Uppvaktning undanbedes

När jag var yngre så tyckte jag att det var ganska töntigt med all "uppvaktning undanbedes" i tidningen. Brukar finnas bland de sista sidorna i alla lokalblad bland fliken bland alla andra födelsedagsbarn.

Ett sånt där barnsligt tjurigt beteende. Dessa personer måste vara väldigt bittra tänkte jag. Vilken rak motsats till allt annat firande. Erkänner att aldrig gillat att fira mina födelsedagar men att gå hårt ut med detta anti-firande har varit en aningen överdrivet.

Desto äldre jag blir förstår jag att jag inte heller är typen som vill fira att jag fyller jämnt. Dagen börjar närmna sig. När folk nämner detta brukar jag säga att det enda jag önskar mig är att inte bli firad. Absolut inte bli överraskad. För det är ju sant. Det enda jag vill är att ut och käka med sambon och barnen.

Har jag blivit en sån där grinig typ som jag förr föraktade eller är det endast en fråga om mogenhet?

Kanske båda delar. Vi blir grinigare med ålder och också mognare och ser på saker på andra sätt. Vi får också tydligare gränser i vad vi går med på och inte gör.

Spelar det någon roll vad du tror du har blivit? Om andra människors åsikter spelar någon roll så är du väl lite bångstyrig på sin höjd.

Det framkommer inte om du har blivit överraskad av din omgivning tidigare år eller om det här har hänt vid enstaka år.

Det torde inte vara svårare än att helt sonika basunera ut på valfri plattform att i år så vill du endast ”fira” med din fru/sambo och barn. Inte svårare än så.

Jag har själv varit väldigt öppen och ärlig med hur jag vill ha det och det uppskattas av min omgivning även om dom kanske tycker det är lite trist att jag inte firar min födelsedag. Det finns så många andra tillfällen att ses så det är ingen fara.

Jag fick ofta känslan om att dessa som tog sin tid att få sina "uppvaktning undanbedes" i tidningen, i själva verket ofta ville bli uppvaktade, men skulle spela lite "svåra".

När jag fyllde jämnt sist ville jag inte heller ha någon stor fest. Jag gillar inte att stå i centrum på det sättet och blev nöjd med att fira med familjen.

Satte du då in annons i lokalblaskan:
"Uppvaktning undanbedes vänligen men bestämt"

Hur fungerar det? Man betalar för en annons i tidningen, för att uppmärksamma folk på att man fyller år, men skriver att man inte vill bli uppvaktad?

Hade man inte bara kunnat skita i att annonsera från första början isf? Tror de tidningens samtliga prenumeranter planerat ett överrasknings-partaj?

Är det motsvarigheten till folk som postar bilder på dig själva från sjukhuset i sociala medier och skriver: "Jag mår bra, men orkar inte prata om det just nu..."?

Gör folk det fortfarande?

Absolut, såg det senast i helgen i SKD.

Samma här. Jag tänkte alltid att det var personer utan vänner som ville att folk skulle veta att de snart fyller år. Blir de uppvaktade så blir de glada. Om ingen hör av sig kan de gömma sig bakom att det var exakt så dom ville ha det.

hahaha så genomskinligt
Jag vill inte bli uppvaktad på födelsedagen hemma i min bostad, den 31 november, klockan 15:00.

Är det inte bättre att försöka dra ut på det, så det kanske glöms, sprid ut att det vore behagligare för dig om du firades till sommaren istället, när du har tid och ork, sånt respekterar folk.
Nämner du inget datum, glömmer folk av det, kommer någon ihåg det trollar du dom igen.

Jag har haft väldigt jobbiga upplevelser på mina födelsedagar genom åren, på grund av psykiskt sjuka släktingar som inte respekterar gränser bland annat. Så det har gjort att jag absolut inte gillar min födelsedag, den har varit laddad med riktig ångest. Jag vill inte bli uppvaktad.

Visst är det okej om någon säger grattis till mig, men jag vill inte ha det mer än så.
En födelsedag för några år sedan så åkte jag till ett par vänner och fikade och åt god mat, mest för att få en lite positivare och mindre ångestladdad födelsedag. Det var också okej, för de visste hur jag kände inför min födelsedag.

Så jag tycker inte alls det är konstigt att inte vilja bli firad. Vi har alla våra erfarenheter av födelsedagar, och det är tyvärr inte alltid glädje.

Det handlar nog om den kombination gällande dina känslor, men lite samma här vill inte ha nån stor uppståndels.
En middag med de närmaste räcker rätt bra.

Sen att sätta ut det i tidningen känns idag lite magstarkt: Är vä personer som antingen är kända och är aktiva i officiella samanhang som gör så.
Alternativt de som har lite hybris och vill visa att de fyller.
Skulle jag som person ta mig för att göra det skulle nog 100% av de som läser annonsen troligen inte haft någon intention att uppvakta mig. Samtidigt de få personer som ev. skulle kunna tänka sig uppvakta mig skulle inte läsa annonsen.