de "lever."
Det behövs en central claciär, en kåpe, som blir påfylld - eller inte -- och som därefter matar ut sitt överflöd genom glaciärtungorna.
Och Fulufjålet har ingen sådan kvar.
Det enda som finns kvar är spåren efter retirerande glaciärtungor.
Och, återigen, det som jag menar gör Fulufjällets glaciärspår så intressanta för mig, är ju att de i stort sett inte alls eroderat bort, utan ser ut som om glaciärtungan alldeles nyss försvunnit.
Överallt annars man tittar är sådana spår antingen kopplade till en retirerande glaciärtunga (och är då ganska så "färskt" avsatta) eller så är de i stort sett helt borta och man ser bara spår i form av sten och grus i marken.
Fulufjällets sista suck borde alltså ha inträffat för "inte så jättelänge sedan."
Det är ju inte låg årstemperatur i sig som skapar, eller upprätthåller, glaciärer - utan det är mängden snö som faller.
Ju mer snö som faller en säsong, ju svårare blir det för sommaren att lyckas smälta bort allt igen, innan det är dags för ett nytt lager snö när nästa säsong börjar.
Fulufjället matades ju av Atlantens nederbördsområden, som borde ha varit större än normalt för att glaciärer överhuvudtaget skulle kunna börja växa till sig just där.
Och, det är väldigt intressant att titta på mängden aerosoler i atmosfären, från borrprover på Grönland, under de senaste 150.000 åren.
Det eftersom topparna passar så perfekt in i istidens utbredningsfaser, början och slut, osv.
Tex i följande artikel: https://www.sciencedirect.com/scienc...12821X96001379
Perioden från ca 25000 år sedan och till ca 10000 år sedan, som alltså inkluderar både istäckets allra största utbredning, liksom slutet vid Yngre Dryas - och det stora, långa varmare mellanrummet ända tillbaka till för runt hundratusen år sedan (då en tidigare stark nerisningsperiod slutade, som hade varat under lång tid.
Dvs dessa både is-perioder går alltså att sammankoppla Direkt till plötsliga, och extremt stora, aerosolutsläpp i atmosfären, bestående av metaller såsom järn och bly, koppar, osvosv.
Det var dessutom Långvariga aerosolutsläpp, som alltså varade i mer än tusen år.
Det är med andra ord svårt att blunda för det då, när vi tänker på sådant som orsakerna bakom istiden, istiderna.
För sambandet är ju direkt, och uppträder aldrig utan korresponderande stor nedisning.
Betyder det då att de förklaringar som brukar vara i omlopp, att istiderna hade att göra med astronomiska förutsättningar, snarare än kaotiska utsläpp här på Jorden, antingen massiva, långvariga vulkanutbrott och/eller stora, återkommande meteoritnedslag, -bombardemang.