En hyfsat välskriven dom för att komma från en tingsrätt.
MEN, domstolen säger emot sig själva på ett tämligen sofistikerat sätt.
Till försvar hävdas frivilligt tillbakaträdande alternativt att det var ett otjänligt försökt.
Domstolen avfärdar det otjänliga försöket med att kvinnan vidtagit alla åtgärder för att fullborda brottet, och påstår att det därför förelegat fara för brottets fullbordan. Men här gör domstolen ett argumentationsfel, det senare följer inte automatiskt på det förra. Men oaktat domstolens argumentationsfel här så instämmer jag i att det förelegat fara för brottets fullbordan.
Citat:
Hon har alltså
vidtagit alla åtgärder för att fullborda brottet och det har därmed förelegat fara
för brottets fullbordan eller endast av tillfälliga omständigheter varit utesluten.
Mona Ivarsdotter Norberg har därmed objektivt sett gjort sig skyldig till ett
straffbart försök till mord på dottern. Det har inte varit fråga om ett otjänligt
försök.
Problemet uppstår när domstolen längre fram i sin dom med bestämdhet påstår att det var "omöjligt att stanna kvar i bilen", till följd av rök och värme.
Citat:
Tingsrätten ifrågasätter inte att Mona Ivarsdotter
Norberg så småningom kom till insikt att hennes handlande var orätt. Hon
avbröt inte handlingen i det första skedet, dvs. då hon inte lyckades tända på
bensintanken, utan först i det senare skedet då det blev alltför varmt och rökigt
inne i kupén, så att det av den anledningen blev omöjligt att stanna kvar.
Men om det var omöjligt att stanna kvar i bilen, så förelåg aldrig någon fara för brottets fullbordan.
Domstolen säger det själva, det var omöjligt att stanna kvar i bilen, vilket hade krävts för brottets fullbordan.
Därtill har vi frågan om det frivilliga tillbakaträdandet, och vad som är en yttre omständighet.
Det var onekligen kvinnans egna handlingar som ledde fram till situationen som fick henne att träda tillbaka från gärningen. Det är långt ifrån självklart, och nästan lite märkligt, att den brand som kvinnan själv startat i syfte att fullborda brottet, betraktas som en "yttre omständighet". Det köper inte jag.
Jag utgår ifrån att domen kommer att överklagas, och det är långt ifrån säkert att domen kommer att stå sig i hovrätten.
Initialt tyckte jag att det var självklart att kvinnan bör få någon form av straff, men fan vet. Jo, nåt, men inte fem års fängelse. Det är löjligt hårt i detta fall. Hon, om någon, behöver antagligen snarare hjälp och vård.
