Vad gör man åt anhöriga som trasslat in sig med kriminella?

Visst, men hur bra konsekvenstänk brukar kriminella ha? Många av dem åker ju fast gång på gång. Det är ju topparna som klarar sig undan. De smarta.

TS kanske inte uppskattar tanken på att själv bli hotad och utpressad på släktingens skuld, vilket ju inte är precis ovanligt.

Hur gick det med dig? Har du kunnat sova bättre nu så här två år efter att du skrev tråden? Fick du utstå otrevligheter pga din släkting?

När jag läste tråden var det detta jag tänkte mest på. Din släkting hade jag inte mycket hopp om, men din situation hade ändå potential att förbättras.

Jag hade i ditt fall.

Kontaktat någon linje för missbruk. Kanske rör det sig om diagnoser. Autistiska personer har lätt att fastna i saker. Därefter får ni eventuellt kontakta försäkringskassan och söka bostadsbidrag för att han har skulder och kanske förklara att dem är kriminella.

Sedan får ni aktivt hitta en plan där personen kontrolleras hårt för att inte falla tillbaka i missbruk. På nätverket kan ni blockera alla former av spelsidor. Man kan även blockera sociala medier. Ta bort alla appar som framkallar beroende.

Hitta grundorsaken till beroendet. Mår personen dåligt, autistisk eller fastnad i ett dåligt mönster.
Du kan även kontakta kommunen och anmäla din vän som du tror far illa. Personen har svårt för att ta hand om sig själv på ett vanligt sätt.

Fast de har ju uppenbarligen varit framgångsrika nog att kunna låna ut större summor till din släkting.

Det har gått bra. Inga repressalier för min del. Nytt arbete med betydligt högre lön också.

Flera gäldenärer har lånat ut pengar under 20 års tid. Fått igen pengar och lånat ut igen till allt blev kaos. Det kommer ju en dag då missbruket tar över och skulderna hopar sig såpass att det blir fullständigt ohållbart och alla livlinor är kapade. Där hamnade släktingen.
Men det är bara en tidsfråga innan det blir samma kaos igen.

H#n vill inte bearbeta sitt missbruk. Vägrar antabus, vägrar berätta varför det krökas. Kommer med usla bortförklaringar. Så har det varit hela tiden.

Blir av förståeliga skäl kränkt och förbannad (hyperaggressiv) när man säger att det måste bli ett slut på krökandet, lånandet, prioritera bort cigg osv. Säger jag "köp nikotinplåster" får h#n utbrott. Det finns ALLTID ursäkter till ALLT och det slutar ofta med "ja men du är ju världsbäst. Du vet allt".

Jag har sagt "bara du kan bestämma dig för att förändra ditt liv. Du kan få hjälp och har fått mer hjälp än någon jag känner men du kastar bort allt och pissar folk i ansiktet när du blåser dem på pengar och ljuger. Du är inte dum eller dålig men du är opålitlig och saknar all form av konsekvenstänk. Det straffar sig. Vad gör du när du blir avhyst för att du inte kan betala hyran?"

Alla de som kunde hjälpa vederbörande ekonomiskt eller med att hyra ut ett rum har skrämts bort. Nu står h#n ensam när något händer för jag kan inte och kommer inte offra min vardag och förstöra mitt liv för att hjälpa till mer. Jag har fått kämpa i kraftig motvind i den brantaste jävla uppförsbacken man ens kan föreställa sig.

Det var först i slutet av förra året jag fick hjälp av vänner när det var absolut kris och de var övertygade om att de alldeles snart skulle få beskedet att jag hittats död.
Men jag betalar också igen som utlovat. Utan lögner och ursäkter till förmån för fylleslag och uteliv.

Det finns någon sorts gräns för hur långt man kan sträcka sig för att hjälpa innan det straffar sig för hårt för en själv. Jag tänker inte hamna där efter allt kämpande. Flera har sagt att vissa måste nå rock bottom innan de kan vända situationen men då måste det också finnas någon sorts grundläggande insikt i grundproblematiken. Inte bara en massa ursäkter.

H#n har egentligen aldrig behövt ta konsekvenserna tidigare. Skulder har lösts tillfälligt med nya lån och det finns en massa saker att berätta som jag bara inte kan dela med mig av. H#n har dock haft enorm tur som inte råkat illa ut rent fysiskt än för lånar man av fel personer och blåser dem så brukar det sluta våldsamt och smärtsamt.

Folk med missbruk, psykisk ohälsa eller annat som går ut över en själv håller man sig borta från. Även om det är släkt. Blod är inte tjockare än vatten. Självbevarelsedrift väger tyngre, alltid.

Ja, det finns inget egenvörde i att låta sig dras med ned i träsket. Martyrskap är meningslöst.