Idag var jag hos tandläkaren och jag är upprörd och förbannad efter varje besök som sitter i länge…
Hon är glad och vänlig när man kommer, men så fort man har satt sig i stolen sätter hon igång med sitt prat i en timme utan uppehåll.
Det handlar dels o hur riskfylld min tandstatus är och att tandhhygienen har misskötts av mig ( som hon ser det – jag använder både eltandborse och tandstickor).
Efter att ha stuckit hårt i alla tandhalsarna och röntgat går igenom varje tand hon ser som problematisk och målar upp skräckscenarier om hur illa det kan gå i framtiden med den tanden och den tanden o.s.v.
Man får en mycket mörk bild av framtidsutsikterna. Om hälften av tiden går åt till att i olycksbådande ton beskriva de problematiska tändern så går resten av tiden åt med stränga förhållningsregler om vilka ”verktyg” jag måste använda för att hålla rent och annars går det åt helvete. Du förstår, käkbenet ätr förstört här och här så tänderna kan falla ut. (När kommer det att ske frågar jag. Tja det vet man ju inte, kanske aldrig…).
Jag får förebråelser för att jag inte gått till tandhygienisten (som pinar livet ur mig med sin hårdhänthet så att man har ont i tre dagar efteråt). Jag tvångsbokas för en tid hos tandhygienisten och att säga nej finns inte på kartan.
Det känns inte som en tandläkare som jobbar åt mig mot ersättning, utan som någon som vill ha mig i sitt grepp och kommendera och förebrå mig.
Jawohl mein Kommendat får jag lust att säga.
Ska det vara så hos tandläkaren?
Ska jag byta tandläkare?
Har den nye tandläkaren i så fall rätt att få ut mina tandläkarjournaler och röntgenbilder?
Hon är glad och vänlig när man kommer, men så fort man har satt sig i stolen sätter hon igång med sitt prat i en timme utan uppehåll.
Det handlar dels o hur riskfylld min tandstatus är och att tandhhygienen har misskötts av mig ( som hon ser det – jag använder både eltandborse och tandstickor).
Efter att ha stuckit hårt i alla tandhalsarna och röntgat går igenom varje tand hon ser som problematisk och målar upp skräckscenarier om hur illa det kan gå i framtiden med den tanden och den tanden o.s.v.
Man får en mycket mörk bild av framtidsutsikterna. Om hälften av tiden går åt till att i olycksbådande ton beskriva de problematiska tändern så går resten av tiden åt med stränga förhållningsregler om vilka ”verktyg” jag måste använda för att hålla rent och annars går det åt helvete. Du förstår, käkbenet ätr förstört här och här så tänderna kan falla ut. (När kommer det att ske frågar jag. Tja det vet man ju inte, kanske aldrig…).
Jag får förebråelser för att jag inte gått till tandhygienisten (som pinar livet ur mig med sin hårdhänthet så att man har ont i tre dagar efteråt). Jag tvångsbokas för en tid hos tandhygienisten och att säga nej finns inte på kartan.
Det känns inte som en tandläkare som jobbar åt mig mot ersättning, utan som någon som vill ha mig i sitt grepp och kommendera och förebrå mig.
Jawohl mein Kommendat får jag lust att säga.
Ska det vara så hos tandläkaren?
Ska jag byta tandläkare?
Har den nye tandläkaren i så fall rätt att få ut mina tandläkarjournaler och röntgenbilder?