GertBenny ska bli starkare än någonsin

Min sömn är piss. Sover 4 - 5 timmar per natt i snitt. Men ändå blir jag starkare och starkare. Tror jag i alla fall. Har mycket stress med i livet just nu. Som ska vara dåligt för styrka. Som jag själv trott och predikat. Jag börjar mer och mer inse att vad man tror och ens inställning är viktigare. Inte så att man kan bortse från självklarheter så som att äta tillräckligt, vila mellan passen och så vidare. Men att kroppen på något sätt blir "svag" om man går runt och tror att man gjort massa saker som är dåligt just för gymmet. Gäller även andra aspekter i livet. Just nu har jag nog aldrig varit så "dålig" när det kommer till saker som ekonomin, sociala relationer, boende och allt det där - men mår mycket bättre än för typ 10 - 15 år sen när jag bodde i bostadsrätt, tjänade bra, söp med vänner varje helg och allt det där. Jag tror mycket beror på att jag är mindre av en "pussy" eller mess numera rent mentalt. Fast jag rent objektivt har det sämre än jag haft det i hela livet. Men det är materiella saker! Skit samma. Livet är gött ändå fast man är en fattig loser

Eftersom jag snittat 4–5 timmars sömn de senaste veckorna har jag gått runt som i en dimma. Därför glömde jag givetvis min telefon på gymmet.

Så jag fick be min bror, som jag sporadiskt chattar med på Whatsapp, att ringa den. Sedan fick jag gå tillbaka till gymmet, arg och stressad, eftersom man numera har typ hela sitt liv i mobilen – BankID, kort och allt möjligt.

Under de senaste åren har jag utvecklat en ganska cynisk syn på andra människor. Antagligen för att jag, av olika orsaker, blivit allt mer ensam. Min inställning har ofta varit att alla skiter i alla andra. Vilket är en dum inställning, eftersom jag egentligen vet att den inte riktigt stämmer.

Väl på gymmet började jag fråga runt och fick hjälp av alla jag pratade med. Folk ringde mobilen, hjälpte mig leta, och till slut frågade jag en äldre herre som glatt berättade att den låg bakom disken, enligt personalen som stått där tidigare. Jag fick till och med låna hans telefon och gå upp till receptionen på ovanvåningen, ifall mobilen inte längre skulle vara kvar där, så att jag kunde ringa ägaren av gymmet och se om han kunde hjälpa. Bara så där lånade den äldre mannen ut sin mobil till en främling.

Det kanske låter banalt, men där och då insåg jag att jag är en dåre när jag är så negativ till andra människor. Frågar man om hjälp så får man hjälp av de flesta.

Tänk på det, ni som kanske mår dåligt eller går runt med en mörk syn på människor. Fråga om hjälp.

En annan sak som denna fadäs ledde till var att jag ringde upp min bror för att säga att jag hittat mobilen och tacka för hjälpen. Det slutade med att vi pratade i ungefär 45 minuter om allt möjligt.

Han ska snart bli pappa. Han är dessutom vrålstark i bänkpress och siktar på 200 kilo. Snart 40 bast och helt naturlig. Just nu kör han 5 x 5 på 160 kilo som stående schema. Vi tränade en del tillsammans för nästan tio år sedan, och redan då gjorde han en etta på 170 kilo. Jag har ingen anledning att tro att han överdriver – vi delar samma starka gener och han har tränat större delen av sitt liv.

Så i slutändan var det nog bara bra att jag tappade mobilen.

Det är egentligen det jag vill säga med den här texten. Plus att jag borde sluta ha den på ljudlöst läge hela tiden, så man kan höra den, när någon ringer hehe.

Trevlig helg!