Amfetaminbetingad lokomotorisk (eller beteendemässig) sensitisering är ett fenomen där upprepad, intermittent användning av amfetamin gradvis förstärker drogutsöndringens motorstimulerande effekter. Denna ökade känslighet drivs av långvariga neuroplastiska förändringar i hjärnans mesokortikolimbiska dopaminsystem..
Forskning om amfetamin, lokomotoriska effekter (hyperaktivitet/rörelsedrift), psykos och tolerans visar på ett komplext samspel mellan dopaminpåslag i hjärnan och nervsystemets anpassning. Studier visar att medan användare utvecklar tolerans mot drogets euforiska effekter, upplever de ofta omvänd tolerans (sensitisering) när det gäller psykos och lokomotorisk hyperaktivitet.
Lokomotoriska effekter (Sensitisering vs. Tolerans)
Sensitisering: I djurmodeller leder kroniskt, periodiskt bruk av amfetamin till omvänd tolerans för lokomotoriska (rörelserelaterade) effekter. Detta innebär att hjärnan blir alltmer känslig för drogutsöndringens motorstimulerande egenskaper. Användare utvecklar vanligtvis tolerans mot de uppiggande och lustfyllda effekterna. Det krävs då högre och tätare doser för att nå det första "ruset".
Beteendemässig sensitisering (omvänd tolerans): Paradoxalt nog blir de nervbanor som styr lokomotion (okontrollerade rörelser, vankande, repetitiva stereotypa beteenden) och psykos mer känsliga över tid. Hos en sensitiserad person kan även små doser utlösa allvarliga psykotiska tillstånd.
Stereotypi: Sensitisering orsakar svår hyperaktivitet samt fokuserade, repetitiva "stereotypier" (t.ex. konstanta huvudrörelser eller tvångsmässiga orala beteenden).
Neurobiologi: Detta speglar långsiktiga förändringar i hjärnans belönings-, motorik- och beslutstagandebanor, såsom de mesolimbiska och nigrostriatala bansystemen
Så sker sensitiseringen
Dopaminpåslag: Sensitiseringen inleds med att dopamin frigörs i nucleus accumbens—hjärnans belöningscentrum.
Mottagarförändringar: Med tiden leder upprepad exponering till att de dopaminerga nervändarna blir hyperreaktiva. Hjärnan uppreglerar vissa receptorer (såsom D1-receptorer i striatum) och blir extremt känslig för dem, vilket kraftigt ökar överföringen av synaptiskt dopamin.
Ventrala tegmentområdet (VTA): VTA, som skickar dopamin till nucleus accumbens, genomgår strukturella förändringar. Detta leder till ökad excitabilitet och känslighet i nervcellerna.
Korssensitisering: Individer som utvecklar sensitisering mot amfetamin kan även visa en överdriven beteendereaktion på andra stressfaktorer eller psykostimulantia, som kokain.
Långvariga effekter: När dessa neurologiska förändringar väl har skett kan de kvarstå i månader eller år efter den sista dosen. Relevans inom medicin och beroendeI djurmodeller anses denna gradvisa sensitisering av motoriska kretsar spegla hur psykostimulantia ökar sårbarheten för drogsug, beroende och drogutlöst psykos.
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
