Hur kört är det?

(mod får gärna flytta ifall felpostat, var inte säker på var det skulle passa)

Är 99% säker på att min partner sedan 5 år tillbaka är påväg att lämna mig (baserat på hur vi nu har en "paus" i vårt förhållande och hur han pratar överlag). Det är upp till honom, han har sina behov och kan jag inte tillfredsställa dem så är det ju bara elakt att tvinga honom stanna. Med det sagt är jag mer än villig att göra allt vad som krävs för att få det att funka. Det är dock inte varför jag skriver detta inlägg.


Ifall allt går åt helvete med det förhållandet, hur körd är jag? Jag är en autistisk kvinna på 30 år som gillar mjukisdjur, dator/tvspel (tänk Elder Scrolls, Terraria, Minecraft, Stardew och så vidare. Allt möjligt), femdom, matlagning, djur och natur, virkning, "nördgrejer", många saker.

Är också en furry, har aldrig haft ett riktigt jobb pga mentala hälsoproblem, men med en förstående partner är jag mer än villig att göra mitt bästa för att det inte skall kännas som att han/hon är en psykskötare. Har äntligen lyckats börja studera igen och hade hoppats på att flytta in med min nuvarande (antagligen snart ex)partner efter att det var klart. Hade lagt alla mina slantar på att vi skulle flytta ihop i hans hemland (någonstans i västra europa) och "close the gap" som de kallar det i långdistans-sammanhang.

Det känns som att om han lämnade mig skulle jag vara helt körd. Ingen skulle någonsin vilja ta i mig med tång ens, för att jag är för konstig och barnslig. Jag vet inte vart jag ska vända mig för att en dag kanske hitta en ny partner.

Har inga barn sedan tidigare, har aldrig legat runt (body count på 3), är inte en landval, har inga dyra vanor eller hobbyer, är liberal i många anseenden men ifrågasätter hejdlös/kravlös massinvandring och "transkvinnor är kvinnor"-vanföreställningar, men är bara så förbannat underlig. Jag älskar att gnaga på min partner. Dumma smeknamn. Dejtkvällar som består av "vi stannar hemma, beställer pizza, och kör något co-op spel hela kvällen". Såna grejer.

Hur kört är det?

Avseende ditt nuvarande förhållande kan jag inte uttala mig. Men avseende att skaffa en ny partner framöver med samma eller liknande intressen är troligtvis inga problem. Det finns betydligt fler manliga autister än kvinnliga vars dröm är att hitta en kvinna som fungerar på ett liknande vis. Det beror nog mer på dina krav, särskilt avseende utseende. Det blir nog svårt att hitta en autistisk pojke som har dina intressen samtidigt som han ser ut som Kinnaman i snabba cash. Men nöjer du dig med en gamer/programmerare som kan tillfredsställa dina stanna-hemma behov så bör det inte vara några konstigheter.

Inte kört alls.

Gå på furryconvent och träffa folk med liknande intressen så går det nog fort. Du ska intre vara kvar i något du inte trivs i för att ovissheten utan personen är läskig.

Finns massor av aspis-snubbar med exakt samma intressen som du som kommer se dig som jordens kap

F ö är "långdistans-förhållanden" inte riktiga förhållanden.

Du borde slänga din kille åt helvete.

Vadå inte tillfredsställa hans behov?
Knullar ni aldrig eller är det de du menar?

För dig är det inte kört att hitta en ny, finns extemt många med samma intressen.

Problemet här är att ni har ett distansförhållande vilket i sig aldrig håller.

"gillar mjukisdjur, dator/tvspel (tänk Elder Scrolls, Terraria, Minecraft, Stardew och så vidare. Allt möjligt), femdom, matlagning, djur och natur, virkning, "nördgrejer", många saker."

Där flög söndagskaffet ut över soffan. Tror jag snor den till tinder faktiskt, en massa helylle intressen med ett litet oskyldigt "dom" mitt i.

Ont.: Inte det minsta körd. Varenda dataspelspojke upp till din ålder går igång på dominanta mjukisdjur.

Yep, det är kört!

Lika barn leka bäst.

Och att ha/ta pause är (iaf för mig) som att det är slut. Men vederbörande vill/vågar inte säga det och vill ha kvar som reserv ifall något inte dyker upp.

Du förstår väl att hon är fet?


Varför studerar du om du har mentala problem som gör att du inte kan ha ett jobb? Skäms du inte förä att du stjäl skattemedel som är tänkt till de som ämnar jobba och göra rätt för sig och bygga upp Sverige?

Om du nu tvunget vill leva på andra istället för att göra rätt för dig, kan du inte göra det på ett lite mindre vidrigt sätt som går ut maximalt över andra? Självklart finns det jobb du skulle kunna ta, om än deltid, om du bara hade självrespekt nog.

1. Förmodligen den mest genuina självbeskrivningen jag någonsin läst. Du skulle smälta många mäns hjärtan med detta. Både med och utan NPF-diagnoser.
Många har spel och nördgrejer som intressen idag.

2. ”Paus” i ett långdistansförhållande (så tolkade jag det) är oftast ett rätt kasst tecken tyvärr. Jag lider med dig. Det är jobbigt att få sitt hjärta sänkt.

En kvinna är aldrig körd. Släng honom åt helvete, ta några bra bilder och regga dig på valfri dejtingapp.

Hon kan verkligen hitta sin plats i samhället senare. Att hon börjat studera är ett framsteg i sig. Det är ingen omöjlighet att hon vare sig hittar ett arbete som fungerar i framtiden eller en ny partner. Jag tror att vad jag betalar i skatt i månaden täcker hennes inkomster per månad, och jag betalar det mer än gärna.

Okvalificerade arbeten är ofta svårare för någon med mer högfungerande autism (vad man nu vill kalla det, den variation som tidigare kallades asperger som väl nu mer kallas autism nivå 1), studier och att arbeta inom ett mer akademiskt arbete är oftare lättare, hur motsägelsefullt det än låter.